Januari - Förväntningarnas tid
När klockan tickar över till 00:00 och december blir januari, när festen står på sin absoluta höjdpunkt, när en missriktad fyrverkeripjäs bränner ned ett radhus i förorten, då är det förväntningarnas tid. Då öppnar transferfönstret.
Om ens lag har gått bra och presterat över förväntan så är förväntningarna att ägarna ska plocka in en fräsch pjäs som på sikt kan tillföra laget något, men som samtidigt ser till att det är status quo i gruppen under resten av säsongen.
Om ens lag ligger pyrt till, eller förslagsvis har indiska ägare som gjort sig rika på kyckling, så är förväntningarna att ägarna bara ska se till att stoppa blodflödet med en alldeles för dyr värvning i varenda lagdel.
Om ens lag är den där sista desperata utmanaren om en Europaplats så är förväntningarna att ägarna, så till vida det inte är en klubb styrd utav en ägare med förkärlek för att göra tvärtemot vad fansen vill och till och med döpa om hemmaarenan till något så förfärligt som SportsDirect Arena, ska se till att införskaffa den där sista, vitala, biten i bygget och samtidigt behålla stommen.
Men om ens lag är ett åldersstiget gäng, med fantastiska meritlistor, som vunnit dubbeln så sent som för två säsonger sedan, som gör allt för att nå den där sista åtråvärda fjärdeplatsen, som är i desperat behov utav en generationsväxling, som har en oerfaren portugis vid rodret, vad är förväntningarna då?
Man kan inte, som Chelseafan, förvänta sig speciellt mycket av årets januarifönster. Och det är kanske lika bra. I förra årets dito spenderade Chelsea hisnande £70 miljoner på Torres och David Luiz, utan att direkt få valuta för sina pengar. På det hela taget har Chelsea, under de senaste 4-5 transferfönstrena, undantaget förra januari, fört en ganska tillbakadragen roll.
Medan City, Liverpool och Paris Saint Germain har byggt om stora delar av sina respektive lag, har Chelsea legat lågt och varken gjort sig av med, eller köpt, speciellt många färdiga produkter. Den så efterlängtade generationsväxlingen har helt lyst med sin frånvaro.
Efter en problematisk höst, med ett läckande försvar och ett stundtals uselt anfallsspel, kan man dock tro och hoppas på ett par investeringar, och att ett par överflödiga, överåriga och inte av tränaren omtyckta spelare, kan tänkas lämna.
När det pratas nyförvärv snackas det framförallt om Gary Cahill. Den unge engelske mittbacken ses som en klart habil back-up och kan i framtiden spela en avgörande roll i Chelsea. Att dessutom få ha Terry som mentor och det kan knappast bli bättre. Cahill sägs bara vara dagar ifrån en påskrift för Chelsea.
Andra defensiva pjäser som det pratas om är Cesar Azpilicueta, Marseilles högerback, en position som Chelsea verkligen haft problem på. Alvaro Perreira, Kenneth Omouaro och van der Wiel är andra som det pratas om, men det är otroligt att någon av dessa spelar sina hemmamatcher på Stamford Bridge under våren.
För att spetsa till offensiven, för det kan verkligen behövas, snackas och skrivs det om en varierad kompott spelare. Det är bland annat Hulk, Edison Cavani och Gonzalo Higuaín. Samtliga känns dyra, lite malplacé och direkt otroliga. Chelsea, som fjärdeplacerade i Premier League, har inte den dragningskraften för att locka de här stjärnorna från sina nuvarande klubbar. I alla fall inte i januari. We don’t need another Torres.
Den absolut mest troliga, och i sammanhanget också lite sämre, är Milos Krasic. Serben har varit fastfrusen på bänken i Juventus under hela hösten och behöver en nystart i sin karriär. Samtidigt så skriker Chelsea efter fart och fläkt på offensiv planhalva, något som serben säkert kan bidra med. Ett lån med köpoption? Eller en deal som skickar Alex i andra riktningen? Oavsett så är det inte alls en speciellt otrolig värvning.
De Bruyne och Lucas Moura är nog mer framtida värvningar, och i Januari lär dessas prislappar avskräcka Roman och Gourlay.
Vem är det som lämnar då? Nic Anelka har redan sagt hejdå och letar guld i Kina. Didier Drogba, som inte alls varit bra under året, kanske följer sin franske anfallskollega. Om inte nu, så lämnar nog Drogba under sommaren. Inte ett år för tidigt.
Florent Malouda och Salomon Kalou är inga favoriter och är inte alls så bra som man kan förvänta sig av spelare på den här nivån, och ett klubbyte hade varit bra för samtliga parter. PSG med en nytillsatt Ancelotti?
Den kanske mest givne spelaren att lämna laget är Alex som transferlistade sig själv i november. Frågan är vem som vill ha den underpresterade, sköra, mittbacken? Juventus sades vara sugna, precis som QPR. Vem ska du spela för, Alex?
Josh McEachran är kanske den spelaren som verkligen mest behöver ett miljöombyte, eller i alla fall lite speltid. I Chelsea anno 2012 får han inte det, men i Chelsea anno 2014 så kan han tänkas vara en viktig pusselbit. Swansea och Brendan Rodgers hade varit bra för engelsmannen! Även Ryan Bertrand, Patrick Vaan Aanholt, Gael Kakuta och Romelu Lukaku hade alla mått bra av en utlåning.
Att Frank ”Super-Frankie” Lampard skulle lämna Chelsea känns otroligt, för att inte säga idiotiskt.
Sammanfattningsvis så är det ett intressant transferfönster vi går till mötes. Agerar och reagerar Roman och Villas-Boas efter en svag höst? Eller väntar man till sommaren?
Drömscenario: Cahill och Hulk in. Anelka, Drogba, Kalou, Malouda, Alex ut permanent. Och Josh lånas ut till trevliga Swansea.
Troligt scenario: Cahill och Krasic (lån) in. Anelka och Alex ut permanent. Josh lånas ut till destruktiva Villa.
Januari – förväntningarnas tid. Låt mina infrias!
