Inför Wolves-Nottingham Forest
Wolves är på svensk TV igen, och som vanligt är det TV10 som har vänligheten att bjuda på härlig fotboll
Wolves ska visas på svensk TV imorgon lördag och man fasar lite. Senast Wolves syntes i min TV, och jag kunde sitta med chips i vardagssoffan, var förra matchen och då blev det stryk med 0-5. Wolves har två förluster i rad och vi har börjat tappa luft. Sakta, men säkert, sjunker vi genom tabellen. Vågar jag verkligen knappa in TV10 imorgon?
Det är inte kul med 0-5, och man undrar vad som gått fel. Förklaringen sägs vara att motståndarna börjar förstå hur vi spelar och de har insett att om man sätter hög press på våra bollsäkra men långsamma speluppbyggande defensiva innermittfältare så tappar vi allt. Stressa Kevin McDonald och Lee Evans, och det blir livsfarligt.
Det blir livsfarligt eftersom vi vägrar att slå långbollar, vi ska hela tiden passa oss ur allting och det funkar inte så bra när det kommer fyra motståndare rusande mot en i full galopp. Det blir bolltapp i utsatt läge och mål i baken.
Men imorgon är det hemmaplan för Wolves och det borde inte bli några 0-5. Våra två förluster i rad har kommit på bortamark, och hemma på Molineux är vi starkare. Dessutom har vi gjort ett nyförvärv under speluppehållet. Vi har tagit hit en ny anfallare, Danny Graham. Förhoppningsvis kan han ge oss lite inspiration och tyngd i anfallet.
”Wolves mot Nottingham” ger mig ett leende på läpparna av två anledningar. Den första och största anledningen är den underbara ligacupfinalen 1980. Jag satt framför Tvn och grät av lycka som ung kille när Wolves vann på Wembley mot de regerande Europamästarna Nottingham Forest. Andy Gray avgjorde i 67:e minuten bakom Peter Shilton och pokalen var vår. Jag har finalen 1980 inköpt på vinylskiva, en ”LP” som det hette på den tiden. Lite weird, men varför inte.
Det andra roliga minnet är den galna Tipslördagmatchen 20 februari 2000. Första halvlek innehöll allting. Framför allt tre utvisningar och 3-0 till Wolves. Det tredje målet var väldigt kontroversiellt. Forest målvakt Dave Beasant skulle sparka ut bollen när Wolves försvarare Lee Naylor låg skadad. Wolves anfallare Michael Branch hann upp bollen innan linjen och sprang in med den i mål. Han höll på att bli lynchad efteråt. Inte så snyggt, men strålande TV-underhållning.
ATT HOPPAS PÅ
Vi är fortfarande utan skadade Nouah Dicko i anfallet och jag hoppas att inlånade Danny Graham får chansen att glänsa. In med Graham direkt i startelvan, vi har inget att förlora. Sen hoppas jag också att vår head coach Kenny Jackett hittar rätt man som ”nr 10”. Dave Edwards är skadad och han har inte ersatts på ett bra sätt i de senaste matcherna.
ATT SE UPP FÖR
Vi förlorade med 0-5 senast och det lär bli ändringar i laget. Risken är att Kenny Jackett stuvar om alltför mycket så att det blir pannkaka av allt. Men nu har vi haft ett speluppehåll så kanske det inte blir så spontana känslomässigt styrda ändringar. Om det hade varit en ny match direkt efter 0-5 så hade nog halva laget petats. Nu har förhoppningsvis Jackett haft tid att besinna sig. Men om vi förlorar igen kommer publiken att börja ”knorra”. Tre förluster i rad skulle inte vara bra för moralen i staden Wolverhampton. Vår publik är mycket krävande.
SWEDEWOLVES TIPPAR
Vi vinner 2-0, mål av Sako och Graham.
TROLIGT WOLVES-LAG
WOLVES (4-2-3-1, fr.h.): Carl Ikeme – Matt Doherty, Ethan Ebanks-Landell, Danny Batth (c), Sam Ricketts – Kevin McDonald, Lee Evans – James Henry, Michael Jacobs, Bakary Sako – Danny Graham.
