-
Kamouflage till trots, Wigan föll i Slovenien
Europaäventyret är över för denna gång, och antagligen för alltid. Seger för de blåvita från Greater Manchester hade inneburit avancemang men slovenska Maribor blev för starka.
Rubin gjorde det de skulle borta i Belgien. Noll poäng för Zulte Waregem innebar att en seger för Wigan mot Maribor skulle räcka för avancemang. Men så blev det så klart inte utan Wigans sjätte raka förlust blev ett faktum. Istället fick Uwe Rösler och laget bevittna ett vilt firande Maribor när slutsignalen kom.
Det såg dock bra ut ett tag. I ungefär en minut. Efter en trevande start på den första halvleken fixade Nick Powell en straff i den 40:e matchminuten. En straff som Jordi Gomez gick fram för att ta och han slog den lågt rakt mitt i mål. Men i mål gick den, huruvida straffen var genialisk eller usel kan diskuteras. Glädjen blev dock inte långvarig då Maribor direkt på avspark går fram och lossar ett skott som blockeras av en Chris McCannhand. Straff nu för slovenerna och McCann drog på sitt andra gula. Från 1-0 till detta på en knapp minut. Straffen räddas av Carson men returen går rakt ut till straffskytten som kan placera bollen i öppet mål till 1-1.
I halvtid var känslan att även om det givetvis var extremt tungt med kvitteringen och det röda kortet, kanske det inte var kört för det. Maribor med luft under vingarna skulle troligtvis gå för det fullt ut i den andra halvleken vilket hade kunnat ge Wigan någon kontring. En vettig spelare att ha i ett sådant hade varit Callum McManaman som Uwe Rösler istället väljer att byta ut i halvtid till förmån för Ben Watson.
Slovenerna tog tag i det direkt i den andra halvleken och får rätt tidigt utdelning när Filipovic drömmålade å det grövsta i den 59:e minuten. Tungt, men logiskt. Ändå så pass tungt att jag faktiskt väljer att stänga av min stream.
Hoppet väcktes emellertid lite grann när även Maribor får börja spela med 10 man omkring 75:e minuten och Rubin samtidigt gör 1-0 på Zulte. Jag hoppar in i matchen och får se ett Wigan som etablerar viss press men i och med att det faktiskt var två mål som krävdes där och då kändes det hela rätt meningslöst.
Röslereffekt? Nej, eller proti som slovenerna hade sagt. Självklart är det också för tidigt för att ens kunna hoppas på tydliga skillnader med allt vad spelidé heter. Rösler är här för att långsiktigt göra Wigan till något bättre än vad Wigan är den tolfte december 2013.
Samtidigt som man är lite allergisk mot ordet långsiktigt. Vissa verkar tro att alla tränare är bra bara man ger dem tid och bara man ger dem mandat att styra och ställa i ett par år kommer det bli bra. Men är äpplet tidigt ruttet, ja då blir det ju inte fräschare efter ett par år till på nacken direkt.
Enskilda spelarinsatser? Mja, ingen var direkt usel. Samtidigt som det också är helt omöjligt att ge sig in på en Man of the Match-övning. Bästa spelaren idag var antagligen en stark tvåa, huruvida den spelaren var Leon Barnett eller Roger Espinoza vet jag däremot inte.
Något som däremot var uselt var Wigans debuterande (med reservation för att det inte alls var ett debuterande) av det nya gröna tredjestället. Direkt jobbigt att se en helgrön outfit på en gräsmatta. Om kamouflage var iden om vägen till framgång i Slovenien föll den planen till föga.
