Krönika SW6: "Lycklig i en berusad timme"
Vad har rödvin, italiensk fotboll, Chelseas usla form och ett inslag med Ancelotti gemensamt? Alla är viktiga aromer i ett krönika om att minnas ett annat Chelsea.
Ibland sitter man med ett glas rött framför italiensk fotboll en fredakväll i november och ställer sig fråga, hur fan hamnade jag här? Jag gillar varken vin eller italiensk fotboll. Min senaste erfarenhet av vin kommer från pausvilan i Sunderland-Chelsea för två månader sedan. Laget spelade bra, det var Raul Meireles debut och livet lekte. Dessvärre visade det sig att baren inne på Stadium of Light hade slut öl. Kassörskan pekade mot en av de tomma kylarna när jag ifrågasatte.
”What´s that?” sa jag lite berusat och pekade på några plastglas med plastöverdrag.
”Red wine, three fifty for a glas” svarade kassörskan.
Längre bak I den långa kön stod en av medresenärerna som jag lovat köpa öl till. Att komma tillbaka till honom utan alkohol vore en skymf mot hela resan. Nej, det fick bli vin även om jag var ytterst tveksam.
"Vin på en bortaresa?"
Gick fram till min vän och smusslade fram plastglasen så ingen skulle se vad vi drack. Det kan varit det vidrigaste jag druckit i flytande form. Ett surt rött vin även om jag själv verkligen inte är någon expert på området. Till råga på allt ser en annan svensk som numera bor i London vad vi hade i glasen och ifrågasatte. ”Vin på en bortaresa? Kom igen grabbar”. Nickade skamset.
Dispens
Nu sitter jag alltså här igen med ett glas rött av samma anledning som för två månader sedan, brist på annat. Även om min kollega på redaktionen Lovén skulle kallat spektaklet ”lite metrosexuellt” får jag ta dessa pikar. Är det någon gång man har dispens att dricka rödtjut så är det framför Serie A.
Naiv bild av vår nya tränare
Vill se det som ett gott tecken. För även om det jag drack uppe i Sunderland i september kan varit det vidrigaste jag druckit blev jag ikväll påmind av resan, Chelseas spel och optimismen. Säsongen var bara några veckor ung och alla gick naivt kära i bilden av Villas-Boas. Han är ung, hade gjort under i Porto och var eftertraktad i hela fotbollseuropa. Ändå valde han att gå till Chelsea. Vi var den utvalda klubben sedan Ancelotti fått sparken en sekund efter sista matchen var spelad i våras.
Drar fram minnen
Kan något så vidrigt som vin få en att minnas bättre spel kommer säkert en bild av Nicolas Anelka om trettio år få oss att minnas dubbeln 2010. Många är det som ogillar fransmannen, många är det vill minnas den säsongen, speciellt när laget förlorar mot Leverkusen borta i Champions league.
Om några timmar möter Chelsea klassiska Wolverhampton på Stamford Bridge. Jag har en arom i munnen som säger att det är nu det vänder.
