Kan detta bära hela vägen Watford?
Efter att knappt en tredjedel av serien är avverkad så kan det kanske vara läge att analysera läget i en av favoriterna till en Premier League plats nästa säsong. En sjunde plats är helt ok men brister, både fram och bak, gör ändå att en viss oro sprider sig i det svenska Watford hjärtat. Kan detta bära hela vägen Gianfranco?
Nu ska vi ju kanske inte dra för höga växlar då man enbart avverkat 13 matcher men jag tycker mig ändå så ett visst mönster i det spel som laget visat upp under de inledande månaderna. Man har, i och för sig, gjort flest mål i The Championship (25 stycken) men samtidigt så ligger man bara på en 10:e plats när det gäller insläppta. Och framåt så har 14 av de 25 målen tillkommit i tre matcher (Bournemouth, Reading och Barnsley) så här finns nog ändå en viss anledning till oro. Sen ska man ha klart för sig att vi samma tidpunkt förra säsongen hade man förlorat sju matcher. I år har samma siffra reducerats till tre!
Men förra säsongen blev laget även hastigt sammansatt tätt inpå seriestarten medan denna säongen har Zola haft gott om tid att spela samman lagdelarna och även fått en perfekt försäsong med läger i Italien osv.
Tittar man på lagdel för lagdel så är det egentligen bara på målvaktssidan och på mittfältet som Watford imponerat. I försvaret så har Zola tvingats rotera alldeles för mycket och, på så sätt, tappat en del av tryggheten som kännetecknade Watford under förra säsongen.
I anfallet så handelade det länge om vem som skulle kunna axla Matej Vydras mantel och där klev omgående Troy Deeney fram. Men vad hände sen?
Målvakterna
När Manuel Almunia är frisk så räknas han defintivt till en av de bästa målvakterna i det engelska seriesystemet. Spanjoren har hittat en väldigt hög lägsta nivå och är en stor anledning till att Watford inte släppt in mer än de 15 målen som man hittills fått i baken. Inte ett misstag från Manu utan ha är säkerheten själv och det borde ju sprida sig även till försvaret.
Skulle Almunia falla bort så står den engelska U21 landslagmannen, Jonathan Bond, redo att hoppa in. Bond visade redan i slutet av den förra säsongen att han är redo för tröja nr 1. Blir det inte under denna säsongen så tar han säkerligen över under nästa dock lite beroende på vilken serie man spelar i.
Försvararna
Just backlinjen var Watfords styrka förra säsongen. I år så har man, trots imponerande nyförvärv, inte hittat riktigt rätt. Även om man släppte in 20 mål på samman antalet matcher förra säsongen så hittade man tillslut rätt med konstellationen Doyley - Cassetti - Ekstrand. Inför denna säsongen har man bla plockat in Gabrielle Angella, med rutin från Serie A, och Essaid Belkalem som är ordinarie i det Algeriska landslaget. Tyvärr har skador gjort att Zola inte kunnat köra samma backlinje två matcher i rad och detta har även inneburit att vissa av fjorårets giganter som tex Ekstrand inte riktigt kommit upp i den klass vi är vana vid. I dag känns det tyvärr inte som att någon kan känna sig säker på en plats i startelvan. När nu Nosworthy och Tommie Hoban är på väg tillbaka så kommer konkurrensen bli ännu tuffare och frågan är om spelarna klarar av att hantera detta och göra något positivt av det.
Mittfältarna
Watfords kanske starkaste lagdel med spelare som Faraoni, Battocchio, Anya, Iriney mfl. Här är konkurrensen oerhört tuff vilket inte minst visas i statistiken. Battocchio, som är ordinarie i det Italienska U21 landslaget, har tex bara fått spela i hälften av matcherna. Anya, som gör storsuccess i Skottska A-truppen, har suttit på bänken i en del matcher.
Almen Abdi, som förra året valdes till Player Of The Season, är tyvärr långtidsskadad och självklart påverkar det lagets slagstyrka. Abdi har medverkat i fem av 13 matcher och , trots det, innehar den Schweiziske mittfältaren den högsta passningsprocenten i hela serien. I slutet på Augusti fick Abdi en inflammation i foten men återvände till full träning förra veckan. Inför matchen mot Brighton fick han dock problem igen och hur läng han blir borta vet ingen i dagsläget.
I Abdis frånvaro har man dock lånat in Josh McEchran från Chelsea. Trots att han bara hunnit med fyra matcher så har han snott åt sig en ordinarie plats på mittfältet och imponerar stort med sitt kloka spel.
Två andra mittfältare som verkligen visat framfötterna är Lewis McGugan, ny från Nottingham, och "pånyttfödde" Sean Murray. Irländaren festade bort hela förra säsongen men valde att ta sig i kragen inför denna säsongen då han bla bekostade ett eget träningsläger i USA för att komma väl förberedd till årets säsong. Förtroendet från Zola har inte låtit vänta på sig och redan nu så har han fått starta fler matcher än på hela förra säsongen.
McGugan är nog den mittfältare som gjort mest positivt intryck av alla. Fem mål, så här långt, från frisparksspecialisten och ett imponerade offensivt spel. Jag vågar bara drömma om hur mittfältet kommer se ut när han får sällskap av Abdi. Utan tvekan två av Championships bästa innermittfältare!
Anfallarna
Att ersätta en 22-målsskytt är inget man gör i en handvändning. Troy Deeney deklarerade dock att han var redo och inledde grymt bra med fem mål på de tre inledande matcherna. Sen tog det stopp. Låt gå för att han även hann med ett mål mot Barnsley men nu har anfallaren gått mållös under hela Oktober och det duger inte i ett topplag som Watford.
Till sin hjälp framåt har han Fernando Forestieri. En underbar fotbollsspelare i sina bästa stunder och grymt uppskattad av supportrarna. Men Fessi har fortfarande haft lite svårt att anpassa sig till det engelska sättet att spela och har en förmåga att stärka upp vissa situationer vilket ofta renderar i varningar. Detta i sin tur hämmar hans spel och gör att han kan bli lite onsynlig emellanåt. Dock visade han i senaste matchen, mot Brighton, att han är på väg att hitta formen. Tre mål från Fessi hittills känns lite skralt.
Vad finna bakom Deeney/Forestieri då? Jo - från Udinese hämtade man Diego Fabbrini (1 mål) och i Spanien hittade man Javi Acuna (mållös). Båda behöver tid att anpassa sig till livet i norra London och även om Fabbrini medverkart i 11 av 13 matcher så har det mest handlat om inhopp, därav den skrala målskörden.
Att Vydra saknas är det ingen tvekan om och det är kanske just det som är den största anledningen till att Watford har så oerhört svårt att göra mål. Sex mål på de fem senaste matcherna skrämmer nog inte försvararna i de övriga Championship lagen. Här tror jag att klubben kommer agera kraftfullt inom den närmsta tiden då man måste få fart på målskyttet!
I år så är kraven helt annorlunda på Zola och hans stab. Om man, under förra säsongen, försökte tona ner snacket om uppflyttning genom att hela tiden intala supportrarna om att laget var hastigt sammansatt osv så gick man ändå till en direkt avgörande Play Off final. Inför denna säsongen var Zola tydlig med att det är en Premier League plats som gäller. Ser man till spelarmaterialet så skall man definitivt nå dit men som alla vet så slår motivation klass. Frågan är om alla spelarna i truppen har den motivation som krävs för att nå ända fram?
Hur länge nöjer sig välbetalda stjärnor med att få spela match varannan vecka osv?
På lördag kommer en riktig värdemätare när Leicester kommer på besök. The Foxes har gått fram som en ångvält i serien och befinner sig just nu på en 2:a plats efter omöjliga Burnley. I dagsläget ligger man sju poäng före Watford och vid en ev seger så utökas detta till 10 poäng. Med andra ord så förstår ni vikten av en hemmaseger på lördag.
