Know Your Enemy – Millwall Football Club

Under säsongen kommer Christian Bergström, aka The Spotted Dog på forumet, att med ojämna mellanrum leverera en djupdykning i motståndarlagens historik. Senast var det inför premiären mot Cardiff. Den här gången är det ärkerivalerna från söder om Thamsen, Millwall FC, som skärskådas. Här är allt du inte visste att du behövde veta inför en av säsongens absolut största matcher. Det handlar om strejkbryteri, Krays vs Richardssons och West Ham vs Millwall. Håll till godo!

Två år har passerat sedan ärkerivalen Millwall gästade östra London i Carling Cup. Den här gången är det däremot inte ligacup- eller kvällsmatch, utan seriespel i The Championship med tidig avspark. Det är The Lions tur att ta emot The Pride of East London, och det är som vanligt mycket mer än tre poäng som står på spel…
 
När man talar om derbyn och rivalitet så når det här mötet en nivå utöver det vanliga och kvalificerar sig utan tvekan som ett av Englands mest hätska. Vi börjar därför med en nödvändig historielektion för att få en förståelse för vad det handlar om.
 
Where it all started
 
The Isle of Dogs är en halvö i Docklands-området och ligger längsmed floden Themsen i East End av London. Ungefär mellan Limehouse och Blackwall letar den sig ner och når sin ände mittemot Greenwich på South Bank. Isle of Dogs är platsen för West India Docks och Millwall Docks och sedermera adressen för Canary Wharf med dess affärsdistrikt.
 
Fram till 1800-talet var Isle of Dogs, även känt under dess ursprungliga namn Stebunheath eller Stepney Marsh, betesmark. Väderkvarnar (windmills) byggdes för att mala majs på den västra sidan mellan åren 1680 och 1720, och där finner vi ursprunget till områdets namn, Millwall.
 
I Limehouse och Blackwall ökade aktiviteten av fartygsbyggande i slutet av 1700-talet och det var ett tecken på det växande välståndet i London. De följande åren utvecklades området med skeppsvarv, pråm- mastbyggare och järnarbetare. Nu efterfrågades kunnig arbetskraft och till Millwall anlände den nya kompetensen för att arbeta och bosätta sig.
 
Isle of Dogs hamnar kom att bli en av världens mest trafikerade och atmosfären i området ska ha präglats av bullret från industrin i kombination med dialekter från hela Storbritannien. Halvöns befolkning ökade från några hundra tidigt 1800-tal till runt 21 000 i slutet av århundradet. West India Docks öppnade 1802. Millwall Docks öppnade 1868.
 
Historisk rivalitet
 
Millwall grundades 1885 på Isle of Dogs, men vi återkommer till det. Tio år senare bildade David Taylor tillsammans med Arnold Hills Thames Ironworks Football Club, vad som idag är West Ham United. Thames Ironworks & Shipbuilding var Londons sista stora varvsbygge alldeles intill Isle of Dogs, i Canning Town.
 
Redan vid den här tidpunkten uppstod en rivalitet och så tidigt som 1906-1907 var det fråga om känslosamma matcher. Ett riktigt skönt citat hämtat från The East Ham Echo.
 
"From the very first kick it was seen that there was likely to be some trouble. All attempts at football were ignored."
 
Strejken
 
Vi hoppar framåt till 1926 då bägge klubbarna hunnit slå sig till ro på vardera sidan Themsen, Boleyn Ground på Green Street och The Den på Cold Blow Lane.
 
Det här var året för den brittiska generalstrejken där osämja uppstod kring gruvarbetares löner och villkor. Av solidaritet följde andra industriarbetare efter och på så sätt uppstod strejken hos hamnarbetarna. På ena sidan Themsen var arbetsstyrkan, i Canning Town och Royal Docks, West Ham-supportrar. På den andra sidan i Millwall- London- och Surrey Docks, återfanns starka Millwall-sympatier.
 
I och med depressionen med industriella konflikter och ekonomiska problem följde en nedgång för sjöfarten som ökade konkurrensen och rivaliteten mellan arbetarna. När Millwall-varven sedan ignorerade strejken rann bägaren över hos den motsatta sidan.
 
Effekten av aggressionen som följt med genom åren kan vara något överdriven, men den har ändå satt sina spår i historien.
 
Den mörka sidan
 
Av mer modern rivalitet och påverkan hittar vi glorifieringen av incidenter under 50-60-talet då East End drabbades av allvarliga sociala problem, då kriminalitet och gängbildning var på frammarsch. Det var också under den här tiden som våldet i London mellan falangerna Krays (East London - West Ham) och Richardsons (South London - Millwall) var som värst. Den här livsstilen följde med in på arenorna och det uppstod snabbt en prestige i att vara den värre ligisten.
 
På 60-70-talet var det The Mile End Mob som huserade kring Upton Park, än mer fruktade än vad som senare kom att bli InterCity Firm. The Mile End Mob var en samling våldsbenägna grupperingar från olika ruffiga områden i östra London. Millwalls skapelse gick under namnet F-Troop och mynnade senare ut i Bushwackers.
 
Något som anses vara utlösande faktorer för dagens våldsamheter mellan West Ham- och Millwall-anhängare handlar framförallt om två incidenter på 70-talet. Den ena är Millwalls gamle favoritspelare Harry Cripps testimonial som spelades på The Den 1972 (noterbart är att Cripps spelade för West Ham innan flytten till andra sidan Themsen).
 
Det mötet spårade ur fullständigt. En nu gammal men ökänd huligan vid namn Bill Gardner uttryckte det som ”det värsta kaoset han varit med om”. Han sågs för övrigt nyligen föra en livlig diskussion vid West Hams Ticket Office när han hämtade ut biljetter till matchen.
 
Den andra incidenten som gav bränsle till den redan infekterade relationen var dödsfallet av en Millwall-anhängare, Ian Pratt, 1976. I en sammandrabbning på New Cross station omkom han på spåren. Rykten florerar där det både antyds att han blev knuffad och att han självmant försökte ta sig fram under bråken.
 
Millwall Football Club
 
Millwall Rovers grundades 1885 av arbetare på ’Mortons Jam Factory’ beläget i Isle of Dogs, enligt den officiella hemsidan. Men J.T. Morton’s sysslade med konservering och produktion av en mängd livsmedel, och sannolikt var olika slags hamnarbetare delaktiga i starten. Majoriteten av de anställda på Mortons var av skottskt ursprung och sägs vara anledningen till att klubbens färger blev blått och vitt.
 
Klubben hade fyra olika spelplaner på Isle of Dogs innan de lämnade området för The Den.
 
Glengall Road 1885-1886, The lord Nelson 1886-1890, The Athletic Ground 1890-1901, North Greenwich 1901-1910.
 
Millwall Rovers blev Millwall Athletic i samband med Athletic Ground 1890, därefter endast Millwall efter slutet på säsongen 1903-04 (kan även vara strax innan 1910).
 
Smeknamnet The Lions ersatte The Dockers i och med flytten till andra sidan Themsen. Det förstnämnda lades dock till grund redan under 1900 då de besegrade flera större klubbar och fick benämningen ”Lions of the south”. Det uppstod alltså långt innan det kända emblemet som började användas på 30-talet.
 
Tillbakablick
 
Millwall har åkt berg- och dalbana i divisionerna genom åren och det är inte helt lätt att hänga med. Men de har en hel del bedrifter med sig i bagaget och en intressant historia där bland annat flertalet Play-Off matcher och FA-cup semifinaler utmärker sig.
 
1900 tog sig Millwall till semifinal i FA-cupen. De åkte ut mot Southampton, 3-0 på Elm Park.
1903 tog de sig återigen till semifinal i FA-cupen, som ett Southern League-lag, men förlorade mot Derby County med 3-0 på Villa Park.
1920 blev det spel i Football League Division Three.
1928 var det dags för uppflyttning till Division Two efter att ha vunnit serien.
1933 avslutades med en sjunde placering i Division Two. Följande säsong avled managern Bob Hunter och Millwall åkte även ur.
1937 hade Millwall fått ihop en stark trupp och blev det första laget från tredjedivisionen att nå semifinalen i FA-cupen. 62 813 bevittnade matchen i Huddersfield och fick se Sunderland vinna med 2-1.
1938 vann de återigen Division Three South för spel i andradivisionen.
1945 när andra världskriget nått sig sitt slut så gjorde Millwall sitt första framträdande på Wembley i The Football League South cup-finalen. Kung George VI hälsade på spelarna innan de tog sig an The Pensioners. Det var de senare, Chelsea, som vann med 2-0.
1958-62 spel i Division Four. Harry Cripps debuterar 1961.
1964-67 sattes det rekord i hemmasegrar på The Den då de gick obesegrade under hela 59 matcher. Det började med oavgjort mot Torquay United -64 och avslutades med en förlust mot Plymouth Argyle -67.
1967 debuterade Barry Kitchener. Han spelade 602 matcher (flest) för Millwall fram till 1982.
1972 så var det så gott som klart att Millwall tagit andraplatsen i Division Two efter att ha besegrat Preston North End med 2-0. Men Birmingham satte käppar i hjulet, med en ynka poäng, efter en avgörande vinst mot Leyton Orient.
1981 gjorde Keith Stevens sin debut för Millwall och han kom att spela 557 matcher för klubben, sista matchen 1999.
1982 tog George Graham över som manager.
1984 gjorde Teddy Sheringham debut.
1985 var Millwall återigen i Division Two efter en andraplats i Division Three.
1988 så kom äntligen det Millwall väntat på. Promotion och för första gången i klubbens historia var det dags för spel i den högsta serien. Teddy Sheringham och Tony Cascarino visade vägen och när sista matchen spelats kunde man konstatera att de avslutade på en respektabel tiondeplats.
1990 gick något väldigt snett. Millwall lyckades inte vinna någon av deras sista 20 matcher och blev såklart relegerade från Division One.
1991 var de nära att återvända via Play-Off semifinal (Division Two) men förlorade mot Brighton. Teddy Sheringham satte nytt klubbrekord med 33 mål (38 totalt) innan han lämnade för Nottingham Forest.
1990-92 spelade Mick McCarthy för klubben. 1992-96 var han manager.
 
1992 - League Division One blir Premier League
 
1993 spelade Millwall sin sista match på The Den. Efter 83 år blev det en flytt till The ”new” Den. Första matchen på den nya hemmaarenan var mot Bobby Robsons Sporting Lissabon. Det blev en förlust med 1-2.
1994 var det Play-Off semifinal igen (Division One), men Millwall förlorade ännu en gång och nu mot Derby County.
1996 tog Jimmy Nicholl över och samma säsong blev det nedflyttning till Division Two.
1997 gjorde Richard Sadlier debut. Det var ekonomisk kris med spelarförluster och Millwall kämpade i Division Two. Det kom även ett räddningspaket och en ny chairman utsågs i Theo Paphitis. Han i sin tur utsåg West Ham-legenden Billy Bonds till ny tränare.
1998 fick Bonds lämna sin post. Keith Stevens och Alan McLeary tog över. Tim Cahill gör debut.
1999 avslutades med en tiondeplats i Division Two. Det spelades final i Auto Windscreens Shield Trophy på Wembley. En turnering öppen för de 48 lagen i League One och League Two och idag mer känd som The Johnstone's Paint Trophy. Förlust med 1-0 mot Wigan.
2000 var det för tredje gången Play-Off semifinal (Division Two). Men precis som tidigare förlorade Millwall. Återigen mot nyss nämnda Wigan. Neil Harris hade en kanonsäsong med 25 mål (totalt).
2001 förde Mark McGhee Millwall till toppen av Division Two och var återigen kvalificerade för spel i Division One. Neil Harris överträffade sig själv med 27 mål (28 totalt).
2002 gick de som tåget i Division One och slutade på en fjärdeplats med Play-Off som följd. Millwall höll återigen sin vana trogen och förlorade i semifinalen, denna gång mot Birmingham.
2002 Dennis Wise gör sin första match. 2003-05 är han Player Manager efter att Mark McGhee lämnat klubben.
2004 FA-cupfinal mot Manchester United. Förlust 3-0. Samt UEFA-cupen mot Ferencváros. Förlust 4-2 (agg.)
 
2004-05- League Division 1, 2 och 3 blir The Championship, League 1 och 2
 
2005 lämnar Dennis Wise och Steve Claridge tar över, men han lämnar lika snabbt över till Colin Lee. Peter de Savary blir ny chairman.
2006 är det åter kris i Millwall-lägret och de åker ur The Championship.
2006-07 Stuart Till blir ny chairman. Dave Tuttle, Nigel Spackman och Willie Donachie hinner under den här tiden vara managers.
2007 John Berylson blir ny chairman och Kenny Jackett ny manager, och här kommer vändningen för Millwall.
2009 League One Play-Off final mot Scunthorpe. Förlust med 3-2.
2010 Promotion till Championship efter Play-Off final mot Swindon Town. Kaptenen Paul Robinson gjorde matchens enda mål, 1-0.
2011 Championship…
 
Senaste transfers
 

7 kommentarer

Christian Bergström2011-09-15 19:20:00