Krönika SW6: ”Ramires, also called Lill-Erik”
Ett nyförvärvs värsta och trognaste kamrat är förväntningar. Förhoppning om att spelaren som individ ska lyfta laget till nya dimensioner och kanske bärga den där jävla Champions League. I veckans SW6 tas ämnet kring hur förväntningar kan byggas upp, raseras och till slut slå in. Att som supporter kunna säga "Jag tvivlade aldrig".
Alla som sett den kultförklarade TV-serien ”Bert” håller säkerligen scenen när anti-hjälten ”Lill-Erik” kliver in i klassrummet för första gången högt. Berts gode vän Åke Nordin har hypat denna nykomling till klassen med att säga att han bland annat hängt med Michael Jackson och sänkt ett dussin busar på sin förra skola. Skolans värsting Klimpen ska äntligen få däng av denna värsting som snabbt får smeknamnet ”Stor-Erik”. När väl första dagen för nya eleven var kommen möts hans klasskamrater av en 150 centimeter fjäderviktare med ryssfrilla och Stig-Helmers sandaler. Besvikelsen i deras ögonen i åsynen av verkligheten gick att ta på. Exakt samma min som jag hade när Ramires sprang in på Stamford Bridge för första gången, ”var det här allt?” var känslan som snabbt spred sig i kroppen.
I en eftertid då många nostalgiskt skrattar åt videojuggar eller varför inte George Weahs okända kusin som senare visade var en bluff, har Youtube blivit en plattform för kommande värvningar. Nu hävdar jag inte (och hoppas) att Arnesen & co använder dessa metoder för att hitta bra spelare till klubben, men som supporter är det ofta via just Youtube man grundar sitt omdöme om nya spelare. Och på Youtube är Ramires jävligt bra. Dribblingarna är kvicka, tacklingarna brutala, inläggen exakta och avsluten iskalla. För 200 miljoner skulle vi få en spelare som spelat med Kaka och sänkt busen Cristiano Ronaldo i en landskamp. Kan verkligen se hur Chelseas svar på Åke Nordin (Lampard) gått runt och hypat inför hans ankomst. Sedan besvikelsen när han tofsade in för första gången på Cobham.
Även om liknelsen med Maloudas första säsonger i Chelsea och det Ramires just nu genomgår redan tagits upp av andra skribenter är den för optimistisk för att inte nämna. Florent med Johan i mellannamn landade i London med liknande förväntningar byggda på en liknande övergångssumma på en liknande position. I dragkampen mot Real Madrid hade Roman fått lätta på lädret rejält för att knyta till sig Lyons guldklimp. Debutsäsongen var tuff med all turbulens i klubben och inte blev det bättre under Scolari. Inte förens Romans polare Guus Hiddink ”räddade” klubben såg man potentialen i killen som sedan levererade från premiärmatch till guldmatch förra året. Även om aldrig Malouda gjorde en katastrofmatch saknade han precis som Ramires den där lilla extra egenskapen som behövdes. I tisdags skickade Florent Chelsea till åttondelsfinal efter ett krampaktigt 2-1 och bröt trenden med tre förluster på fyra matcher.
Om Ramires i slutändan kommer gå samma sagolika väg till möttes vet nog ingen. Det enda vi vet är att i den tunna kroppen gömmer sig med stor sannolikhet egenskaper värd 22 miljoner pund. Malouda gjorde det, Lill-Erik räddade klassresan med ett oväntat trumsolo på insamlingsgalan och någon gång måste förbannelsen kring nummer 7 i Chelsea brytas. Med lite tålamod snabbare än vi tidigare vågat hoppas på.
