Inför Premier League 2022/2023: Trevoh Chalobah
Ett strandat värvningsförsök på Jules Kounde, en försäljning av Marc Guehi och en utlåning av Ethan Ampadu. Helt plötsligt låg vägen öppen för Trevoh Chalobah att efter flertalet sessioner på lån, äntligen ta chansen som han drömt om i hela sitt liv.
En stor portion flyt behövdes onekligen för att Trevoh skulle få chansen i Chelseas trupp förra året. Med det sagt så ska man inte bortse från hans mångåriga slit i Chelseas ungdomsakademi och hans gedigna talang. Fotbollen verkar nämligen sitta i blodet hos familjen Chalobah. Hans äldre broder Nathaniel ledde vägen då han anlände till klubben som elvaåring. Där kom han att bli högt uppskattad vilket tydliggörs av att han bland annat var kapten när Chelsea bärgade hem FA Youth Cup 2012 och dessutom följde med A-truppen till Champions League-finalen i München. Hela sex (!) lån senare lyckades han imponera på Antonio Conte under försäsongen 2016 och blev belönad med en plats i Premier League-truppen. Förväntningarna var höga och många trodde att Nathaniel skulle vara nästa Cobhamprodukt som slog igenom. Tyvärr ville det sig inte hela vägen utan idag är han mest ihågkommen för sin (fantastiska) knuff på Sergio Agüero.
Nu tillbaka till huvudpersonen. Trevoh följde i sin broders fotspår och började spela i Chelseas ungdomsakademi redan vid åtta års ålder. Där vann han bland annat UEFA Youth League 2016 och flertalet inhemska titlar tillsammans med spelare som Mason Mount, Tammy Abraham, Reece James och Fikayo Tomori. I en intervju från Chelseas officiella hemsida berättade Chalobah om hur han använde deras framsteg i Chelseatröjan som inspiration. ”Efter att ha spelet ihop i många år så blev jag ännu mer motiverad när jag såg dem spela och min tro på att även jag kunde spela där växte.”
Hans debut i seniorfotbollen kom säsongen 2018/2019, spelandes primärt som en central mittfältare i ett nedflyttningshotat Ipswich. Därefter följde spel i Huddersfield och Lorient där han fick en bärande roll, antingen som en mer defensivt präglad mittfältare eller som en mittback. För Tuchel har han nästan enbart tagit plats till höger i tremannalåset men hans mångsidighet talar knappast emot honom.
Även den föregående sommaren fanns en utlåning på tapeten för den unge Sierra Leone-födde engelsmannen. Transfersagan Jules Kounde drog ut på tiden och rann ut i sanden den sommaren också och kvar lämnades en plats för en mittback. Chalobah var inte sen med att tacka för förtroendet när han i sin Premier League debut även gjorde sitt första mål i 3-0 vinsten mot Crystal Palace. Bilden av hans målfirande har i alla fall etsat sig fast i min hjärna. Känns det inte lite extra i hjärtat när en riktig Chelseagrabb gör mål framför Matthew Harding Stand och alla kan se i hans ögon att han precis uppfyllt sin dröm? Så ska det kännas att göra mål för Chelsea.
Hösten fortsatte lysande för mittbacken. Chelsea toppade tabellen och Trevoh var absolut en bidragande faktor. Fler och fler starter kom, ibland i förmån för en åldrande Cesar Azpilicueta och ibland för en Kataloniensuktande Andreas Christensen. Det må kanske inte säga allt för mycket men faktum är att försvarsspelet länge såg lika kompakt ut som under den föregående Champions Leaguevinnande kampanjen. Skador på Chilwell och James förvärrade läget och mot vårkanten hade utropstecknet Chalobah allt mer förvandlats till ett frågetecken. Den skärpa och bestämdhet som han tidigare visat upp fanns inte längre där. Vad hade hänt? Formsvackor är oundvikligt och anledningarna är ofta svåra att konkretisera. Det som var synligt för oss åskådare var dock att brister i positionsspelet blev allt mer förekommande och den aggressivitet som varit en av hans styrkor blev nu en konstant risk. Att använda sig av Chalobah blev nu att spela ett allt för högt spel mot både domaren, VAR och Chelseas ambitioner. Matchen mot Liverpool i Carabao Cup-finalen var ett sådant exempel. Där hamnade mittbacken ständigt fel och gång på gång på gång lyckades virvelvinden Luiz Dias ta sig runt och skapa chanser. Efter en fortsatt tung period beslutade Tuchel att peta Trevoh.
En första säsong i Chelseas A-trupp som i princip hade allt är nog en bra beskrivning för Trevoh Chalobah. Men med tanke på den lite mer dystra avslutningen så hoppas jag att både han och vi fans kommer ihåg killen vi såg i höstas. Killen med snabbhet, styrka, bolltrygghet och en vågar jag säga Antonio Rüdiger-liknande förmåga att föra fram bollen i banan på ett effektivt sätt. Egenskaperna finns hos honom och om han vill befästa sitt namn i Chelseas startelva så är det hög tid att han visar det kontinuerligt. Annars kan han mycket väl gå sin broders framtid till mötes. Låt oss hoppas att så inte blir fallet.
