Inför Southampton - Chelsea

Chelsea beger sig ner till sydkusten för att ta sig an Southampton i den tidiga lördagsmatchen. Londons blå kan ta sin femte raka seger i ligan, och tre poäng är av största vikt för att behålla fjärdeplatsen.

Southampton

”Saints” har haft en riktig berg- och dalbanesäsong. Det röd-vitrandiga laget inledde säsongen med en mållös förlust mot Crystal Palace (1-0), ett tidigt uttåg i ligacupen mot Brentford (2-0) och en svidande utskåpning mot Tottenham (2-5). De tog sig sedan samman med två raka vinster mot de presumtiva bottenkandidaterna Burnley (0-1) och WBA (2-0) innan de i mitten av oktober stod för sitt första skrällresultat för säsongen – en 3-3-match som vi Chelsea-supportrar helst glömmer. Southampton visade prov på mental styrka då man tog en poäng mot Frank Lampards topptippade manskap efter att de blå rämnat defensivt och tappat ledningen två gånger om.

Chelsea-skrällen visade sig bli en vändpunkt och en språngbräda för Southampton. De fick upp farten på allvar tog ett par fina skalper mot höstens överraskningslag Everton (2-0) och Aston Villa (3-4) medan man klättrade uppåt i tabellen med Ralph Hasenhüttls högintensiva gegenpressing-fotboll. Faktum är att laget spelade så pass bra att de efter 13 spelade matcher låg på en imponerande tredjeplats.

Euforin nådde sin kulmen och de rättmätiga hyllningskörerna sitt absoluta crescendo den 4 januari då Southampton slog Liverpool hemma (1-0). Äntligen hade de lyckats ta en trea mot ett Big Six-lag efter att ha lidit hedersamma förluster mot både Man City (0-1) och Man Utd (2-3) tidigare under säsongen.  Ralph Hasenhüttl, även kallad ”Alpernas Klopp”, var så stolt över den ramstarka defensiven att han grät när slutsignalen ljöd på St. Mary’s. Den karismatiske österrikaren höjdes till skyarna och sågs några veckor senare till och med som en outsider till att ta över tränarposten i Chelsea. Vid den tidpunkten var det nog få som såg ett monumentalt ligaresultatmässigt ras komma för det röd-vitrandiga laget.

För efter den fina prestationen mot Klopps famlande mästarlag har det blivit idel ligaförluster mot Leicester (2-0), Arsenal (1-3), Aston Villa (0-1), Manchester United (9-0!) och Newcastle (3-2). I söndags satte de ett högst oönskat klubbrekord då de åkte på sin sjätte raka förlust i ligan efter att ha tappat ledningen mot Wolves (1-2).

Det ska sägas att Southampton fortfarande är kvar i FA-cupen efter vinster mot Arsenal (1-0), Shrewsbury Town (2-0) och Wolves (1-2) mellan nederlagen, men deras ligaform är alltså usel. Det märkliga är att de inte ens har spelat särskilt dåligt, utan snarare lidit av många individuella misstag, stundtals en brist på en fungerande plan B och en tunn trupp. Sist men inte minst har haft otur i olyckliga lägen – för att nämna ett exempel går det, med fog, att hävda att straffen som inledde 9-0-stjärnsmällen mot Man United var billig och att självmålsskytten Bednareks utvisning, som spädde på förlustsifforna, var diskutabel. Möjligtvis kan man även tala om någon slags mental svaghet som en faktor, då Southampton är ett av de lag i ligan som tappat flest poäng från vinnande positioner.  

Hursomhelst, till syvende och sist är det resultaten, och inte prestationerna, som redovisas i tabellen, och den utgör en inte särskilt munter läsning för fansen. Den tidigare tredjeplatsen har förbytts till en 13:e-plats. Med sina 29 poäng på 23 matcher – en match färre än många av lagen ovanför dem – har laget ett betryggande tiopoängsavstånd till 18:e-placerade Fulham. Hasenhüttl kan även blicka uppåt i tabellen, för vi vet hur fort det kan svänga den här galna säsongen – titta bara på Chelsea! – Trots den ruttna formen har ”Saints” bara åtta poäng upp till sjundeplacerade Everton som för tillfället innehar den sista (möjliga) europaplatsen.

Målmaskinen Daniel Ings, frisparksspecialisten James Ward-Prowse, danske tvåmetersmonstret Jannik Vestergaard och Tottenham-lånet Kyle Walker-Peters är de spelare som främst utmärkt sig under säsongens gång. Tråkigt nog för Hasenhüttl saknar han en av dem inför helgens match, nämligen Walker-Peters som blir borta ett par veckor på grund av skada. Det är ett synnerligen kännbart tapp, inte bara för att han har varit en av lagets bästa spelare, utan också med tanke på faktumet att laget saknar naturliga högerbacksalternativ i truppen. I övrigt är skadeläget inte så illa – Ibrahima Diallo och Theo Walcott är de två enda övriga konvalescenterna. Vi Chelsea-fans har nog inget emot att den forne Arsenal-liraren inte kommer till spel, då han tycks älska att göra mål mot oss.   

Chelsea

Chelsea har, liksom sina kommande motståndare, haft en säsong som minst sagt haft sina toppar och dalar. Laget började säsongen på ett något knackigt vis med ett par besvikelser – inte minst 3-3-kryssen mot WBA och som sagt just "Saints". Lampard lyckades dock tajta till defensiven och spetsa till offensiven, vilket ledde till att laget gick på en 17 matcher lång förlustfri svit (i alla turneringar) och i högsta grad var inblandade i titelracet efter 3-1-vinsten mot Leeds i början av december.

Men sedan vände lyckan. Resten av året var en mardröm för Lampard och Chelsea som endast tog fyra av 18 möjliga poäng. När laget sedan blev pulvriserade på hemmaplan mot ett coronadecimerat Manchester City (1-3) i första matchen för året började marken skaka rejält under Lampards fötter, och en rad ersättare nämndes i en The Athletic-artikel som publicerades vid slutsignalen. Det blev en mini-uppryckning i den följande ligaomgången i form av en knapp vinst mot Fulham (0-1), men det räckte inte för att ge Lampard arbetsro. Den klara 2-0-förlusten mot Leicester fick Roman Abramovichs bägare att slutligen rinna över. Det sägs att Lampard i King Power Stadiums katakomber tackade sina spelare för deras prestationer under hans styre. Antagligen visste han redan att han var en ”dead man walking” när han basade över sitt hjärtelag en sista gång (för den här gången) i 3-1-vinsten mot Luton Town i FA-cupen.

Måndagen den 25 januari kom beskedet. I klubbens uttalande konstaterades att resultaten inte hade varit bra nog, och att klubben hade hamnat i mitten av tabellen, ”utan någon klar väg till ihållande förbättring”. Abramovich yttrade sina första offentliga ord någonsin som Chelsea-ägare och bedyrade sin största respekt för ”Super Frank”, men det ändrade inte faktum – Lampard-eran var över.

Klubben agerade sedan snabbt. Redan dagen därpå utnämndes den före detta Mainz-, Dortmund- och PSG-tränaren Thomas Tuchel till ny huvudtränare, och han hade knappt hunnit säga ”Guten Tag” innan det vankades debut. Blott 24 timmar efter att han tillträdde ledde han sitt nya lag för första gången. Det blev visserligen enbart oavgjort och mållöst hemma mot Wolves, men på endast ett träningspass hade han lyckats sätta sin tydliga prägel på laget, och resultatet till trots lovade prestationen gott inför framtiden.

Det går inte att säga annat än att tysken har haft en utmärkt start på sin Chelsea-karriär. Sedan enpoängsmatchen i debuten har Tuchel coachat laget till vinst efter vinst: 2-0 mot Burnley, 0-1 mot Spurs, 1-2 mot Sheffield United, 0-1 mot Barnsley (i FA-cupen) och senast 2-0 mot Newcastle. Tuchel är med andra ord ännu obesegrad med fem vinster av sex möjliga, och ännu har ingen motståndarspelare gjort mål mot hans lag. (Det insläppta målet mot Sheffield United gjordes av Antonio Rüdiger.) Detta facit innebär att Chelsea har spelat ihop totalt 42 poäng på 24 matcher, har näst bäst form i ligan och har gått från en tiondeplats till den åtråvärda fjärdeplatsen. Tuchels mannar skuggas närmast av West Ham (!) som har samma antal poäng, men sämre målskillnad samt sexorna Liverpool, som har samlat ihop 40 poäng. Manchester City går som tåget i tabelltoppen och ser med sina 56 poäng på 24 matcher ut att vinna ligan tämligen komfortabelt. Med sin nuvarande form har dock CFC i högsta grad häng på både tredje- och andraplatsen. Dessa innehas i dagsläget av Leicester respektive Manchester United som båda har 46 poäng efter 24 matcher och något sviktande form.

Resultatmässigt har Tuchels inledning alltså varit mycket väl godkänd, men hur har det sett ut spelmässigt? Jodå, sehr gut (mycket bra). Från dag ett har tysken implementerat en offensiv 3-4-2-1/3-4-1-2 med bollspelande mittbackar, hyperoffensiva wingbackar, dubbla bollhållande ”sexor”, en eller två flytande ”tior”, strax bakom en eller två anfallare. Tuchel har många likheter med andra prominenta tyska tränare som exempelvis Ralf Rangnick, Julian Nagelsmann och inte minst Jürgen Klopp. ”TT” är offensivt inriktad och tror på frihet inom givna ramar. Defensivt tillämpar han en ”gegenpress”, som går ut på att vinna tillbaka bollen så fort som möjligt med en frenetisk ”motpress”, och han tror även på att försvara med ett massivt bollinnehav. Den Bayern-födde tränaren har även kallats en ”taktisk kameleont”. Han är pragmatisk i sin approach, anpassar sig i stor utsträckning till motståndaren, roterar friskt och är taktiskt flexibel både vad gäller spelsätt och formation. Detta innebär att vi även kommer att få se andra formationer framöver. Som exempel kan nämnas 4-2-3-1, 4-3-3 och 4-2-2-2, även om 3-4-2-1-/3-4-1-2 har föredragits i alla matcher hittills, förutom i andra halvlek mot Barnsley då han bytte till en 4-1-4-1.

Vad har Tuchels filosofi fått för effekt på Chelsea så här långt? Jo, de blå har hittills haft mycket lättare att dyrka upp låga och kompakta försvar, vilket har visat sig i matcherna mot Burnley, Tottenham (i första halvleken) och Newcastle. Däremot har laget hittills haft problem att hantera hög press, vilket synts mot Tottenham (i den andra halvleken), Sheffield United och Barnsley.

Som alltid vid ett managerskifte har det funnits vinnare och förlorare. Även om Tuchel hittills har förlitat sig på en kärna bestående av fem-sex spelare så har han gett alla i truppen (förutom Caballero) en ny chans att visa upp sig. De som hittills vunnit på Tuchels intåg har varit bl.a. Antonio Rüdiger, Mateo Kovacic och Jorginho. Till och med den tidigare frysboxade Marcos Alonso har fått en renässans. Den som har gynnats allra mest har dock tveklöst varit Callum Hudson-Odoi.  Den talangfulle engelsmannen har, likt Victor Moses under Conte, genomgått en transformation till en offensiv wingback, och har tagit chansen med den äran. Timo Werner är en annan spelare som tycks ha fått ett uppsving. Tuchel har oftast använt sin landsman som en hybrid mellan vänster-winger och forward, strax bakom en mer konventionell striker. Denna hybridroll liknar den som gjorde honom till skyttekung i RB Leipzig och har hittills renderat i en stadigt gryende form. Mot Newcastle var den 24-årige tysken en av de bästa på planen och terroriserade Emil Krafth, som troligtvis drömmer mardrömmar om Timo Werner än. Werner har hittills huvudsakligen producerat assist, men lyckades äntligen bryta sin drygt 1000 minuter långa måltorka med en tap-in i den 39:e minuten. Målet VAR-granskades, och nog hade det varit symptomatisk för hans oturliga sösong om det hade dömts bort, men det gick inte att ta miste på ”Turbo-Timos” glädje när det väl godkändes. Månne kommer vi äntligen att få se vår stjärnanfallare göra mål på regelbunden basis igen.

De som hittills har förlorat på tränarskiftet har varit bl.a. Ben Chilwell, Hakim Ziyech och Christian Pulisic, som alla har haft svårt att ta plats i laget och underpresterat när de väl har fått chansen. Även N’Golo Kanté har fått sparsamt med speltid så här långt, men Tuchel har avslöjat att han gjorde allt han kunde för att få fransmannen till PSG, och det känns därmed sannolikt att vi kommer få se honom spela en nyckelroll framöver. Tuchel har även talat sig varm om Pulisic (som han dessutom tränat i Dortmund) och Ziyech, så jag räknar inte ut dem heller. Den som verkligen har varit ute i kylan så här långt är Kurt Zouma. Den reslige försvararen som var en nyckelspelare under Lampard har bara spelat mot Barnsley hittills, och möjligtvis faller hans bristfälliga teknik och begränsade passningsspel Tuchel inte i smaken.

Invändningen mot Thomas Tuchels fina inledning har varit densamma som mot Lampards formtopp – motståndet har inte varit det bästa. Nu går Chelsea däremot i en riktigt tuff period med tätt matchande mot toppmotstånd. De sex kommande matcherna efter Southampton är: Atletico (B), Manchester United (H), Liverpool (B), Everton (H), Leeds (B) och Atletico (H). Lampards elddop i december kostade honom jobbet. Det ska bli intressant att se hur Tuchel hanterar sitt. De kommande matcherna i ligan blir sannolikt säsongsdefinierande, då tabellen som bekant är olidligt jämn, och skillnaden mellan tabelltvåan (Man U) och tabellnian (Tottenham) endast är tio poäng. Kampen om de tre Champions League-platserna bakom Manchester City lär bli hård ända till slutet. Det må vara klyschigt, men varenda seger är blytung nu, varför det är otroligt viktigt att Chelsea slår Southampton för att komma in i detta avgörande skede med ett bibehållet momentum.

Tuchel levererade både dåliga och goda nyheter under fredagens presskonferens. Den ena dåliga nyheten att Thiago Silva fortfarande är otillgänglig för spel efter den skada som tvingade honom av planen mot Tottenham. Den andra dåliga nyheten är att Christan Pulisic klev av från träningen för att förhindra en vadskada, och inte heller lär medverka mot Southampton. De goda nyheterna är att Tammy Abraham, något överraskande, är disponibel trots att han såg ut att ha skadat sig illa mot Newcastle. Även Kai Havertz är tillgänglig efter att ha missat de fyra senaste matcherna.

Det kommer att bli allt svårare att göra gissningar gällande laguttagningen både vad gäller formations- och spelarval ju längre in på Tuchel-eran vi kommer. Dessutom lär tränarstaben ha Atlético-matchen på tisdag i åtanke. Jag tror dock att det kommer roteras, men inte så mycket som man kanske tror. Dels därför att laget nyligen roterades kraftigt mot Barnsley, och dels för att spelarna fick ledigt i tisdags och onsdags. Jag antar att Tuchel kommer att hålla fast vid sin 3-4-2-1/3-4-1-2. Så här går mina tankar gällande laguttagningen (med reservation för att jag kan vara helt ute och cykla):

För första gången sedan Mendy kom till klubben går det att diskutera huruvida han ska starta mellan stolparna. Kepa gavs chansen mot både Barnsley och Newcastle, höll två raka nollor och spelade faktiskt ganska bra. Trots detta tror jag att Mendy kommer att återta sin plats. Tuchel har betonat att han fortsatt kommer att vara uttalad etta. Jag tror också att Mendy kommer passa bättre i den här matchen med sin räckvidd och styrka i luftrummet, då jag förväntar mig att Ward-Prowse konsekvent kommer att slå frisparkar och hörnor riktade mot bjässen Vestergaards panna.

Med Thiago Silvas fortsatta frånvaro finns det ingen anledning på att rucka på trebackslinjen Rüdiger-Christensen-Azpilicueta som har funkat bra. Zouma fortsatt utanför laget.

På den högra wingbackspositionen är det hugget som stucket mellan Hudson-Odoi och James beroende på om Tuchel föredrar vassare offensiv eller säkrare defensiv. Jag har en känsla av att Hudson-Odoi kommer att spelas tack vare sina offensiva spetsegenskaper, och att James spelas mot Atlético. Som vänster wingback tror jag att Chilwell ges en ny chans då Alonso vilas till veckomatchen.

På det defensiva mittfältet, eller som ”dubbelsexor, som Tuchel uttrycker det, tror jag att ”Jovacic” (Jorginho och Kovacic) får fortsatt förtroende. Kanté skulle kunna spela på t.ex. kroatens bekostnad. Men enligt min mening spelar Kova för bra för att petas, och Kanté passar bättre mot Atléti på tisdag.

Som de två tiorna tror jag att vi får se Timo Werner till vänster, i hopp om att han kan bygga vidare på sina senaste prestationer. Till höger är det mer ovisst. Jag skulle tro att Mount vilas och att Ziyech startar. Havertz har nyligen kommit tillbaka från skada och ett inhopp känns närmare till hands för honom Av samma anledning som Havertz tror att Abraham börjar på bänken och att Giroud startar längst fram.

Undertecknads gissade elva (3-4-2-1, från vänster): Mendy; Rüdiger, Christensen, Azpilicueta; Chilwell, Kovacic, Jorginho, Hudson-Odoi; Werner, Ziyech; Giroud.


Matchbild och tips

Lördagens drabbning lär bli en intressant duell mellan två tränare med liknande filosofier. Southampton kan bara spela på ett sätt. De kommer att bjuda upp till dans och pressa Chelsea högt. Jag hoppas innerligt att Tuchel har jobbat på att hitta vägar för att få laget att spela sig ur pressen, annars blir det jobbigt för Chelsea.

Det blir oerhört viktigt för de blå att inte ge bort några onödiga frisparkar och hörnor. James Ward-Prowse är en av de bästa, om inte den allra bästa i världen just nu, på att förvalta fasta situationer, och frisparkar i bra lägen är nära på en målgaranti för honom i nuläget. Chelsea måste även hålla Danny Ings i schack.

Hasenhüttl må ha förlorat med 9-0 för andra gången under sin sejour som Southampton-tränare nyligen, men det blir inga sådana siffror här.

Som nämnt tidigare har Southampton pressat, och slagit, Big Six-lag tidigare den här säsongen och jag tror att de kommer att bjuda på kvalificerat motstånd. Dock lär lagens respektive form blir utslagsgivande i slutändan. Chelsea tar sin femte raka vinst i Premier League och Southampton förlorar således sin sjunde raka. Men enkelt blir det inte.


Tips: 1-3.

Värt att notera

• James Ward-Prowse är ett mål ifrån att tangera rekordet för antal frisparksmål under en och samma säsong (6).
• Southampton har förlorat sina fem senaste hemmamatcher i ligan mot Chelsea.
• Senast Chelsea inte vann något av sina ligamöten mot Southampton var 2014/15, då de spelade 1-1 i båda matcherna.
• Tuchel har tagit 13 poäng på sina fem första Premier League-matcher som Chelsea-tränare. Det är lika många som José Mourinho. Endast Ancelotti och Sarri har tagit fler (15).
• Timo Werner har varit direkt involverad i fler PL-mål den här säsongen än någon annan i laget (fem mål, fem assist).

0 kommentarer

Fredrik Temmes2021-02-19 23:56:00