Inför Manchester C-Wolves
Matchdags
Wolves skall till Manchester och till arenan som heter i stil med Eihatten Stadium. Det är stadens klubb City som är hemmalag och de är förstås storfavoriter.
Manchester C hade lekstuga med Burton i ligacupen häromdagen, men nog var känslan ändå lite fail när slutsignalen gick. Burton kämpade väl och försökte verkligen anfalla. Ingen parkerad buss där inte. Men då det ju faktiskt var semifinal körde Manchester C med ett starkt lag och de öste verkligen på. Inte spara på krafterna eller stå och lalla sidled vid mittlinjen, som många andra lag gör när de fått en ointaglig ledning. Nej, Man C öste på, jublade rejält över varje mål, och jagade tvåsiffrigt. Man hade 9-0 och bollen dansade flera gånger på Burtons mållinje. Men slutsignalen gick, matchen slutade 9-0, och Man C hade misslyckats... och slösat krafter helt i onödan. Tja, låter väl knepigt att kalla 9-0 för misslyckande, men de var ju så nära.
Att de hade match i veckan och att de slösat bort en stor del av säsongens samlade målskörd på Burton gör väl att man får upp ett visst hopp inför dagens match. Kan Wolves skrälla igen? Eller är det ens en skräll längre, när vi konstant tar poäng av topplagen. Vi var där förra säsongen och hade lekstuga med deras försvar, men de räddade mirakulöst 0-0. Vi körde reservbetonat och de körde ett starkt lag. Vi har en bättre trupp nu och kommer spela ett betydligt starkare lag än förra säsongen. Därmed är vi alltså favoriter att vinna? Nä, så funkar det inte. Man C vinner denna och de kommer tyvärr vinna stort. Läste dessutom i tidningen att "torsken är på väg tillbaka" och rubriken gällde nog oss ikväll.
Transferfönster, startelvor, statistik? Utgår denna gång.
Tips? Utgår också (men jag tror det blir något i stil med 3-0..)
Personliga minnen? Här finns ett helt arkiv att hämta ur.
Det är faktiskt så att Manchster C en gång för länge länge sedan var mitt favoritlag. Jag var på semesterresa och jag var omkring 9 år gammal, dvs tidigt 70-tal. Skulle välja lag och tyckte en ljusblå mugg var fin, så vi köpte den till mig. Jag hade blivit Man C-supporter. Men så undrade min föräldrar om jag inte ville ha en vimpel också och jag började studera de som fanns. Då upptäckte jag en väldans vacker sak med hoppande vargar på och i väldigt fina färger. DEN MÅSTE JAG HA!. Och mina föräldrar köpte den också, plus att jag tjatade till mig även en Wolves-mugg. Min cirka 7 minuter långa tid som Man C-supporter var över och jag hade bytt lag till Wolves. Har aldrig ångrat mig en sekund. Se förresten bild till denna artikel på Man C-muggen, vimpeln, samt ett urval av andra Wolves-prylar man samlat på sig.
Vi går framåt några år till 1999. Jag var på ensam-weekend i London och virrade runt sådär lagom turistigt och hade ingen koll på nånting. Köpte mig en matchbiljett till Highbury av någon skum gubbe nere i tunnelbanan och hade sån tur att den var äkta och jag fick se Arsenal-Leicester. Men dagen efter var det dags för tågresa till Manchester. Ligapremiär och match i Championship (eller vad den hette då). Man C var uppflyttade från tredjedivisionen och gjorde alltså comeback i näst högsta serien. Jag hade bestämt träff med London Wolves på Euston, men jag hade ju varken tåg- eller matchbiljett. Jag trodde liksom det bara var att åka med dom, så fixade dom allt. Vi körde allt sånt där socialt trams först och sedan frågade dom: "-Du har väl biljetter nu?".. "-Öh nä, måste man ha det?", var väl mitt korkade svar. Hur som helst var detta en söndag och en av deras resenärer var så bakis att han inte dök upp i tid, så jag hade den extrema turen att få ta över hans plats. Man måste bara älska sprit ibland. Väl uppe på Maine Road i Manchester var det världens tryck. Hemmapubliken var hängivna, entusiastiska och konstant vrålande. Nu gjorde Robbie Keane 1-0 för Wolves ganska tidigt och Wolves vann, men största minnet från resan var faktiskt hemmapubliken. Nu 20 år senare känns resan lite märklig. Näst högsta divisionen. Vrålande publik. Hängivna fans. Vad hände egentligen med Manchester C? Är framgång på planen alltid så kul? Tänkvärt, tycker jag.
Väl tillbaka i London var det öldrickarkväll med några engelsmän, dvs Londonwolvesare. Till sist var det bara jag och en kvar. Han sa något om att han var bonde (farmer) som hade tillgång till en brandstation. Först många år senare förstod jag att han var "fireman" men hade sån dialekt att man inte förstod honom. Vi var på ren svenska dretfulla när vi vandrade mot tunnelbanan. På en liten bakgata stod 5 män och retade en ensam kvinna. Vi gick förbi, men några meter senare vänder sig plötsligt "bonden" om. "-Vill du ha hjälp", säger han till kvinnan. Min tanke var förstås "Hjälp, skall han börja slåss nu och litar på att jag swingar såpass bra att vi vinner 2 mot 5". Men sällskapet skojade bara och vi kunde gå vidare utan skråmor. Pust. Men en lektion i hur man faktiskt borde uppträda. 1 mot 5, vad då odds? När någon behöver hjälp så försöker man hjälpa till. Strongt gjort av "bonden". Vi springer förresten på varandra ibland även i dessa dagar, men han minns absolut ingenting av den kvällen och han minns inte ens mig. Lite kul, faktiskt.
Oj, det var mycket som inte hade med kvällens match att göra, men som vanligt får ni hålla tillgodo med en blandning av svammel, minnen, och en gnutta matchprat.
För er som bor i Stockholm: Snubbla gärna in på puben The Crib ikväll. Sitter några Swedewolvesare där.
Diskutera gärna Wolves och Wolves-relaterat på vårt forum: https://www.svenskafans.com/england/wolves/forum.aspx
