West Ham - Arsenal
Inför: West Ham – Arsenal: Tyngd eller rörlighet?
Förra säsongen möttes West Ham och Arsenal tre gånger. West Ham gick segrande ur flerparten av de mötena, men det är ändå 0-6-förlusten på London Stadium som etsat sig fast i minnet. Nu, klockan 18:30 på lördag, står West Ham inför samma utmaning igen. Hade det inte varit för den imponerande segern borta mot Newcastle, hade nog känslan inför den här matchen varit att historien skulle upprepa sig.
Lopeteguis position som huvudtränare har varit allt annat än säker. Inför mötet med Everton gick rykten om att han kunde få sparken, och ett 0-0-resultat där lugnade inte stormen. När landslagsuppehållet kom, cirkulerade namn om potentiella ersättare – Terzic, Potter, och fler därtill. Ändå blev det ingen förändring. Och kanske var det lika bra, för matchen mot Newcastle visade ett West Ham som spelade den typ av fotboll många supportrar förväntat sig när Lopetegui tog över.
Om det finns ett tillfälle för saker att börja falla på plats, känns 12 matcher in i säsongen och inför ett möte mot Arsenal som rätt ögonblick. Ingen vill förlora ett derby, och för att undvika en repris sist lagen möttes krävs mycket av det som gjorde insatsen mot Newcastle så stark.
Arsenal under Arteta denna säsong är ett förändrat lag jämfört med tidigare år. De är tyngre, större och mer fysiskt robusta. Värvningarna av Merino och Calafiori, samt det faktum att Rice och Partey nu spelar tillsammans som defensiva mittfältare, har format ett nytt typ av Arsenal.
En typisk Arsenal-uppställning inkluderar fyra mittbackar, två stora defensiva mittfältare och en lång targetspelare längst fram. Det är ett lag byggt för att dominera i luften och vinna dueller. När de ligger lågt defensivt är de fruktansvärt svåra att bryta ner.
Men den här satsningen på fysik har sitt pris. Arsenal har stundtals saknat kreativitet, särskilt när Ödegaard varit borta. Under den perioden blev ansvaret för stort på Saka, och lagets enda verktyg blev då att falla tillbaka på sin fysik. Detta märktes i matcher mot fysiskt starka lag som Newcastle och Chelsea, där de inte lyckades ta kontroll.
Nu är dock Ödegaard tillbaka, och Saka visar storform. För att West Ham ska kunna få med sig något från den här matchen har Lopetegui två tydliga alternativ. Och segern mot Newcastle har inte gjort valet enklare.
Antingen ställer han upp ett West Ham som kan konkurrera fysiskt mot Arsenal – ett lag med Antonio, Soucek, Alvarez, Rodriguez, Mavropanos, Kilman och Todibo. En fembackslinje, defensivt mittfält och långa bollar i djupet för Bowen och Summerville.
Eller så fortsätter han med det som fungerade mot Newcastle – ett lätt, rörligt mittfält som genom snabba omställningar och positionsförändringar drar isär motståndarförsvaret. En elva som inte vinner många dueller, men som kanske är skicklig nog att inte behöva hamna i dem.
Personligen tror jag att Lopetegui väljer det senare alternativet. Efter att ha prövat olika formationer och elvor verkade det mot Newcastle som att han hittade rätt. Även om det inte blir vinst mot Arsenal, kan en insats med samma upplägg stärka spelarnas kemi och självförtroende inför resten av säsongen.
Så när startelvorna släpps 17:30 kommer jag att leta efter tecken på kontinuitet. Lopetegui behöver visa att han tror på sin idé och på de spelare som vann matchen mot Newcastle.
Förväntad startelva (4-1-2-3): Fabianski, Wan-Bissaka, Todibo, Kilman, Emerson, Soucek, Soler, Paqueta, Bowen, Antonio, Summerville.
Coyi.
