Inför Wolves-Bolton
Ett managerlöst Bolton blir en lätt match på Molineux?
Jag har aldrig sett Bolton som en fotbollsklubb. Manchester United, Tottenham Hotspurs, Wolverhampton Wanderers - det är namn på fotbollsklubbar. Men vad är Bolton? Det låter mer som ett lag i NHL: Bolton Bruins. Eller som ett bilmärke: Ford Bolton.
Och var i England ligger Bolton? Ingen vet. Det kan vara nord, syd, öst, väst. Jag tror inte att Bolton finns. Klubben är ett enda stort påhitt. Bolton skulle möjligen kunna vara en hund. En stor fet bulldog. "Kom hit genast BOLTON! Sluta tugga på tofflorna". Men ett fotbollslag? Näää.
Men nu ska vi tydligen möta denna icke-klubb. Bolton ska komma till Molineux och spela fotboll mot det vackra och ädla Wolves. Då vinner vi givetvis eftersom vi är bäst, eller hur? Nja, vår verklighetsuppfattning om Wolves förträfflighet fick sig en smäll i lördags, det blev stryk mot Huddersfield Town. Det var inte riktigt vad vi räknat med, men det är ingen större fara. Vi ligger på femte plats i tabellen och har hyfsat bra häng på tabelltoppen.
Wolves är femma och Bolton hittar vi på sextonde plats. Båda lagen var i Premier League förra säsongen och i alla fall Bolton hade nog trott in i det sista att de skulle hänga kvar. Men när de avslutade med ynkliga tre poäng på de fyra sista matcherna så var det kört. QPR och Villa fick stanna kvar medan Bolton flyttades ner tillsammans med Blackpool och Wolves.
Den nya säsongen har varit katastrofal för Bolton. Förlusterna radade upp sig och managern Owen Coyle fick sparken den 9 oktober. Fortfarande har de ingen ersättare och länge verkade Wolves fd manager Mick McCarthy aktuell, men nu lutar det mer åt Dougie Freedman - en annan Wolvesbekantning. Men imorgon på Molineux har de bara temporära managers på plats. Det är allmän förvirring i Bolton och det hoppas jag att vi kan utnyttja.
I Bolton hittar vi två Wolvesbekanta spelare som båda är fostrade i Wolves ungdomsakademi. Keith Andrews tillhörde oss mellan 1999-2005 och vi trodde att han nått sin maxpotential när vi sålde honom till Hull City, men istället fick han fart på benen och han var faktiskt med i EM 2012 för sitt Irland. Vilken märklig förvandling. Nu är Keith 32 år och är mest bänknötare, men han spelade en hel del för Blackburn Rovers i Premier League, vem hade trott det när han lämnade Wolves för Hull City?
Den andra spelaren är Mark Davies som var snackisen på Wolves ungdomsplaner under flera år. Han var lagkapten för Englands U18 och ledde ut landslaget i en ungdomslandskamp på Molineux. Född i Wolverhampton var han en symbol för Wolves Academy och man bara väntade på hans genombrott. 17 år gammal debuterade han för Wolves i The Championship när managern Glenn Hoddle släppte fram honom, och han spelade 24 matcher för oss under debutsäsongen 2005/06. Sen blev han skadedrabbad och när Mick McCarthy tillträdde i juli 2006 så var det starten för en mardröm för unge Mark. De kom aldrig överens och i januari 2009 hade Mark fått nog. Han lämnade Wolves och hamnade i Premier League-klubben Bolton.
Hur Mark Davies kommer att mottagas i sin födelsestad Wolverhampton är tyvärr ganska klart. Wolves styrelse fick det utåt att se ut som att en otacksam och girig Davies lämnat klubben frivilligt, när det i själva verket var det en fråga om utfrysning. Det är styrelsens version som nått fram till Wolvesfansen och Davies kommer att bli konstant utbuad imorgon. Sorgligt, men sant.
Wolves får tillbaka sin lagkapten Karl Henry på mittfältet som var avstängd senast efter att ha samlat ihop till fem varningar och det är ett lyft för oss. Vi tar betydligt fler poäng denna säsong med Henry på planen än utan honom. Annars lär det bli samma lag som senast. 4-4-2 med Ebanks-Blake och Kevin Doyle i anfallet. Vi har en skada på Slawomir Peszko på högerkanten, men vi lånade in Jermaine Pennant från Stoke City i förra veckan som ersättare för honom.
Wolves och Bolton har mötts 130 gånger genom åren och det är helt jämnt, 53 segrar var. Vi har haft svårt med dem på senare tid och har fem matcher i rad utan vinst mot Bolton. De matcher man kommer ihåg mest är väl playoffsemifinalerna 1994/95 när Wolves var klart bättre än Bolton, men lyckades ändå förlora tack vare en mindre lyckad domare och en osportslig John McGinlay.
ATT HOPPAS PÅ
Jag hoppas att Karl Henrys återkomst ger laget rätt balans igen. Spelar vi normalt så ska vi slå ett managerlöst Bolton på hemmaplan.
ATT SE UPP FÖR
Mark Davies vill säkert visa Molineux vad vi gick miste om. Jag har fortfarande svårt att smälta att han spelar för Bolton och inte för oss.
SWEDEWOLVES TIPPAR
Vi vinner 1-0, mål av Bakary Sako.
TROLIGT WOLVES-LAG
WOLVES (4-4-2, fr.h.): Carl Ikeme – Kevin Foley, Roger Johnson, Christophe Berra, Stephen Ward – Jermaine Pennant, Tongo Doumbia, Karl Henry (c), Bakary Sako - Kevin Doyle, Sylvan Ebanks-Blake.
