NK Inter Zapresic - HNK Rijeka
Inför Wolves-Bolton
Dödsstöten eller sista halmstrået?
På alla Wolvesforum på internet har man redan gett upp. Man kan inte utläsa någon spänning eller nervositet alls bland insändarna. Alla är övertygade att vi ramlar ur serien. En del uppmanar visserligen den nytillsatte managern Terry Connor att avgå redan nu för att inte göra bort sig ännu mer, men de flesta håller sig väldigt lugna - alla vet att nödlösningen Connor kommer att kickas när nedflyttningen är definitiv i maj, och unnar honom därför denna lilla löneförhöjning som det tillfälliga managerjobbet innebär, efter många års trogen tjänst i klubben.
Ramlar vi ur då? Finns det verkligen inget hopp kvar? Det skulle vara i så fall om vi vinner morgondagens match mot bottenkollegan Bolton. Då förbättrar vi vår situation något även om det fortfarande inte se bra ut. Vi ligger ju sist. Ligger man sist så är man sämst. Så rättvis är en fotbollstabell.
Att det återstår åtta matcher och att det fortfarande är ganska jämnt mellan fyra lag i botten är bara en falsk förhoppning. Vi är kassa. Någon konstaterade att vi inte vunnit hemma på Molineux på en lördag på över ett år! Våra tre hemmasegrar denna säsong har nämligen varit söndagsmatcher. Inte konstigt att alla är uppgivna.
Vi sparkade alltså vår manager Mick McCarthy den 12 februari efter 1-5 i lokalderbyt mot West Bromwich. Ägaren Steve Morgan var i skidbacken i Alperna då, men reagerade snabbt och Chief Executive Jez Moxey svingade yxan. Ut med McCarthy och in med coachen Terry Connor som ersättare. Tyvärr har tillståndet gått från ”illa” till ”katastrof”. Med Connor som manager har vi 0-1-4 och målskillnad 3-16. Kan detta vara sämst managerstatistik genom tiderna i Wolves FC? Men vi kan inte skylla på Connor. Han ville uttryckligen inte ha jobbet, men ställde upp för klubben. Han är ingen manager och kommer aldrig att bli det. Han är en coach som är ”out of his depth” och det är alla införstådda med.
Nej, om vi ska vara lite positiva ett tag. Vi tar en match i taget, och börjar med morgondagens match mot Bolton. Bolton är ett mediokert lag som visserligen har ryckt upp sig på slutet med två hemmasegrar mot QPR och Blackburn, men som på bortaplan redan har 10 förluster. I tabellen ligger de på 17:e plats, dvs alldeles ovanför nedflyttningsstrecket och om vi skulle vinna (vilket i en optimal värld inte är helt omöjligt) så är vi bara en poäng efter dem.
”Bolton hemma” kan vara en av säsongens lättaste matcher, men eftersom Wolves just nu påminner om allt annat än en professionell fotbollsklubb så lär det bli en ganska oviss match. Två blinda som leder varandra över gatan, ungefär.
Wolves får tillbaka Karl Henry och Ronald Zubar i denna match, medan Jamie O’Hara och (antagligen) David Davis fortfarande är skadade. Vi får hoppas att Henrys närvaro kan lyfta laget, han var ju trots allt vår lagkapten förra säsongen. Någon inverkan borde han kunna ha på sina lagkamrater. Kanske kan han stärka upp vårt svaga försvar genom sin djupa defensiva mittfältsroll? Man kan ju alltid hoppas.
Jag har aldrig sett Wolves och Bolton mötas live, och ärligt talat är det ingen match jag skulle välja i första hand heller. Om Bolton vet jag inte mycket mer än att min favorit Mark Davies spelar där. Han var storstjärna i Wolvesjuniorlag och var U18-landslagskapten för England under sin tid i vår klubb, men det skar sig med dåvarande klubbledning och han försvann till Bolton där han nu spelar regelbundet.
ATT HOPPAS PÅ
Vi måste täta igen försvaret. Vi har inte hållit nollan i ligan sedan 27 augusti 2011 och då är det inte lätt att vinna matcher.
ATT SE UPP FÖR
Mark Davies, denne Wolverhamptonfödde Messi-kopia, som tyvärr har fel tröja på sig.
SWEDEWOLVES TIPPAR
Vi vinner med 7-0, fem mål av Richard Stearman (inhopp).
TROLIGT WOLVES-LAG
WOLVES (4-4-2, fr.h.): Wayne Hennessey - Ronald Zubar, Sebastien Bassong, Roger Johnson (c), Stephen Ward - Michael Kightly, Karl Henry, Dave Edwards, Matt Jarvis - Steven Fletcher, Kevin Doyle.
