Krönika SW6: Är det så här det känns att hålla på Port Vale?
I säsongens sista SW6 tas ämnet upp kring förväntningar, synsätt och sportbarer med lite TV-rättigheter. Vad var säsongens höjdpunkt och hur kommer nästa säsong forma sig? Gustaf Nilsson tar upp detta när punkt på Premier League årgång 2010/11 ska sättas.
Man kan sammanfatta säsongen 2010/11 på många olika sätt:
Det här var säsongen då klubben upplevde sin kanske djupaste svacka på 2000-talet. Everton slog ut oss på straffar i FA-cupen, United förnedrade Chelsea i CL-kvartsfinalerna, Torres gjorde ett vattenpölsmål, Ray Wilkins lämnade klubben och ersattes av en flicklagscoach från USA. Det här var säsongen då CSS Stockholm flackat runt bland barerna mer än ett skilsmässobarn, det stående ryktet ”Ancelotti sparkas” blev en parodi och klubben tog lika många titlar som Arsenal .
En skitsäsong med andra ord.
Men det här var också säsongen då nästan arton poängs försprång hämtades in på Manchester United, David Luiz charmade allt och alla med sin clownkalufs, vi fick uppleva en grym bortaresa till Köpenhamn, Josh McEachran visade upp framtiden, Petr Cech och Ivanovic blev grundpelare i ett svajigt lag och antalet Chelseafans i Sverige ökade markant.
En säsong att minnas med andra ord.
Har alltid haft svårt för säsongsavslutningar och uppehåll. Dessutom finns det inte en enda sportbar i hela Stockholm visar Chelseas match mot Everton i eftermiddag. Har ett löst kort fortfarande utlagt, men den där irakiska streamen via MyP2p känns rätt aktuell att ta till. Att inte någon vill visa matchen har jag förståelse för även om det är bittert. Om man hade vant sig med Canal+ grundutbud där alla matcher ingår har Viasat gett oss en inblick i att hålla på andra lag som aldrig får sina matcher på TV-tablån. Varje gång någon match hamnat på någon av X-tra kanalerna har det känns som vi hållit på Port Vale i engelska fjärdedivisionen. Port Vale som för övrigt var representerade på Svenska fans-träffen i onsdags.
Skadade spelare börjar på Y
Kalla mig naiv optimist, men någonstans tror jag årets säsong var viktig. Viktig för Roman att inse att dyra inköp mitt under säsongen ofta är en desperat lösning, viktig för många supportrar att förstå att hålla på Chelsea inte alltid är förenat med titlar, viktig för spelarna att förstå att de inte är oövervinnliga. Nästa säsong kan det vara ett identiskt lag som står på planen i säsongspremiären eller precis raka motsatsen. Drogba och Anelka längtar tillbaka till Frankrike, Ashley Cole vill alltid bort, Kalou borde kanske lånas ut likt Sturridge, Essien var ett skal av sitt forna jag i år, Yossi och Yuri Zhirkov blev Y-spelarna som spenderade mer tid i rehabrummet än någon annanstans.
Att hålla på "Port Vale"
Med en tränare som hela tiden ryktas ska lämna är det ingen omöjlighet att det blir verklighet. Ny tränare in och därmed nya spelare. Kvar står då supportrarna med samma drömmar förenat med nya förhoppningar. Antingen var den här säsongen en tillfällighet utan titlar eller ett första steg ner i serietabellen. Oavsett vet vi i Stockholm numera hur det känns att hålla på Port Vale, både spel- och TV-mässigt.
Blackpools matcher har högre prioritet, och på något sätt känns det skönt. Nästa säsong slår vi ur underläge på alla fronter. I sex timmar till är Chelsea regerande mästare, sen knyter vi näven.
