Örebro - Malmö
Inför West Ham - Burnley
West Ham gästar Burnley Football Club borta på klassiska Turf Moor under lördagen. Ett Hammers som inte förlorat sedan den 31 januari och bara en match på det nya året har precis tappat sin automatiska uppflyttningsplats och jagar en vändning av säsongen. Motsägelsefullt? Javisst!
West Ham jagar som sagt en direktuppflyttningsplats och har sedan mitten av oktober prenumerat på andraplatsen. En vecka här och en där har man till och med lagt beslag på förstaplatsen. Detta fram tills helt nyligen då ett oavgjort resultat för mycket, man har kryssat sex av de nio som man är obesegrade sedan 31 januari, gav jagande Reading ytterligare en möjlighet att gå förbi. Den här gången gjorde de inget misstag och West Ham ligger återigen på en tredjeplats i vad som utvecklat sig till ett trepartskrig om Championshiptiteln. Fem poäng efter ledande Southampton och tre poäng efter Reading. West Ham har fortfarande en match mindre spelad. En match som spelas nästa vecka mot Peterborough.
Hemmalaget i lördagens match ligger på en 15 plats i serien. Man har vunnit 14, spelat sex oavgjorda och har 15 förluster. På bortaplan har man tagit imponerande åtta segrar och förlorat nio. Hemma har laget inte varit lika imponerande. 666 är lagets seger-, oavgjord, och förlustrad på hemmaplan.
Burnley är en anrik förening. De bildades redan 1882 och var ett av lagen som grundade den engelska ligan 1888. Laget har spelat sina hemmamatcher på Turf Moor sedan 1883, endast Preston har spelat på sin hemmaplan längre av de engelska ligalagen. Laget spelade från början i blått och vitt men provade sig fram via såväl rött som grönt innan man hittade hem till dagens ”claret and blue” inför säsongen 1910-11. Enligt legenden för att kanske uppnå lite av den framgång Aston Villa rönt i samma färger. Att man samtidigt efterliknade the mighty Hammers var inget man då la någon större vikt vid (och om sanningen ska fram säkert inget som man lagt någon större vikt vid alls därefter heller).
Sin första titel vann klubben 1914 då man tog hem FA-cupen. Det är första och hittills enda gången laget vunnit någon av de inhemska cuperna. Säsongen 1920-21 och 1959-60 vann man den engelska ligan och man tog hem inspirerande andraplatser 1919-20 och 1961-62. I ligacupen har man som längst tagit sig till semifinal, vilket också är den senaste större framgången, 2009. Två förlorade finaler i FA-cupen har laget också hunnit med, 1947 och 1962.
Från mitten av 70-talet och under större delen av 80-talet led Burnley och dess supportrar helvetets alla kval. Det började med en nedflyttning från högstadivisionen säsongen 1975-76 och slutade inte förrän klubben var ytterst nära nedflyttning från den fjärdedivisionen (dagens league two) säsongen 1986-87. En 2-1 vinst mot West Hams grannar Leyton Orient samtidigt som Lincoln City förlorade var tillräckligt för att hålla kvar Burnley inom den professionella fotbollen.
Därefter vände trenden för Burnley och redan säsongen efter spelade Burnley inför 80 000 åskådare på Wembley. Detta i ett kval uppåt som man tyvärr förlorade mot Wolves. 1991-92 kvalificerade man sig för League one genom att vinna den allra sista fjärde divisionen. Om det är lite rörigt? Javisst, så därför går jag vidare i historien.
Burnley tog steget upp i the Championship lagom till det nya milleniet och man blev omedelbart en utmanare om play off platserna och ett knappt decennium efter den uppflyttningen var det dags för en ny. Den här gången blev Burnley den minsta ort som haft ett lag i Premier League. Säsongen 2009-10 inleddes bra men det blev trots det bara en säsong i finrummet.
Inför säsongen förstärkte man bland annat med West Hams Junior Stanislas och Zavon Hines. Båda var till synes stora talanger i the Hammers men de stagnerade i utvecklingen och häromdagen kom beskedet att Zavon Hines, som inte startat en enda match på hela säsongen för sin nya klubb, lånades ut till Bournemouth resten av säsongen.
Burnley har haft en säsong som hittills kan sammanfattas med ett knappt godkänt. Man parkerar på en 15 plats med känning uppåt snarare än neråt. En bra avslutning på säsongen kan mycket väl innebära en topp tio placering.
West Ham kommer som sagt till spel med en lång rad förlustfria matcher bakom sig. Problemet har dock varit att konvertera alla dessa till vinster. Det har blivit hela sex oavgjorda och bara tre segrar på de nio senaste. Något som öppnat dörren för jagande Reading. Det stora problemet har legat i att göra mål. I inte mindre än 15 av de senaste 19 matcherna har laget gjort ett mål eller mindre. Den sviten sträcker sig ända bak tills början av december.
Det är kanske dags att ändra på det offensiva konceptet? Ska vi ha en chans på play off platserna måste naturligtvis laget göra mål för att säkra segrar. Manager Sam Allardyce har en förkärlek för att spela 4-5-1 (eller 4-3-3 om han själv får beskriva det). Kanske är det dags för att mer traditionellt 4-4-2 och hålla fast vid det för mer än en match i stöten? Ett problem är att laget har dåligt med friska kantspelare. Taylor finns att tillgå som naturlig vänsterkantspelare men till höger har vi ingen tillgänglig just nu (naturlig kantspelare). Faubert som spelat där tidigare under säsongen är tydligen skadad och Vaz Te som spelat där med den äran sedan han kom till klubben under januarifönstret är också skadad. Kvar finns då onaturliga kantspelare som Lansbury och oprövade Morrison.
Jag är osäker på hur jag skulle vilja se laget personligen men jag tror att jag hade valt något sånt här. Green är naturligtvis självskriven i målet. Backlinjen, som fungerat bra under säsongen, tar ut sig självt med O’Brien, Faye, Tomkins och McCartney. På mittfältet hade jag valt rookien Morrison (eftersom vi behöver någon som inte är belastad av att inte ha lyckats tidigare under säsongen), Nolan, Noble och Taylor. På topp hade jag satsat på Maynard och Baldock som båda är målskyttar av det slag vi behöver få igång. Det hade kanske också fått laget att börja spela bollen lite mer efter marken om man inte har Cole att sikta på därframme.
Men som sagt, det är svårt att ta ut lag. Jag hoppas bara att Big Sam nu bestämmer sig för vilket som är hans bästa lag och låter det få kontinuitet. När Vaz Te är tillbaks kan man möjligen introducera honom på topp istället för Baldock. Låt oss sluta leden, sätta lite fart och se till så jakten tas upp på riktigt igen!
Up the Hammers!
