Kanonpanelen
"Top-of-the-League". "Mind-the-Gap" etc...
Fast nu ser vi bakåt och lite framåt. Vi sätter dit ett Janus-ansikte. En Unitedspelare fast med "J".
Några frågor att se över för våra kära redaktionsmedlemmar. Så..samling vid lägerelden. Fram med äggtoddyn, en och annan pepparkaka och så smider vi ränker tillsammans...
Vi har spelat 12 matcher i ligan och leder. Vad talar för att det ser ut så här efter 38 matcher?
Björn Alm
Det finns både saker som talar för och emot, mer emot förmodligen. Ska jag börja med det dåliga är det den tunna truppen på grund av alla skador. När Wenger säger "tre veckor" om en skadad spelare går det kalla kårar igenom mig.
Just nu är bänken för dålig, det syntes mot United där Gnabry var den ende som fanns på bänken och kunde bidra när han kom in. Det saknas ett par spelare, där en anfallare och en mittback hade varit en injektion till truppen. Men inför januarifönstret är jag pessimistisk. Det är otroligt svårt att köpa spelare som kan förbättra truppen på dagens marknad VM-år till trots. Sen är det otroligt dåligt att inte ha alternativ bakom Olivier Giroud som inte kan göra det själv hela säsongen. Det är omöjligt och det måste finnas någon som kan komma in och göra ett gott jobb i hans ställe.
Det som talar för laget är att inget annat lag har varit lika jämna hittills. Blir inte klok på lag som Chelsea och City som jag har trott ska växla upp men inte har gjort det. Arsenal själva har gjort det bra fram tills landslagsuppehållet med flera tongivande spelare borta under längre perioder. Förutom Villa-matchen har det inte varit något platt fall under hösten. Kan Podolski, Oxlade-Chamberlain och Walcott vara tillbaka inom ett par veckor så kommer laget kunna rotera mer. Men att tro på en ligatitel är nog att höja ribban lite för högt i mitt tycke, även om ligan är öppnare än på flera säsonger.
Jakob Ruben
Det finns flera saker.
1) Utan skador på nyckelspelare har Arsenal ett mycket bra lag, som i princip kan vinna alla matcher de spelar.
2) Hittills verkar det som laget har hittat ett sätt att vinna matcher även när man inte spelar på topp. Det har vi inte sett på många säsonger.
3) Konkurrenterna ser inte stabila ut. ManU, ManC och Chelsea, vilka jag ser som huvudkonkurrenter om titeln, har alla nya managers och har redan tappat många poäng mot lag man normalt ska slå.
Det finns såklart en del saker som talar emot att Arsenal ska vara etta även efter 38 omgångar, men det var inte frågan. Därför lämnar jag dessa negativa tankar och fortsätter drömma om en ligaseger.
Theo Walcott, Lukas Podolski och Alex Oxlade-Chamberlain står och trampar i farstun. Finns det plats för dem i en startelva?
Björn Alm
Nej, men Theo Walcott känns gjuten på högerkanten. Förutom att spelarna var trötta mot United så var Gnabry den bästa offensiva spelaren när han kom in. Det behövs fart med en riktig kantspelare i laget när det inte går att komma igenom en köttmur med kortpassningsspel. Säg vad man vill om Walcott när han inte har sin dag, men jag tror nog att de flesta backlinjer som möter Walcott tvingas antingen att ligga tight eller så måste de falla 10 till 15 meter. Det gör att det öppnas ytor för han själv eller för centrala spelare mellan lagdelar. Sen gjorde faktiskt Walcott 21 mål och 14 assist förra säsongen, inte så dåligt för en kille utan fotbollshjärna.
Lukas Podolski är bra komplement till vänster, en rotationsspelare i nuläget. Sen är det utmärkt att ha honom på bänken att slänga in i slutet av matcher när Wenger vill jaga. Han kanske inte är spelaren som är jämn men han är farlig i straffområdet och kan han göra ungefär vad han gjorde förra året så är jag nöjd.
För Alex Oxlade-Chamberlain kom knäskadan väldigt olägligt. I premiären startade han till vänster och under försäsongen hade han sett väldigt lovande ut. Det var den här säsongen som han skulle ta nästa steg. Men nu är han ganska långt ifrån startelvan med bland annat pånyttfödda Rosicky framför sig. Oxlade-Chamberlain får nog snällt vänta på sin tur och hoppas att han tar den när han får chansen.
Jakob Ruben
Självklart! Med spel i både PL, CL och FA-cupen måste Wenger rotera och då behövs alla spelare. Särskilt landslagsspelare som dessa. Walcotts snabbhet är ett vapen mot vilket lag som helst. Tidigare kändes som att han oftast valde fel alternativ mellan skott, passning eller dribbling, numera väljer han oftare rätt och har då betydligt fler assist och mål då han samtidigt harblivit mer effektiv i avsluten. Podolski är en poängspelare av rang, med fina framspelningar och ett mycket bra skott. AOC hoppas jag kommer att ta det där sista steget, som skulle ta honom från lovande med en massa potential till en stjärnspelare på högsta nivå. Han har fysik, snabbhet, hyfsad teknik och bra skott. För mig känns det som han bara behöver mogna, hitta rätt i sitt beslutsfattande (skjuta, dribbla eller passa) och få självförtroende i avslutslägen.
Vilket är säsongens "glory moment" hittills?
Björn Alm
Måste vara Dortmund borta hittills bara för innebörden av matchen. Förlust och avancemanget hade varit svårt att fixa. Nu är det långt ifrån klart men laget måste ha tagit mycket självförtroende från det mötet då långa perioder spenderades på egen planhalva. Att ha den mentala styrkan att ligga rätt och sen ta chansen när den kommer är en egenskap som inte har den mest framstående hos Arsenal. Sen finns det bubblare som Napoli och Liverpool hemma då det var mer champagnefotboll. Sen en enskild händelse är Jack Wilsheres mål mot Norwich där publiken kippade efter andan när reprisen kom på storbildsskärmen på Emirates, vackert.
Jakob Ruben
Eftersom jag är junkie på vacker fotboll väljer jag målen mot Norwich. Spelet i sig var väl ingen glory, men målen. Özil som nickar in en och bredsidar in en i öppet mål efter underbart förspel. Ramsey som dribblar av halva Norwich innan han bestämmer sig för att nu räcker det med förnedring och pangar in bollen. Och så förstås det galna 1-0-målet. Det sanslösa one-touch-klack-skarv-volley-lagspels-målet som man först knappt trodde var sant när man såg det. Sedan blev jag livrädd att nån skelögd stins skulle vifta bort det för offside, men sen bara skrek jag rakt ut och dansade glädjedans med katten. Vilket sjukt vackert mål!
