Inför Wolves-Brighton
Nu drar julmatcherna igång och allra först ut är Brighton.
Wolves ska spela tre matcher på kort tid: 20/12, 26/12 och 28/12. Det är ett intensivt matchande i jul och det kommer att vara fullt på läktarna. Det är nämligen tradition i England att gå på fotboll runt jul.
Första matchen är imorgon mot Brighton. På pappret så är det en ganska enkel match. Vi har hemmaplan och Brighton ligger under nedflyttningsstrecket. Vi vann vår senaste match på ett övertygande sätt, och Brighton har tre raka förluster.
Men så är det där här med tradition. Det är inte bara en tradition för Wolves att spela fotboll till jul, det är också tradition att förlora mot Brighton. Just mötena mot Brighton blev min första upptäckt hur mycket traditionens makt styr i fotboll. Det var säsongen 1979/80 och Wolves var fantastiska. Vi blev sexa i högsta ligan och vi vann Ligacupen på Wembley. Brighton var totalt värdelösa och låg sist i tabellen. Men de krossade oss med 0-3 och 1-3, och jag fattade ingenting. Men snart förstod jag: Brighton är ett av våra ”bogeyteams”.
Dubbelförlusten mot Brighton 79/80 följdes av en ny dubbelförlust 80/81 och jag började verkligen ogilla Brighton. Detta lilla dåliga fjutt-lag som alltid slog Wolves, men förlorade mot alla andra! Efter några säsonger utan möten glömde jag bort hemska Brighton tills vi stötte på dem igen säsongen 84/85. Då blev det givetvis en ny dubbelförlust: 1-5 och 0-1. Blä!
Sen var det uppehåll med möten igen innan det blev dags för säsongen 89/90. Vi lyckades hålla 1-1 borta, men fick dyngstryk på Molineux med 2-4. Och inte heller då var Brighton speciellt vassa. De var bara ”bra mot Wolves”.
Säsongen efter, 91/92, blev det på nytt stryk på Molineux med 2-3 mot Brighton och med möda oavgjort borta. Sen slapp vi Brighton och jag kunde pusta ut några säsonger. Men i februari 2003 var det dags igen. Ny pisk och denna gång med 1-4. Vad är detta!?
Nej, Brighton är inte roliga alls. Vi har dock lyckats vinna mot dem på senare tid (på medlemsresan 2006 blev det faktiskt 1-0), men senast vi möttes var det dags igen: 0-2 och Brighton-komplexet vaknade till livs igen.
Så därför känner jag mig lite obehaglig till mods när vi ska möta Brighton imorgon. Vi borde vinna, men...nja? Detta eländiga Brighton. Jag känner mig långtifrån säker. Annars är jag ganska nöjd med Wolves just nu. Äntligen har vi hittat rätt på det inre mittfältet där löpstarke slitvargen Dave Edwards visat sig vara det bästa komplementet till spelmotorn Kevin McDonald. Yttern Rajiv van la Parra har visat sig nyttig även i anfallet och vi har släppt fram två otroligt spännande 19-åringar som ytterbackar: Dominic Iorfa och Kourtney Hause.
Så det ser bra ut, och egentligen ”borde” vi vinna. Men Brighton är Brighton.
ATT HOPPAS PÅ
Vi har en uppåtgående trend efter en hemsk november. De två sista matcherna har varit bra, och segern senast borta mot Sheffield Wednesday var tung i positiv bemärkelse. Jag hoppas att vi kan bygga på de två senaste bra prestationerna och ta en ny seger.
ATT SE UPP FÖR
En ”traditionell” Brighton-förlust.
SWEDEWOLVES TIPPAR
Eftersom det är Brighton så blir det svårare än vad experterna tror, men vi vinner trots allt med 1-0. Mål av Rajiv van la Parra som ligger i tur för att göra mål, han har varit väldigt nära i de två senaste matcherna.
TROLIGT WOLVES-LAG