Krönika SW6: Drogba - i krigets skugga
"Varför kan inte Chelsea vinna?" är nog frågan många ställt sig under hösten. Vissa har letat orsaker i Ray Wilkins, andra skyllt på herr Abramovitjs ovilja att värva. Faktum är ändå att i laget finns två spelare vars hemland befinner sig i interna stridigheter där varje vecka människor stupar.
Det är den 15:e januari 2011 och Chelsea har precis tagit årets första seger, på hemmaplan dessutom. Laget har inte imponerat i gammalt gott slag, men vunnit, något som de haft problem med hela hösten. Glädjen har inte funnits där och det är ett stereotypt Chelsea i en skugga av sitt forna lag som helg efter helg radat upp sig för att förlora den mest häpnadsväckande matchen efter den andra. Av alla spelare har nog Didier Drogba varit den spelare som sett mest ängslig ut. Kroppen har funnits där, men personen och framför allt fotbollsspelaren någon annanstans. Enligt min teori 5155 kilometer söder om Stamford Bridge.
Ingen vinnare i valet
I slutet av november hölls det presidentval i Elfenbenskusten. Problemet är att valet aldrig fick någon vinnare. Istället bestämde båda kandidaterna för att utropa sig till segrare. Resultatet blev ett december i Elfenbenskusten med strider mellan de olika lägren. I fredags meddelade FN att minst 250 mist livet i oroligheterna som medfört en stor brist på mat och rent vatten i ett sedan tidigare fattigt land. Innevånarna flyr landet och som vanligt är det barnen som kommer värst i kläm.
Tröst efter skottlossning
Frågan är då vad denna landskris i Afrika har med Chelsea i Europa? I sammahanget framstår ju några förluster i Premier League som ganska obetydligt, men faktum är att jag tror de hänger ihop. Förutom Drogba kommer även Salomon Kalou från landet. Michel Essien är uppvuxen i grannlandet Ghana och Mikel i Nigeria i samma krigshärdade område. I fjolårets upplaga av afrikanska mästerskapen besköts Togos spelarbuss med flera döda och skadade som följd. En av personerna stjärnan Emmanuel Adebayor i efterhand sökte tröst hos var just Didier Drogba. De har aldrig spelat i samma lag, kommer inte från samma land, men de vet hur det är att ständigt känna oro för var som händer i hemlandet.
Ena landet
På ett sätt är vår Drogba bara en fotbollsspelare som är bra på att göra mål, men om man sätter sig in i hans livsöde inser man ganska snabbt att han i Elfensbenskusten är mer än bara en idol. Det var han som efter avancemanget till VM 2006 att tillsammans med sina lagkamrater ena ett splittrat land och be om fred i nationen. Landet kunde börja byggas upp igen där Drogba bidrog med ett sjukhus. En fred som alltså höll i sig till i höstas. Såren som läkt var åter upprivna och inte ens Didiers uppmaningar kunde stoppa striderna.
Även om det är John Terry som är kaptenen, Carlo Ancelotti managern och Roman Abramovitj ägaren är Drogba en lika stor ledare på och utanför planen. När han är orolig präglar det Chelseas spel. Igår vann ändå laget återigen och även om vi varken vet om läget i Elfenbenskusten kommer förvärras eller att Chelseas formkurva kommer stiga så känns det hoppfullt. Vi har ju Didier Drogba.
