It came from the Marshes - Taxi for Cafu
En konversation med stundtals oklar koppling till Tottenham Hotspur.
Wally: Jaha, med risk för att låta bitter - var det bara jag som inte direkt imponerades av Manchester United? Vi var förstås inte bättre, men en poäng hade ju inte varit omöjligt.
Nils Wilénius: I wouldn’t know - använde mig av Viaplay för att se matchen. Så första halvlek bestod av idel buffring och omstart av tjänst. När dammet äntligen lagt sig så ledde United med 1-0 och vi hade taktpinnen i fast hand. Vi var dock en tandlös delfin i en bassäng av lönnfeta, överbetalda och överhajpade hajar.
Wally: Jag kollade i efterhand, och inte ens då funkade Viaplay som det skulle. Tandlöst var en träffande beskrivning. Vi hade ju bollen för det mesta, men skapade lite för få chanser, i vanlig ordning.
Nils Wilénius: Det måste ju varit Harry Kanes sämsta insats sedan han blev legitim? Likaså Moussa Sissokos bästa. Trump, högerpopulism på frammarsch och nu detta? Fuck 2016.
Wally: Världen är upp och ner. Sissokos återuppståndelse var dock mer välkommen än det övriga du nämner. I ärlighetens namn är väl Darmian väldigt långt ifrån att vara en världsback, men Sissoko har sett osynlig ut mot betydligt sämre motståndare sedan...ja, sedan han skrev på.
Nils Wilénius: Att Sissoko får så mycket utrymme i bloggen säger ju allt om hur saknad Erik Lamela är. Trodde verkligen Son och Dele var på gång efter deras insatser mot Swansea och CSKA, men de var totalt under isen mot United. Vill verkligen tro på truppen men är ju inget av nyförvärven som varit ens godkända förutom Wanyama. Early days osv., men hur fungerar den där svarta lådan egentligen?
Wally: Son och Dele var väl de enda på plan som stod för blekare insatser än domaren. Det är ju väldigt lätt att dras med i negativa körer efter mindre lyckade matcher (jag läste reaktioner på förlusten innan jag såg matchen och förväntade mig 1-5 mot Newcastle-nivå på insatsen), men det mesta känns ju fel just nu, scouting och svarta lådor inkluderat.
Nils Wilénius: Det är en konstig säsong. Vi gör egentligen helt okej ifrån oss i ligan, och i och med Liverpool och Citys snedsteg är ju kampen om CL vid liv i allra högsta grad, men ändå är humöret grått och det mesta känns ljummet. Det är en mellanmjölkssäsong på G, och förväntningarna efter fjolåret matchar inte den verkligheten.
Wally: Känslan jag har är ändå att det är femteplatsen vi slutar på när serien räknas ihop. Jag gissar att vi snart tappar mark mot lagen ovanför. Men om inte Manchester United höjer sig avsevärt tror jag faktiskt inte att de passerar oss. Den känslan pekar ju också på vilket sjukt år 2016 är.
Nils Wilénius: Grejen är att den här förbannade CL-hysterin är precis allt som är fel med modern fotboll. Vi lägger sånt jäkla krut på att definiera klubbar efter en jäkla pengaturnering där UEFA gör allt för att döda all typ av spänning. Vi ställer ju inte ens upp med starkast möjliga lag i matcherna. Vi roterar i CL för att det är viktigare att kvalificera sig än att deltaga. Usch och tvi säger jag, och fokuserar hellre på Europa League. Wembleyspöket är dött, nu är det dags att arkebusera Europa League-spöket också. Gent ska vi slå. Punkt. Eller?
Wally: Jag känner precis som du om CL, men ändå kommer jag på mig själv att sitta och stirra på den där osynliga linjen efter fjärdeplatsen. Det gör att jag blir förbannad på mig själv, för jag tar hellre en EL-final framför en fjärdeplats i ligan om jag bara lyssnar på fotbollsälskaren i mig. Och ja, utan att vilja nedvärdera Gent på något sätt, är det bara vi själva som kan sätta stopp för fortsatt EL-deltagande i det mötet. Det är ingen idé att skräda orden, det är en drömlottning.
Nils Wilénius: Vi har ju haft svårt att att ta oss långt även i Europa League, men nu slapp vi ju ett genomgrått gruppspel (och fick ett fiaskoartat i en distinkt EL-luktande grupp i stället) och går rakt på utslagsmatcher. Jag törstar efter ett cupäventyr och slår vi Gent, som vi ska göra, så börjar man se en final på Friends framför sig. Det är som spelarna sagt, vi är ett av turneringens bästa lag på pappret - nu är det upp till bevis. Och ja, jag tar en final i Europa framför varenda jäkla position förutom förstaplatsen i Premier League. Fotboll är känslor och oförglömliga minnen - något cupmatcher ofta framkallar. Gör som Alan Hutton hade gjort och kör, bara kör!
Wally: Ja, det är ju dags för Alan Hutton derby i den andra cupen som inte är CL! Jag såg faktiskt en Villa-match för några veckor sedan, och han höll ungefär “Darmian mot Sissoko”-klass. Finns det förresten någon spelare (förutom möjligen Charlie Adam) som har ett tydligare “jag äger en bar på Ibiza”-utseende än Alan Hutton?
Nils Wilénius: First things first, har du någonsin sett en spelare sparka i mattan, fälla sig själv, och knäa en motståndare i skallen? Jag har gjort det. Alan Hutton är hans namn. Vilken legendar! Han går ju garanterat på nattklubb i vit skjorta med uppkavlade ärmar och ljusa jeans och en promillehalt högre än vad buropen riktade mot Danny Rose var. Definitionen av en kultspelare.
Wally: The white Cafu. Undrar om han kallas The pink Cafu på sommaren? Otroligt engelskt blekt utseende. Jag snöar in på hans yttre nu inser jag. Han har ju många andra fina kvaliteter. Jag minns t ex när han avgjorde mot...hmm...eh...ett motståndarlag med ett motlägg upp i bortre krysset. *googlar*
Nils Wilénius: Aa, just det… När han sänkte.. Ni vet, det där laget… I ligan den där gången... Det var starka scener. Vi kan ju slå fast att vi vet vart Eriksen fann inspiration när han gjorde sitt motläggsmål mot Swansea. The legend of the Scottish Cafu lives on!
Wally: Wolves. Det säger något att det var mot Wolves, men jag vet inte vad. Men det ska bli kul att återse Alan. Vem i vårt lag tror du att han skadar med en alldeles för sen tackling?
Nils Wilénius: Frågan är om han får spela. Läste lite skvaller om att Aston Villa kastar lystna blickar mot Carl Jenkinson. Antiklimax. Men om han spelar så är det nog någon av ynglingarna som ligger pyrt till. Blir det Marcus Edwards som får smaka på en patenterad Hutton-special månne? Snacka om elddop i såna fall.
Wally: Om ett lag kastar lystna blickar mot Carl Jenkinson vet man att de befinner sig i kris. Jag tror det blir Kane som får sig en kyss. Sen brinner det på sociala medier. Jag tänkte precis avsluta nu, men insåg precis en sak och skrek nästan rakt ut. Vi möter Hull på onsdag! Tom, Daws, Ryan och Jake kommer hem! För Daws följer väl med?
Nils Wilénius: Har både Mason och Daws i garderoben (ja, deras tröjor alltså) och självfallet följer han med. Han måste ju se till att ladsen inte spolierar våra aspirationer. Förväntar mig att någon av grabbarna tar ett taktiskt rött om nöden kräver. Hoppas Ryan gör mål men att vi vinner. Alltid vackert att se någon inte fira ett mål när det är äkta. Inte som när någon gjort en träning för motståndarna som 12-åring och därför inte firar.
Wally: Googlade igen. Det dök upp massa bilder på killarna i Hull-tröjor, och nu är jag riktigt jävla nedstämd. Vi får bryta här.
Nils Wilénius: Ja, fy fan. Blev dystert detta. Blir att krypa ned med Winkströjan antar jag? Själv får jag ligga i mörkret och fortsätta försöka bryta jujun mitt paket utsatts för.
Wally: Tröjan kom äntligen idag, så någon slags tröst finns det. Men jag tror det behövs youtubeklipp med Huddlestone-halvvolleys för att rädda upp det här. Hörs snart!
