Inför lokalderby West Bromwich-Wolves
Viktig match i West Midlands när staden Wolverhampton möter byn Sandwell
Ett lokalderby är alltid spännande, men att gå in i ett prestigefullt sådant med fyra raka förluster känns inget vidare, och det är precis vad Wolves gör. Men nu har vi i alla fall haft ett välbehövligt uppehåll på grund av EM-kvalet och förhoppningsvis har Wolves samlat ihop sig.
Landslagsuppehåll brukar förändra Wolves form. Inför förra uppehållet var vi obesegrade och låg i toppen av tabellen. Sen kom uppehållet och vi bara rasade nerför. Nu har det varit ett nytt uppehåll och vi hoppas på ett nytt trendbrott, denna gång uppåt.
Wolves har ju alltid varit så. Antingen vinner man allt, eller så förlorar man allt. Vi kan slå alla och vi kan förlora mot alla. Så har alltid Wolves varit, vi är vana. Man får aldrig glädjas för länge, men å andra sidan så brukar man inte vara miserabel alltför länge heller. Fast nu är jag trött på alla förluster. VINN!
West Bromwich vs Wolves på The Hawthorns har jag sett live. Det är en märklig upplevelse. Man bussas dit i en lång karavan som startar utanför Molineux. Visst kan man också resa de få kilometerna på egen hand med tåg eller bil, men det är inget som rekommenderas av polis och vänner.
Så istället anländer man i en jättekaravan med bussar och sen kliver man av. Allting är inhängnat och sen traskar man en lång väg upp mot stadion. Utanför staketet i den här långa gången står spottande, svärande, fingerviftande West Brom-supporters. De är väldigt upprörda över min vackra guldsvart tröja. De gillar inte mig. Eller snarare: de skulle helst vilja kräka på mig om de kunde. Vissa försöker det också, men staketet är lyckigtvis i vägen.
Inne på stadion ockuperar Wolves en stor kortsideläktare, och som alltid sjunger bortaklacken högst och mest. I den match jag såg tog Wolves ledningen med 1-0 och det blev ett orkanjubel. Men när WBA kvitterade i andra halvlek så trodde jag att stadion skulle explodera. Det såg ut som myrornas krig. Derbyn i England är mäktiga upplevelser.
Om vi vänder på det hela och istället skriver Wolves vs West Bromwich, så var det faktiskt den senaste matchen jag såg live. Det var vår medlemresa i våras på Molineux. Wolves gjorde snabbt 3-0 och vann med 3-1. Fantastiska minnen. Inte minst för att jag fick gå ner på planen i halvtid och dela ut den svenska supporterklubbens pris till Wolves bästa ungdomsspelare. Inför 28.501 personer, inte illa.
Väl nere på planen insåg jag vilken helvetisk gryta det är. Jag har alltid drömt om att få spela engelsk ligafotboll, men efter den upplevelsen vet jag inte om jag hade vågat, det är riktigt läskigt nere på planen. Jag såg de sista minuterna av första halvlek där nere vid långlinjen och det krävs ett bra grymt psyke att spela fotboll inför 28.500 vrålande krävande åskådare inne på en tät stadion i England.
Men nu är det oktober 2011 och ny match, och min flickvän Nadja har precis fått uppehållstillstånd. Jag ska bli sambo om ett par veckor och jag är så lycklig. Ännu lyckligare blir jag om Wolves vänder sin förlusttrend och slår West Brom på The Hawthorns, då är livet ganska perfekt. Förutom det där Hässelbyloppet som jag lovat jobbkollegorna att knata imorgon. Jag ska plåga mig i en mil och missar därmed matchen.
Fast kanske är det bra. Kanske ger det tur om jag håller mig borta från min TV/dator. När Sverige mötte Holland i EM-kvalet i förra veckan gjorde Holland mål varje gång jag satte mig framför TVn. Till slut var jag tvungen att lämna rummet och då vann mycket riktigt Sverige. Min förtjänst. Jag kör samma grej med Wolves imorgon.
Wolves har tyvärr fått sin bästa målskytt skadad. Steven Fletcher kan inte vara med, och det är ett stort avbräck. Det betyder förmodligen att vi byter taktik från 4-4-2 till 4-5-1. Att Kevin Doyle får spela ensam i anfallet. Det kan vara bra. Vi har varit överoptimistiska i år. Wolves har litat för mycket på sin nya backlinje med dyra nyförvärvet Roger Johnson och Christophe Berra, och offrat folk på mittfältet. Det har inte fungerat de senaste matcherna, Johnson & Co har haft det för tufft och ensamt. Med 4-5-1 får vi en man till i mitten. Kanske det ofrivilliga taktikbytet gör att vi vinner matchen?
Det är två tilltufsade lag som möts. Wolves har inte vunnit sedan 21 augusti, West Bromwich har inte vunnit sen 11 september. West Brom har bara en seger i år och det är bara målskillnad som gör att de är över strecket. Wolves har två poäng mer än West Brom, men har som sagt en längre tid utan vinst. Det ”luktar” oavgjort, eller hur?
ATT HOPPAS PÅ
Jag tror att Wolves är det bättre laget, eller: jag är helt säker på det. Men vem ska göra mål om inte Fletcher kan vara med? Det är verkar ju bara vara han som vet hur man hittar målet. Jag hoppas att någon annan kliver fram och tar sitt målansvar. Kevin Doyle?
ATT SE UPP FÖR
Lokalderby är ofta hårda och tuffa. Jag vill inte veta av några onödiga grejor så att vi får någon utvisad, eller drar på oss en onödig straff.
SWEDEWOLVES TIPPAR
Det är väldigt svårt att tippa. Wolves är det bättre laget, och vi står på tur för en vinst. men det är bortaplan och det är lokalderby. Det blir nog 1-1, mål av O’Hara.
TROLIGT WOLVES LAG:
WOLVES (4-5-1, fr.h.): Wayne Hennessey - Matt Doherty, Roger Johnson (c), Christophe Berra, Stephen Ward - Stephen Hunt, Adlene Guedioura, Karl Henry, Jamie O’Hara, Matt Jarvis - Kevin Doyle.
