Estoril - Moreirense
Inför Sunderland – Norwich
Vad har svarta katter för favoritmat? Ingen aning, men på onsdag får vi svar på om kanariefågel faller dem i smaken. Förlåt, jag kunde inte hålla mig.
Med två vilodagar sen den högintensiva matchen mot Boro är det nu dags för ny match. Även denna gång kommer det att krävas en gedigen kämparinsats om poängen ska bärgas. Är det något man kan vara säker på när det gäller Norwich i år är det att de sliter tills de kollapsar. Motivationen ska det nog inte vara några problem med, hoppas bara att orken finns.
Norwich
Om Swansea liknas vid Premier Leagues Barcelona och med en filosofi som bygger på bollinnehavsbaserad kortpassningsfotboll spelat sig till en trettondeplats i ligan är Norwich i det närmaste deras motsatser. Just nu ligger de på en niondeplats. Men det är inte tack vare några kortpassningar. Det är genom att anpassa sitt spel efter vilken motståndare som för dagen återfinns på andra sidan, ett rakt och snabbt spel, tydliga roller, ödmjukhet inför uppgiften och en jävla inställning. Precis så som jag vill att ett Premier Leaguelag ska byggas med andra ord.
Ett vackert lagbygge där managern Paul Lambert lyckats skapa en poängmaskin av ett sällan skådat ihopplock av spelare. Ta bara anfallsparet som tillsammans stått för femton mål, Grant Holt och Steve Morrison. Innan de kritade på för Norwich hade de representerat storklubbar som Northampton Town, Bishop’s Stortford, Stevenage Borough, Millwall, Workington, Halifax Town, Barrow, Sengkang Marine, Sheffield Wednesday, Rochdale, Nottingham Forest och Shrewbury Town.
Det krävdes inte direkt oljepengar för att värva in dem om vi säger så. Ändå så fungerar det mycket bra. På ett sätt som var helt dominant i den brittiska fotbollen förut har de fått till ett dynamiskt anfallsspel där den ene anfallaren möter boll och den andre direkt drar iväg på djupet för att i nästa sekvens byta roller och göra samma sak. Detta tydliga spel tillsammans med att spelarna i varje situation helt prestigelöst ger hundra procent har gjort att poängen trillar in på löpande band till Norwich. Enkelt och effektivt.
Med tanke på hur förskonat laget är från etablerade spelare är det en stark bedrift av Norwich ligga så här pass högt upp i tabellen. Formmässigt går det inte heller någon nöd på klubben, fyra vinster och en oavgjord på de fem senaste tävlingsmatcherna gör att de faktiskt är ett av få lag som har bättre form än vad vi har. Självförtroendet lär det alltså inte vara något fel på.
Sunderland
Hur självförtroendet hos våra egna ser ut efter helgen kryss hemma i derbyt återstår att se. Men om inte det är lika högt som innan så kan vi ju hoppas på att det förbytts i revanschlusta. Sett till hur matchen gestaltade sig i söndags får vi nästan vara glada att bara Brown skadade sig (edit: det visade sig att även Vaughan är borta). Det fanns ett par situationer där både ben och fötter kunde rykt all världens väg. Nog för att det ska smälla i ett derby men det här kunde lätt gått överstyr.
Eftersom Brown är borta så kommer backlinjen med allra största sannolikhet att formeras med Bardsley till höger och Richardson till vänster och i mitten O´Shea bredvid Turner. Jag gillar verkligen Turner och välkomnar honom tillbaka från skadan. Hoppas verkligen att han kan hålla sig skadefri en längre tid nu. Åtminstone tills Brown, Bramble eller Kilgallon är tillbaka. Under dagen (31:e) blev det klart att vi lånar in Wayne Bridge från City resten av säsongen. Han kommer att aspirera på vänsterbacksplatsen framöver men med tanke på hur längesen det var han spelade a-lagsfotboll så och hur ny han är i klubben så kan jag inte tänka mig att O`Neill spelar honom från start. Detsamma tror jag gäller Sotirios Kyrgiakos. Bakom backlinjen tror jag att Mignolet vaktar buren.
På mittfältet har väl snart Gardner gjort sig opetningsbar. En felaktig offsideavblåsning (men en missad hands) var det enda som stoppade honom från att göra mål för tredje matchen i rad. Det angenäma problemet är bara det att även Cattermole, Vaughan, Sessegnon, McClean och Larsson också gjort sig svåra att peta. Där har O´Neill någonting att bita i framöver. Tyvärr har det nu visat sig att smällarna som Vaughan fick ta emot i söndags gjort honom indisponibel för ett tag framöver, domaren Friend borde ta sig en funderare över några av de tacklingar han lät passera obestraffade. Även Cattermole verkar osäker och kommer nog inte att spelas. Det gör nog att två spelare egentligen spelat för bra för att bänkas nu kan få chansen: Gardner och Colback. De kommer förmodligen spela på det centrala mittfältet med Sessegnon framför sig och McClean och Larsson på flankerna.
Även framåt ser det osäkert ut. Min personliga favorit i Connor Wickham gjorde en ganska slät figur sist och fick kliva av. In istället för honom kom en pigg och energisk Campbell som direkt såg till att hamna i målprotokollet. Hade båda varit helt fräscha hade valet av startman varit lätt, nu är det tyvärr inte fallet. Campbell som precis kommit tillbaka från en 18 månader lång skadefrånvaro och frågan är om han håller för en startplats redan. Jag tror inte det. Jag tror att Wickham spelar de 45-60 första och Campbell spelar resten, lite beroende på hur matchbilden utvecklas då vill säga.
Ovanstående resonemang skulle ge oss följande startelva:
Mignolet
Bardsley – O`Shea – Turner – Richardson
Gardner – Colback
Larsson – Sessegnon – McClean
Wickham
Bänk: Westwood, Bridge, Campbell, Elmo, Ji, Meyler, Kyrgiakos
Med tanke på alla skador ändå en stark startelva.
Matchen
Eftersom det är två lag med bra form som möts och inget av laget har gjort sig känt för att lägga några fingrar emellan eller ge upp i första taget så tror jag att det här blir en match där det lag som visar störst karaktär kommer att stå som segrare till slut. Det kommer att krävas fullt fokus från minut 1 till dess att domaren blåser av. Med en så pass pragmatisk motståndare gäller det att vara kall och vänta på rätt läge, och när det väl dyker upp, sätta dit bollarna.
Det kommer inte att bli lätt. Men det handlar om att spela ett spel som gör att vår individuella skicklighet kommer att bli avgörande och där Norwich kollektiva anfallspel inte tillåts utnyttja våra svagheter i försvaret.
Mycket klyschor nu men för att fortsätta på den inslagna vägen så tror jag att det här är en match som passar O´Neill ledarstil perfekt. Att motivera spelarna känner jag mig ganska övertygad om att han lyckas med. Jag hoppas också att han visar samma fingertoppskänsla i matchcoachingen som han gjort tidigare. Möjligheterna att den här matchen blir tight och avgörs i de små detaljerna tror jag är överhängande. Så in Martin O´Neill we (havet to) trust.
HA´WAY THE LADS
