Jakobs gäststege - Vecka 48
Jakobs Stege Ni som kan er bibelhistoria vet att Jakobs stege var en trappa som ledde från jorden och ända upp till himlen. På min stege finns det några platser högt upp (”Nära himlen”) för dem som gjort sig förtjänta av beröm. Lite längre ner (”I botten”) hamnar de som förtjänar spott och spe. Jag placerar helt efter eget tycke in personer, lag eller företeelser som jag tycker förtjänat sina platser den gångna veckan. I första hand handlar det om Arsenal, i andra hand om fotboll.
Bad om hjälp på forumet och fick bra respons och valde ut en forumit som sedan skickade sina egna personliga tankar. Tack Martinsson.
Nära Himlen:
Ekonomi
Det kom för en tid sedan ett mycket glädjande besked där Arsenal har omförhandlat fram ett nytt sponsor avtal med den nuvarande sponsorn Fly Emirates. Där det tidigare avtalet som gällde för tröjorna gav Arsenal 5,5 miljoner pund per år, vilket nu har höjts till fantastiska 30 miljoner pund per år till ett sammanlagt värde av 150 miljoner pund. Där Emirates även fortsätter att äga rättigheterna för arenanamnet till 2028 och tröjrättigheterna till säsongen 2018/2019.
Ja detta är ju en mycket lovande nyhet där vi nu kommer upp en sponsornivå likt de andra toppklubbarna. Där vi tidigare har legat i en nivå under Sunderland när det gäller tröjsponsorer! Som Arsenal har vägt upp med, stora matchintäkter, spelarförsäljningar och bostadsförsäljningen på marken där Highbury stod. Det var många som hade hoppats på att inte Arenanamnet skulle ingå i den nya uppgörelsen, men man får se detta som ett stort steg framåt och vem vet kanske kan vi stärkas när det kommer till rekryteringsfronten.
Theo Walcott
Theo Walcott denna eviga talang som trots sin unga ålder känns som han varit med så länge man kan minnas. Men har i flera års tid kallats för vara en överskattad spelare som endast lever på sin speed. Men har under den senaste tiden utvecklats till att bli en effektivare poängspelare när han inte är skadad vilket han kan ha en tendens att lätt bli.
I sommars efter RVPs avsked rapporterade diverse media om att Walcott med sitt utgående kontrakt är den som står på tur att lämna den nya ”farmarklubben” eller hur de nu uttryckte sig. Och jag hade då en uppfattning som jag tror många andra hade, att Walcott är oerhört överskattad, blandar fantastiska matcher med dippar al a Almunia och aldrig fick det genombrott som vi alla har gått och väntat på så länge. Och hans eviga prat om att han ser sig själv som en central forward fick mig att nästan intill att skratta.
Men jag måste verkligen säga att han har fått mig på bättre tankar efter sin start på årets säsong med 10 mål och 7 assist, visserligen kom en hel del av poängen i upphämtningen mot Reding i Liga Cupen. Men jag tycker att man ser en helt annan Walcott med en helt annan hunger och killer instinkt. Där det verkligen känns som om han får ett läge så kommer han att förvalta det.
Jag tänkte i somras att vi har redan en bättre och mer allround spelare i The Ox, men som man brukar säga så är den andra säsongen alltid svårare än debutsäsongen och han har fått en tuff inledning. Men det är såklart inget snack om saken att han kommer bli en fantastisk fotbollspelare i framtiden, men han har en bit kvar till Walcotts nuvarande nivå. Jag hoppas verkligen att vi gör det vi kan för att behålla Walcott i januari, men det skall så klart vara till ett rimligt pris. Men kan vi få bygga vidare på den stomme med unga brittiska spelare vi har på gång tror jag vi kan ha en ljus framtid till mötes. Och är det inte dags att låta Walcott få prova på sin favorit position? Kanske i en klassikt 4-4-2 som många har efterlyst i komplement men ligans nickstarkaste spelare i form av Giourd.
Jack Wilshere
Jack Wilshere efter en 14 månaders lång skadefrånvara var han mot Montpellier tillbaka som målskytt. Och jag tror att hans målfirande talde för hur vikligt det var för honom, och vad det kommer betyda i framtiden. För att är det något han kan förbättra är det att göra fler mål så Keep it up Jack!
Nära marken:
Arsenals Anfallspel
Säsongens anfallsspel har stundtals sett rent ut sagt uselt ut, där man inte känner igen det på senare dagar anfallsglada Arsenal. Där vissa spelare som Podolski inte har kommit in i spelet optimalt utan kan vara helt osynliga i vissa matcher. Och när vi har en av ligas nickstarkaste spelare och vi inte lyfter in tillräkligt med inlägg för att utnyttja Giourd till det som han är allra bäst på. Och när det blir på tok för ofta ensamma spelare där uppoffrande löpningar inte sker.
Vi har varit inne på det tidigare och nog dags att gå tillbaka till det framgångsrika hederliga 4-4-2 som vi har uppnått många framgångar med, där vi kan variera Walcott med Podolski och Giourd på anfallet för att ta del av vår offensiv. Och låta Cazorla som från tiden i Spanien även kan spela med bravur på kanten och vara tongivande. Eller i alla fall kunna prova till att gå över till det när anfallsspelet låser sig ofta som det tyvärr ofta gör istället för att endast byta ut en eller 2 av ytteranfallarna och hoppas på det bästa.
Jämförelser
Podolski levererade ett fantastiskt volleymål hemma mot Montpellier, och med en gång drog Van Persie in i sammanhanget. Vilket stör mig nåt så enormt, så fort en missad målchans sker så kommer de kommentarer om att den hade van Persie inte missat för att nämna något. Van Persie var betydelsefull absolut, men han är borta nu och det är dags att gå vidare. Och förresten var Podolskis mål mycket snyggare än van Persies vollymål mot Everton så bara lägg ner det.
Motivationen
Var finns motivationen och viljan bland spelarna egentligen? Det har på den senaste tiden känns som att vissa av spelarna är nöjda med ett oavgjort resultat eller att ha gjort en hyfsad insats spelmässigt. Men var finns vinnarmetaliteten och spelarna som hatar att förlora om det så ens gäller att släppa in ett mål? Wilshere och Vermalen är väl om man skall nämna någon som visat någon form av kämparvilja när det har varit motgång, men annars har det inte varit mycket att hänga i granen. Där matchen på Old trafford är ett bra exempel där vi ser menlösa ut stundtals och viker ner oss helt, och då skall vi inte ens nämna tröjincidenten herr Santos. Där det inte är förlusten i sig som svider allra mest utan spelarnas loja inställning och som det verkar nya accepterande förlorarmentalitet. Det är dags att visa lite jävlaranamma där man inte står öppet och kramar en spelare som lämnat för en toppkonkurrent, utan går ut och visar att man gör vad som helst för att inte förlora. Det har talats om Vermalen verkligen är den som är bäst lämpad som kapten? Wilshere och Arteta har nämnts som andra val. Jag låter frågan vara obesvarad där jag tycker att det mer hänger på varje spelare att ta sitt ansvar och ge hundra 100 procent när man går ut och spelar för Arsenal. Om vi inte börjar visa att vi vill vinna och ta för oss mer så börjar den så otroligt viktiga 4e platsen snart vara förlorad. Alla vi som ser Arsenal vecka in och vecka ut vet att potentialen finns där, men det börjar bli brottom att ta fram den. Och frågan som måste ställas är ju om Wenger verkligen är rätt man för jobbet? Han har fått laget att tända till när det som mest gäller tidigare, men snart går tåget och i dagsläget är vi långt ifrån för att kunna åka med.
Jag vet inte varför jag egentligen väljer att ha med detta och jag vet inte var man skall placera något sådan här på stegen. Men Gareth Bales självmål mot Liverpool var i en klass för sig och gjorde verkligen min dag. Tyvärr så vann Tottenham matchen men målet var en höjdpunkt, men bara för att Tottenham är involverat som hamnar det i botten där det hör hemma.
Tack till Martin Gustafsson för dina tankar och hjälp med denna veckans stege!
Ha en trevlig helg trots omständigheterna.
