Krönika: Därför vinner Chelsea Premier League
Statistiken, managern och bredden - redaktionens Patrik Haglund går igenom varför Chelsea måste anses vara favoriter till ligatiteln i år.
Det börjar dra ihop sig nu. Premier Leagues första omgång är inte långt borta. Det känns alltid lika speciellt och förväntansfullt när det är på gång. Stora spelare har lämnat, men en hel del har också köpts in. Premier League känns mer konkurrenskraftig för varje år och det finns ingen annan liga som kan bjuda på så många toppmöten varje säsong. Fem lag har potential att vinna ligan, vilket gör att kampen om Champions League-platserna blir oerhört tuff.
Årets titelstrid blir nog precis som förra året väldigt jämn. Chelsea är i mina ögon favoriter till guldet och därför har jag plockat fram några anledningar till varför jag tror Londonlaget vinner årets Premier League.
Kollektivet
Redaktionens truppgenomgång visade hur mycket kvalitet Chelseas trupp har. Det finns både spetskvalitet i form av spelare som Eden Hazard, Cesc Fábregas och Diego Costa, men också en bredd som förmodligen bara Manchester City kan konkurrera med. Individuellt sett är Chelsea bra, men det är laget som helhet som gör att de känns starkast. En ramstark och nästintill ogenomtränglig defensiv har förstärkts ytterligare och i offensiven har Chelsea mängder med olika alternativ.
Hela det här kollektivet leds av José Mourinho, som kanske blir den största anledningen till att Chelsea vinner ligan. Normalt brukar portugisens andra säsong som tränare i en klubb bli klart bättre än den första. I Inter vann han trippeln och i Real Madrid tog han ligatiteln från Barcelona efter att ha slagit målrekordet.
Statistiken: Potentialen fanns redan förra säsongen
Trots att poängskillnaden inte var så stor mellan de tre topplagen gjorde Manchester City och Liverpool 31 respektive 30 fler mål än Chelsea förra säsongen. Londonlaget tog dock flest avslut av alla lag i ligan, men lyckades bara göra 71 mål. Bara City skapade fler chanser än Chelsea, där skillnaden var 533 mot 506 i antal. Alltså hade Chelsea väldigt stor potential i offensiven, men man lyckades inte förvalta möjligheterna lika bra som Liverpool och Manchester City.
Mer konkret kan man titta på Chelseas bäste offensive spelare under förra säsongen, Eden Hazard. Belgaren hade ju en riktigt bra säsong i Chelseatröjan med sina 14 ligamål och 7 assister. Men det hade kunnat bli klart fler framspelningar om hans lagkamrater hade tagit chanserna. Hazard skapade flest målchanser (92) bland alla mittfältare i ligan, men spelare som Steven Gerrard (67 skapade målchanser), Yaya Touré (40), David Silva (84) och Mesut Özil (76) stod för fler assister. Dessa spelare hade mer kliniska anfallare i sina respektive lag jämfört med Eden Hazard. Med Diego Costa i laget kommer Hazards assister med största sannolikhet öka.
Defensivt var ju José Mourinhos lag mest stabilt. Chelsea släppte in minst antal mål och höll flest nollor tack vare Londonlagets suveräna organisasion. Motståndarna lyckades bara skapa sammanlagt 33 "Big chances" i sina respektive matcher mot Chelsea genom hela säsongen, vilket var klart bättre än Liverpool som var näst bäst i den statistiken på 47.
Chelsea som lag, och Hazard i synnerhet, hade en offensiv potential som i vissa avseenden var bättre än något annat lag i ligan och defensivt var man väldigt starkt. Om Chelsea kan hålla den standarden under säsongen kommer det räcka långt i titelstriden.
Nya utmaningar för konkurrenterna
Manchester City har förstärkt defensiven genom värvningarna av bland annat Eliaquim Mangala och Willy Caballero. Det gör att mästarna från förra säsongen kan anses vara ett starkare lag nu, eftersom de inte har tappat några signifikativa spelare. Utmaningen för City blir att göra det som bara Manchester United och Chelsea har gjort, nämligen att försvara Premier League-titeln. Ingen har gjort det sedan 2009 och sedan dess har vi fått se några väldigt svaga andrasäsonger ifrån de olika mästarna.
Precis som Roman Abramovich vill Manchester Citys ägare att deras klubb går långt i Champions League och frågan är om man klarar av att både slåss om titeln i Europa och nå hela vägen i ligan. Manuel Pellegrini lyckades ta både Villarreal och Málaga en bra bit i Champions League, men då hade dessa lag inte någon ligatitel att spela om samtidigt. Det blir ett nytt steg för Manchester City och det gäller för Pellegrini att hitta rätt balans på laget.
För Liverpools del blir det också en stor utmaning att kombinera ligaspelet med matcherna i Champions League. De har en bredare trupp nu och Dejan Lovren är en bra mittbacksförstärkning, men försäljningen av Luis Suarez blir givetvis svår att hantera. Brendan Rodgers kommer behöva använda klart fler spelare i år jämfört med förra säsongen.
Manchester United har en fördel (de egentligen inte vill ha) av att de inte deltar i någon europeisk cupturnering i år. Louis van Gaal har under försäsongen spelat ett 3-4-1-2-system som har inneburit en hel del mål framåt, men också några enkla misstag i defensiven. Förmodligen kan det ta lite tid för Uniteds formation att klicka helt och hållet.
Arsenal är å andra sidan väldigt samspelt under Arsene Wenger och känns stabila. Jag tycker dock inte de har lyckats lösa några av de problemen de hade under förra säsongen. Alexis Sánchez är en spelare som skulle höja de flesta lagen, men det var inte där Arsenal i första hand var i behov av förstärkning. Istället är det en defensiv mittfältare som i synnerhet behövs om de ska utmana om ligatiteln på allvar.
***
Om vi kan få en lika spännande säsong som den förra blir jag mer än nöjd. Men jag hoppas givetvis på en väsentlig skillnad - att Chelsea tar hem ligan för första gången sedan 2010.
