It came from the Marshes - "Billy"
En konversation med stundtals oklar koppling till Tottenham Hotspur.
Wally: Jag sitter och funderar på om det behövs någon slags inledning här för att eventuella läsare ska förstå vad de snubblat över, men eftersom vi inte riktigt vet själva kanske vi helt enkelt struntar i det? Det kanske klarnar tids nog. Hur mår du?
Nils Wilénius: Dras med en förskräcklig förkylning och läser ohälsosamt mycket “Poch Out”-budskap på diverse internetforum, men i övrigt är det prima. Vi har ju Moussa Sissoko. Hur är det själv? Hör rykten om lasagne?
Wally: Ja, familjen har haft en egen liten lasagnagate här. För min del innebar det en lång jävla natt igår, men mer tid idag till att sitta och stirra argt på brevlådan. Posten från norra London kommer tyvärr inte snabbare för det, kan jag avslöja.
Nils Wilénius: Finpost på G?
Wally: Ja, en tidig julklapp till mig själv.
Nils Wilénius: Ah, den ökända väntan på post från London. Dagens fotbollssupportrar påminner om de som lämnades vid hemmafronten i första världskriget en del. Man väntar på livstecken från sin käresta, och spenderar därmed osunt många timmar stirrandes in i brevlådans tomma blick - ständigt sliten mellan hopp och förtvivlan eftersom 9 av 10 brevtömningar bara är räkningar och politisk propaganda (som i och för sig gör sig bra som brasved men det hör inte hit).
Wally: Vackert beskrivet! Du minns kanske att vi pratade för ett tag sen huruvida det skulle köpas tröjor, och om man skulle trycka namn på, och vem som skulle få äran i så fall? Och vem jag bestämde mig för till slut?
Nils Wilénius: Ja, vi var ju inne på tryck med den nya, fina generationen av akademiprodukter under försäsongen. Vi kom ju då överens om att köpa det extremt fulsnygga tredjestället med Winks respektive Carter-Vickers på ryggen. Sen dess har ju Harry Winks haft, sitt namn troget, något utav ett genombrott.
Wally: Jag kommer ju se ut som en fotbollshipster nu när han fått ett litet genombrott och gjort mål i debuten, men det är bara att hacka i sig. Vet du vad han heter i andranamn förresten?
Nils Wilénius: Jag vill verkligen att han ska heta något nobelt som Percival i andranamn. Möjligen Ernest.
Wally: Billy. Harry Billy Winks. Vilket jävla namn! Nästan så man vill trycka det fullständiga.
Nils Wilénius: För att fortsätta surret om vår sjukliga relation till fotbollströjor; i min kundkorg ligger just nu en Kanetröja - där kan vi snacka att jag var sen på tåget men när jag bommade #37 var det liksom inte kul längre - en halsduk anpassad för vanligt socialt umgänge samt ett par gummiarmband för att nå över gratisfraktströskeln.
Wally: Visst vill man ändå ha så högt som möjligt på ryggen i kombination med akademispelarnas namn? Det är ju något vackert i att ha varit med från början. En Bentalebtröja med #42 eller Masontröja med #38 på ryggen kommer alltid vara bättre än samma namn med #6 och #8. Kane #37 trumfar både #18 och #10. Det finns ju undantag förstås, hade Nabil under sin tid som ordinarie krävt att få bära nummer 77 eller något annat NFL-tjafs är det ju bara att slänga ut honom och tröjan med huvudet före. Nabil förresten, han verkar leva livet i Gelsenkirchen?
Nils Wilénius: Många skulle nog dra hipsterkortet här, men jag väljer att i stället fylla i dina argument. Jag har ju äran att sitta på en Bentaleb #42 - halvt inköpt som pik mot Tim Sherwood - och han var aldrig samma kille efter han bytte nummer. Det är ju ingen slump att hans konflikt med Pochettino/klubben sammanföll med bytet av nummer. Fick upp hoppet om Nabil igen när “han” “bytte” tillbaka, men då kom ju Schalke 04 in och fiskade upp allas vår #42. Nu gör han succé med #10 på ryggen och skulle väl leda vår interna skytteliga om han var kvar. Man undrar ju vart målnäsan fanns under hans tid hos oss men alltid kul att se våra killar lyckas. Eller?
Wally: Han kanske gick ner i nummer för snabbt helt enkelt? Samma sak som skedde med Ryan Mason. För stora hopp är inte bra för karriären. Harry Kane var mer försiktig, det betalade sig. Men ja, fantastiskt kul för Nabil, som man alltid kommer ha ett gott öga till. Det ryktas ju att Schalke köpt loss honom redan för någon klausulsumma, men det vattnas ju ändå lite i munnen när man tänker på att han bara är utlånad. Samtidigt vet jag inte vem han skulle peta i dagens lag?
Nils Wilénius: Skulle väl vara Harry Billy Winks. Och där är i alla fall jag beredd att falla på svärdet för Harry II:s skull. Länge leve Harryham Hotspur!
Wally: Peta Winksy, jo tack. Apropå hemskheter, vi spelade ju mot Chelsea i helgen. Vad tyckte du?
Nils Wilénius: Chelsea? Du menar Hin Håle FC? Jo, jag såg matchen. Som tur var krockade det ju inte med Zlatans träningspass för en gångs skull, så vi fick se ett aggressivt Tottenham sopa banan med Chelsea fram till det att Pedro gavs lika mycket utrymme som Zlatan United får i Viasats tablåer. Efter kvitteringen, och särskilt efter deras ledningsmål, var det inte riktigt lika vasst. Men vi spelar ju i Europa, vilket Chelsea inte gör - vilket förklarar soppatorsken delvis.
Wally: Speciellt perioden fram tills kvitteringen var vi ju môcke, môcke bra. Men jag känner att även om matchbilden svängde i andra halvlek så var vi värda minst en poäng. Hur som helst så finns det ju en positiv sak med att möta Chelsea - oavsett uppladdning, matchbild och resultat så är man alltid moralisk segrare. Skönt att vi slapp utvisningar och avstängningar i alla fall, jag var lite orolig att det skulle bli hett igen. Förra matchen mot dem måste ju förresten vara ett av få möten som båda sidors fans ser tillbaka på med någon form av glädje? De för att de anser sig ha sabbat våra titelchanser (även om alla andra vet att det var kört innan), och vi för att det, trots att det tyvärr spårade ur, var lite fint att se våra spelare visa samma passion som fansen och täppa till vissa glappande käftar.
Nils Wilénius: Jag är ju en av dem som inte skulle reservera med ett “tyvärr”. Det var underbart att se glöden i den matchen och jag saknade det lite i lördags, även om det var ett derby också i närkampsspelet. Det som kan motivera ett “tyvärr” är ju just att man inte kan slå djävulen i hans eget spel - Chelsea är, och kommer alltid att vara, bättre än oss på att 1) fuska 2) grisa 3) spela FA som en fiol och 4)... OK, tror jag slutar där. Jag skulle kunna fortsätta en bra stund men det är inte värt ansträngningen att knacka på tangenterna. Nu är ju deras stora slagkäpp att de bröt vår förlustfria svit, men jag tror det kan vara positivt för oss. Kanske har rädslan att åka på första förlusten påverkat oss negativt i vissa kryssmatcher. Gjort oss passiva när vi borde gått på knock. Vad tror du? Kommer islossningen nu när anspänningen kring CL gått ur och DEN STORA SVITEN spruckit?
Wally: Ja, det kan man ju verkligen hoppas. Jag tror att det ligger något i det, vi får inte glömma att det är ett ungt och orutinerat lag vi har, och det vore konstigt om det inte märktes ibland. Kanske kan vi börja spela lite mer avslappnat. Jag tror också det var bra att förlusten kom i en match där vi ändå spelade så pass bra. En total genomklappning hade ju varit värre, nu tror jag det finns någon slags stolthet att bygga på. Vi får helt enkelt se till helgen. Du, nu ser jag brevbäraren svänga in på gatan, jag ska ut och blänga och se om det ger resultat.
Nils Wilénius: Gotta catch them all - Tottenham!
Wally: Hörs snart. Hej!
