Jakobs Stege 2013
2013 går mot sitt slut och Premier League-säsongen har kommit halvvägs. Jag passar på att slänga in en Jakobs Stege. Välkomna!
Ni som kan er bibelhistoria vet att Jakobs stege var en trappa som ledde från jorden och ända upp till himlen. På min stege finns det några platser högt upp (”Nära himlen”) för dem som gjort sig förtjänta av beröm. Lite längre ner (”I botten”) hamnar de som förtjänar spott och spe. Jag placerar helt efter eget tycke in personer, lag eller företeelser som jag tycker förtjänat sina platser den senaste tiden. I första hand handlar det om Arsenal, i andra hand om fotboll generellt och någon enstaka gång om precis vad som helst.
Här är min högst personliga sammanfattning av hösten 2013 i allmänhet och de sista dagarna i synnerhet.
Nära himlen
Arsenal i serieledning
För femtielfte året i rad var Arsenal utdömda av alla experter och förståsigpåare. Återigen skulle lag som Tottenham och Liverpool gå förbi Gunners och peta bort dem från Topp 4 och CL-platserna. Ännu en gång får dessa stå där med dumstruten på och skämmas. Özil blev en injektion, spelare som Szczesny, Gibbs, Ramsey och Wilshere har fortsatt att utvecklas, Mertesacker-Koscielny har blivit ett mycket bra mittbackslås och Giroud har visat att han håller som ensam forward.
När halva säsongen nu är spelad och alla lag har mötts en gång är det Arsenal som leder PL. Före de pengadopade oljelagen ManC och Chelsea, före ”utmanarna” Spurs och Pool. Och åtta poäng före regerande mästarna ManU. I CL tog sig Arsenal som vanligt till åttondel, denna gång trots stenhård lottning. Och inte blev det mer tur i slutspelslottningen då regerande mästarna från München väntar i år igen. Jag vet att det är långt kvar av säsongen och mycket kan fortfarande hända. Men inget kan hindra mig från att vara stolt över prestationen som mitt lag Arsenal har gjort hittills
Mesut Özil
Det gnälls på att Arsenals tyske supernyförvärv dels inte presterar i de stora matcherna, dels är för loj och inte kämpar som han ska. Själv tycker jag det finns massor av skäl att vara mycket nöjd med tyskens första fyra månader i världens vackraste tröja. 1) 5 mål och 9 assist, varav 4+7 i PL är riktigt bra siffror för en nykomling. 2) Enligt whoscored.com har Özil skapat fler målchanser (55 st) än någon annan i Europas fem största ligor. Visst, man kan bevisa vad som helst med statistik, men det är aldrig fel med spelare som skapar chanser åt sig själv eller sina medspelare. 3) Jag är övertygad om att den extra bevakning Özil har dragit på sig från motståndarförsvarare har givit exempelvis Ramsey mer utrymme, något som walesaren verkligen utnyttjade, särskilt i början av säsongen. 4) Principmarkeringen från Arsenals ledning att vi kan minsann både locka världsstjärnor och betala stora pengar för att få deras signatur på ett kontrakt.
Arsène Wenger
I augusti var den stolte och envise fransmannen inte mycket värd hos en del Arsenalfans. Jag väljer att tro att de var mer högljudda än många, för nu hörs de inte av alls, och så många kappvändare finns väl inte…. Visst kan man undra hur han tänker ibland och ifrågasätt exempelvis hans matchcoachning. Men för mig, och många med mig, är han dels en legend för allt han redan gjort, dels ser jag inga realistiska alternativ som skulle vara bättre som manager för Arsenal. Nej, så länge Le Professeur fortsätter att visa samma vilja att vinna (läs tjurig och gnällig efter förluster) så vill jag se honom i sin extremt fula dunrock, i sitt tekniska område vid sidlinjen, skällande på fjärdedomaren vid varje match.
I botten
Domarna i Premier League
Det började med Anthony Taylor i Arsenals premiär mot Villa. Sedan har vi sett såna som Andre Marriner, Lee Probert och Phil Dowd göra hårresande bedömningar, inte bara i matcher där Arsenal spelat. Senast såg jag Howard Webb, av många ansedd som en av världens bästa domare, göra en mängd stora misstag i matchen Chelsea-Liverpool. Han blundade för tre klara straffar, ett rött på Eto’o blev inte ens gult, Oscars överfall på Lucas borde varit rött och Cahills gula mot Suarez kunde mycket väl varit rött. Det korrupta FA måste snart göra något åt detta, men så länge den korrupte Mike Riley (dömde ALLTID straff för ManU på OT) basar för domarna lär väl inget hända.
José Mourinho
Kan det inte räcka med den arrogante portugisens avsiktliga lögner och allmänt osportsliga beteende nu? FA, som annars har så bråttom att bestraffa allt som de kallar ”bringing the game into disrepute” borde väl finna ”The Special One’s” uppenbara respektlöshet för allt annat än sitt eget lag, som något att sätta stopp för. Han försvarar konsekvent sina egna spelares övertramp, även brutala överfall som Ramires mot Götze i supercupfinalen, eller samme Ramires patetiska filmning för straff mot West Brom. Efter matchen mot Liverpool häromdagen menade han att Suarez filmade när han kapades av Eto’o. Även om Suarez ofta är en vidrig filmare och högljudd gnällspik råder det inte minsta tvivel om att han denna gång hade rätt. Det finns gränser för vad man gör för att vinna, inte ens jesuiterna kom till slut undan med sitt ”ändamålet helgar medlen”. Mourinho har för länge sedan gått långt över anständighetens gräns. I alla fall i min bok!
Kappvändare och medgångsfans
Jag har extremt svårt att förstå personer som kan beskriva spelare eller ledare i det lag man valt att supporta med svordomar, könsord och/eller andra nedsättande omdömen. Särskilt som samma personer tio minuter senare, när samme spelare som nyss häcklats nu gjort mål, hyllas både högljutt och ordrikt. Visst kan man kritisera spelare för svaga prestationer, men dels finns det olika sätt att uttrycka sig, dels behöver man inte bli kategorisk efter ett eller två misstag.
Ett praktexempel är Aaron Ramsey. Så mycket spott och spe som walesaren fick på exempelvis denna sidas forum för ett år sedan går knappt att föreställa sig. Många av de som skrek högst då är samma personer som nu hyllar Ramsey efter den fantastiska höst han haft.
Eller Arsène Wenger. I höstas skrek de flitigaste forumiterna på North Bank att Wenger måste sparkas, nu hörs inget av detta.
Det är klart att man som fans har rätt att ifrågasätta och kritisera, men jag efterlyser två saker: tålamod och förtroende för de människor som trots allt har lett Arsenal under klubbens mest framgångsrika period i historien. Trots att klubben envist vägrar använda sig av pengadopning à la Chelsea eller Manchester City. Kontinuitet är en väldigt viktig framgångsfaktor, det har historien bevisat många gånger. Fråga exempelvis alla Tottenhamsupportrar. Jag har tappat räkningen på hur många managers de har haft sedan Wenger kom till Arsenal. Utan att någonsin komma före i sluttabellen.
För övrigt anser jag att ryan shawcross">Ryan Shawcross bör stängas av på livstid.
