Krönika: Cesar Azpilicueta, vår kapten
Det må talas om början av en kungsblå dynasti med den unga, fantastiska trupp av Europacup-mästare som Thomas Tuchel redan drillat till den allra högsta av höjder. Men bland de egenfostrade spelarna och importerade framtidsnamnen finns en herre som aldrig får glömmas bort, men som ganska ofta faktiskt gör det – lagkapten Cesar Azpilicueta.
Senast det begav sig att Chelsea FC kunde titulera sig Europas och därmed världens bästa klubblag så efterföljdes en magisk vårkväll i München av ett väldigt aktivt transferfönster. Överskuggad av Eden Hazard, Oscar, Victor Moses och Marko Marin(!) köptes den då 23-åriga högerbacken Azpilicueta loss från Olympique Marseille sommaren 2012 för den i sammanhanget enkla summan sju miljoner pund.
Inget märkvärdigt med det egentligen, de Chelsea-supportrar som hade förkunskaper om den från Pamplona bördige försvararen var ytterst lätträknade. Att bollkonstnärer som Eden Hazard och Oscar stal rubrikerna var fullt förståeligt. Men oj, vad historien skulle ge dåvarande tekniske direktören Michael Emenalo rätt. Mer valuta för pengarna kan man nästan inte hitta i denna moderna, pengaslukande fotbollsvärld.
Den unge spanjorens första säsong i SW6 innebar en hel del se & lära, då urkraften Branislav Ivanovic och veteranen Paulo Ferreira fanns i truppen. Azpi spelades av Roberto Di Matteo sporadiskt till höger på mittfältet, för att såsom bl.a. Ryan Bertrand och Ramires gjort före honom, komplettera sin ytterback till hängslen och livrem på en kant. Att försvara Champions League-titeln gick inget vidare, ett misslyckat gruppspel skickade de regerande mästarna in i Europa League för återstoden av säsongen. Men Chelsea är en vinnarklubb, och EL-pokalen fattades ju på trofé-hyllan! Detta åtgärdade man i Amsterdam våren 2013 och Cesar Azpilicueta hade därmed bärgat sin första titel som Chelseaspelare.
I samband med José Mourinhos återkomst till Chelsea började Azpilicueta få ordentligt med speltid. Först längs med högerkanten som de flesta tänkt sig, för att sedan gradvis konkurrera ut legendaren Ashley Cole som vänsterback. Efter den bedriften utsågs Azpi våren 2014 till säsongens bäste spelare av sina lagkamrater. Säsongen därpå var Azpi en av de självklara stöttepelarna i det Chelsea-lag som lyfte Premier League-bucklan för första gången på fem år. Tidigare samma säsong hade man passat på att städa av Tottenham på Wembley och vinna Ligacupen. Azpilicuetas egen meritlista fortsatte att växa, och hans status i Chelsea-kretsar var nu tämligen orubblig.
Evighetsmaskinen Azpilicueta spelade samtliga 3420 minuter i Premier League guldsäsongen 2016/17 under Antonio Conte, något som endast tre andra spelare lyckats med, däribland en viss John Terry under Mourinho 2014/15. Conte var nästa tränare i ordningen att dra nytta av spanjorens oerhörda mångsidighet och uppoffrande personlighet, då han excellerade till höger i den trebackslinje som dominerade de brittiska öarna. Som mittback upplevde han sin kanske bästa säsong offensivt året därpå, då hans inlägg verkade permanent adresserade till Alvaro Moratas panna. Självfallet fylldes prisskåpet på ytterligare då Manchester United fick se sig besegrade på Wembley i FA Cup-finalen 2018, och Azpilicueta bar kaptensbindeln 21 gånger under säsongens gång.
Europa League-pokalen bärgades återigen 2018/19, och Azpi fick som vicekapten oftast bära bindeln, detta då Gary Cahill inte fick särskilt stort förtroende under Maurizio Sarri. Italienaren lämnade London med sin guldmedalj redan nästa sommar, och Super Frankie Lampard anförtroddes med tränaruppdraget i hans ställe. Under Frank Lampards styre fick Azpilicueta återigen visa prov på sin breda kompetens. Av sin före detta lagkamrat tilldelades Azpi kaptensbindeln permanent och bar den som högerback, höger wingback och till höger i en trebackslinje. Kejsaren Cesar visade på nytt prov på sin fenomenala fysik då han under säsongen bara missade två PL-matcher och därmed spelade flest minuter av alla Chelseaspelare i ligan.
Detta kanske hittills känns som en sammanfattning av Chelseas allra mest moderna historia, men den den aldrig sinande strömmen av titlar är så väldigt tätt förknippad med Cesar Azpilicuetas närvaro att den måste nämnas. Han har visat på en sällan skådat arbetskapacitet från sin första dag på Cobham, han har aldrig slutat springa, aldrig slutat kämpa för den kungsblå fanan. Azpilicueta har spelat på precis alla positioner en backlinje kan tänkas bestå av, och har gjort så med bravur. Han har alltid varit ett exempel för sina lagkamrater med sin inställning, och har vuxit fram som en verklig ledare i takt med att de gamla elefanterna som en gång tog honom under sina vingar fasats ut från klubben.
När Azpi värvades till SW6 så var det i en fotbollsvärld som efter Maicon och kanske främst Dani Alves suktade efter ytterbackar med offensiva kvaliteter. Azpis intåg sågs som en värvning i den andan, som lite av en motpol till Branislav Ivanovic(Brana råkade i slutändan bli en av de målfarligaste försvararna någonsin). Azpi har också konsekvent bidragit framåt, men att han drog lärdom av sina konkurrenter är tydligt. Likt Ivanovic var och är Azpilicueta först och främst en försvarare, en riddare som föredömligt avvärjt angreppen mot borgen Stamford Bridge.
I en tid då det ofta råder konsensus om att spelare X passar tränare Y i dennes system Z så är Azpilicueta för mig ett uppfriskande exempel på en spelare som ger sig tusan på att göra en grym insats oavsett uppgift. Som han själv sade till Chelseas officiella hemsida i januari: ”Det handlar inte bara om statistik, utan vilka lösningar du kan erbjuda laget. Jag har fått anpassa mig under åren, men har alltid ansett mig kunna bidra i båda riktningarna.”
Vår älskade Cesar har ständigt förbisetts av sitt landslag. Trots en makalöst jämn och framgångsrik klubblagskarriär har spanjoren bara gjort tre matcher i EM & VM-sammanhang, fördelat på lika många mästerskap. Han är uttagen till EM 2020, om Spanien vill undvika att upprepa fiaskot från Ryssland 2018(utslaget av värdnationen i åttondelsfinal) så borde man kanske överväga att ge Azpi chansen på riktigt?
CL-finalen i Porto var Cesar Azpilicuetas 429:e match i Chelsea-tröjan, när hans enastående karriär summeras så kommer den lyftas fram som en av hans allra bästa. Han kom till klubben när vi precis lyft Champions League-pokalen, och har nu som lagkapten sett till att bedriften upprepats. Det nuvarande kontraktet löper ut sommaren 2022, hur klubben då kommer hantera just denna 30-plussares kontraktssituation återstår att se. Men en sak är säker, med Cesar Azpilicueta i laget vinner man titlar, man gör det genom att ta ut sig fullständigt.
Vad som än händer i framtiden – Tack, Cesar, för allt du uträttat i Chelseas tjänst och för att du är den du är. Chelsea FC av idag hade inte varit detsamma utan dig, vår kapten.
Källor:
chelseafc.com
The Athletic
Opta
transfermarkt.com
