Knapp seger och avancemang
Ibland får man marginalerna på sin sida, och ibland studsar bollen bara rätt. Så var fallet mot Bournemouth, och det är rätt skönt att veta hur det känns ibland.
På pappret, hur mycket man nu kan snacka om det, såg vi ut som det starkare laget inför matchen. Både Fullkrug, Todibo och Summerville samt Alvarez gjorde sina startdebuter för säsongen. Det märktes, i alla fall att de inte spelat så mycket fotboll på försäsongen, för tempot i den första halvleken var ovanligt långsamt. West Ham spelade strävt och kreativlöst. Paqueta saknades, och det märktes hur viktig han ändå är i uppbyggnaden inför den sista tredjedelen.
Länge såg det ut och bli den där 0–0 matchen som hela matchbilden pekade på. Men bytena som gjordes i den 60:e minuten spelade en stor betydelse. In kom Guido och brassen nyligen beskriven. Helt plötsligt var det West Ham som hade det centrala övertaget, och trots att matchen var av oviss karaktär fanns det en trygghet i den kvalitet som spelade i det vinrödsblåa laget.
Innan West Ham tog ledningen var Bournemouth närmare ett ledningsmål. Frisparken från höger som gick i kryssribban var den bästa chansen. Men bortalaget hade bud på mer. Ett friläge som räddades av Fabianski är ett exempel. Tur för oss, så är det inte det laget som har flest målchanser som vinner, utan dem som gör flest mål. Och samarbetet Paqueta - Bowen, visade sig återigen vara starkt. Väggspel mellan de nämnda lämnar Kudus i ett strålande avslutsläge. Skottet går mot bortrestolpen, men studsar på vår nyblivne kapten och lämnar Bournemouth målvakt chanslös. Ett sådant mål var det som behövdes för att bryta dödläget.
I ligacupen är det Liverpool på Anfield som väntar härnäst. (Vad annars?) Men nog om cupspel för nu, först ska vi ta emot de regerande mästarna på London Stadium.
