Joel Ekstrand + Watford = Sant
Andra säsongen i familjen Pozzos ägo har hunnit snart halvvägs! Från att Watford har varit talangfabriken som alltid tvingats sälja sina bästa spelare så har man , helt plötsligt, ekonomiska muskler som gör att man faktiskt kan fullfölja en säsong och dessutom addera nya spelare. Dock har resan inte varit så spikrak som man skulle kunna önska. Varken för oss supportrar eller för lagets enda svensk, Joel Ekstrand!
Från Lund till London via Helsingborg och Udine! Ja, precis som för många svenska fotbollsspelare i Europa, så har vägen till framgång inte alltid varit så spikrak som man kanske kunde önskat. För Lars Henning Joel Ekstrand kunde resan stannat på en bänk på Stadio Friuli i norra Italien men en man vid namn Giampaolo Pozzo ville annorlunda. Joel är numera en hyllad försvarare, vecka ut och vecka in, i en av 80-talets stora skrällklubbar från norra London, Watford Football Club!
För många av er så är Hornet, som klubben kallas, mest kända för att Elton John var ordförande/ägare där under perioderna 1976 till 1987 och 1997-2002. Men för oss, mer inbitna supportrar av engelsk fotboll, så finns där så oerhört mycket mer till klubben än att ”bara” förknippas med en av Englands främsta artister genom tiderna.
Det Watford som jag lärde känna i början på 80-talet är det Watford som format mängder av stora fotbollsspelare genom åren. Dennis Bond, Luther Blissett, John Barnes, David James, Ashley Young är bara några av de fantastiska fotbollsspelare som fått sin fostran i den lilla familjära klubben i Hertfordshire.
Efter att klubben under fyra raka säsonger gått från Division 4 till Division 1 (78-82) och dessutom, under första året i högsta serien, nått en andra plats och UEFA cupspel så var det inga fotbollsintresserade som inte längre kände till klubben. Mannen bakom verket, Graham Taylor, stannad på sin post fram till 1987 och i samband med att Taylor lämnade klubben, för en ny utmaning i Aston Villa, började också en betydligt tuffare resa för det gultröjade laget.
Under de kommande 15 åren skulle man, i omgångar, tom få kämpa för sin existens i form av skrupelfria ägare som år efter år höll på att köra klubben i botten. För att överleva har man under alla år tvingat sälja sin bästa spelare (oftast redan under juluppehållet) vilket gjort att Watford mest harvat i mitten regionerna av The Championship.
Att klubben har haft en trasslig ekonomi avspeglar sig även på hemmarenan, Vicarage Road, som under alla år fått stå tillbaka för utveckling och renovering vilket gjort att man även saknat möjlighet att bygga upp sin ekonomi den vägen.
Inför säsongen 2012/13 kom så familjen Pozzo in i bilden. Klubben hade hamnat i ett transfer embargo, vilket bla innebar att man inte hade tillåtelse att köpa spelare, pga vidlyftiga affärer av den förre ägaren, Laurence Bassini. Pozzo och hans son Gino har arbetat med fotbollsklubbar sedan mitten av 80-talet och ägde sedan tidigare Granada (La Liga) och Udinese (serie A). Det var vid denna tidpunkten som Lars Henning Joel Ekstrand fått nog av proffslivet i Italien och kände behovet av att ta sig ur frysboxen för att få både speltid och fart på karriären.
Ekstrand anlände, tillsammans med 11 andra lånespelare från Udinese och Granada, i mitten av Augusti. Lägg därtill den förre Arsenal målvakten, Manuel Almunia och Fitz Hall från QPR så hade plötsligt managern, Gianfranco Zola, 43 olika spelare på lönelistan.
Nu gick det som det gick förra säsongen. Efter en något trevande inledning nådde man tillslut en direkt avgörande Play Off match på Wembley (där Crystal Palace blev för svåra) och stommen till denna säsongens lag var därmed satt.
Joel Ekstrand, som anlände skadad, fick, efter tillfrisknande, massvis med speltid och blev genast en av lagets populäraste spelare. Uppskattad av supportrarna för sin tuffa spelstil och sitt sätt att leda laget bakre regioner. 35 av lagets 46 matcher spelades med Joel som mittback och som grädde på moset blev han även uttagen till Sveriges trupp mot Argentina men tvingades tyvärr tacka nej pga skada.
Dagens Watford består, till stora delar, av samma spelare som förra säsongen. Merparten skrev på permanent efter förra säsongen (då embargot ställde till det) och, i skrivandets stund, ligger laget på en 12:e plats i The Championship. Skador har gjort att Zola tvingats rotera rejält i laget vilket gjort att man inte spelar med samma stabilitet där bak i dagsläget. Framåt så tappade man laget skyttekung, Matej Vydra, till WBA. Vydra stod för 22 mål förra säsongen och hans roll har man inte riktigt lyckats fylla. Ekstrand, har efter sin ”sedvanliga” försäsongsskada åter klivit in på en ordinarie plats i laget. Hittills har det blivit 14 matcher för den förre Helsingborgsförsvararen.
Allt annat än att laget, denna säsongen, tar sig upp i högsta ligan måste ses som ett misslyckande. Året trupp består av 26 spelare varav hela 12 landslagsmän från bla Italien, Skottland, Algeriet, Irland och England. Dessutom har de nya ägarna börjat se över Vicarage Road och, bara för några veckor sedan, påbörjade man rivningen av East Stand som var kraftigt eftersatt. Tanken är att en helrenoverad arena skall stå klar inom något år med plats för ca 20 000 besökare.
Nyfiken på Watford? Då kan ni läsa mer om spelarna, klubben och historien på http://www.svenskafans.com/england/watford/
PS.
Joel Ekstrand är faktiskt inte den första svensken i Watfords gula tröja. Säsongen 2011/12 var Alex Kacaniklic på lån i klubben innan han fick fart på karriären i Fulham igen. Dock har ännu en svensk, och tillika HIFare, faktiskt provspelat för Hornets. Året var 1997 och spelplatsen Craven Cottage! Mer om den resan läser ni här http://www.svenskafans.com/england/En-bortglomd-provspelare-441502.aspx
