Krönika SW6: "Sista kvällen med gänget"
Serien med krönikor under parollen "SW6" är tillbaka inför slutspurten av Premier League. I veckan tas ämnet upp kring vad som händer när ett gammalt gäng kollegor splittras och en sista gång fick låtsas som de fortfarande var bäst.
Tre poäng mot ett West Bromwich som aldrig var riktigt nära att hota Chelsea trots tidig ledning. Drogba hade flytet, bollarna rullade vår väg och för en stund kunde jag sluta ögonen. Sluta ögonen och låtsas att det var 2010 med ett Chelsea på väg mot ett nytt guld. Verkligheten däremot är att det enda vi just nu slåss för är en Champions League-plats och att vår 500 miljonersvärvning ska få spräcka målnollan.
I dag var han bara en offside ifrån.
Individuellt skickligare
Egentligen överflödigt att diskutera varför det blev som det blev med Torres som skulle rädda oss från fiasko. Troligtvis är det här yttersta beviset för att en spelare inte gör skillnad i ett icke-fungerande lag som Chelsea varit i år. Segrarna har kommit för att varje spelare i kungsblått varit så individuellt mer skicklig att det inte gick att förlora. Förlusterna för att fotboll är en lagsport där just laget måste fungera för att det ska gå att slå ett jämnbra lag.
Skydda hedern
Därför var dagens match en sista match där vi kunde låtsas som vi var så där överlägset bra. Så där bra att motståndarna i ren skräck rensar vid första bästa bolltouch för att skydda hedern. Förra året spelade inte ens det någon roll, fråga Aston Villa (7-1), Stoke (7-0) eller Wigan (8-0). Nu väntar tuffare matcher än mot nedflyttningshotade West Brom och det här kan varit sista gången Drogba & Co. fick känna den där känslan av att vara skolgårdens bästa lag.
Utrensning
Till sommaren kommer det hända saker precis som min kollega här på Svenska Fans Mikael Hermansson är inne på i sin krönika. ”Hur fan kan du vara så säker på det?” kanske många ställer sig. Roman fungerar så och ärligt är det få saker som fungerat i år. Om det beror på äldre spelare, Ray Wilkins-försvinnande eller tillfälligheter får någon annan svara på men den stora utrensningen som påbörjades redan i somras kommer fortsätta denna.
Oavsett
”Chelsea making history” är något vi lärt oss. Just nu skriver klubben historia som vi säkerligen kommer sitta om 20-30 år och minnas över någon Championship-match på The Bridge. Ingen varar för evigt och det kan vara så att våra guldår är förbi i alla fall tillfälligt. Då är det ändå skönt att klubben står kvar och att det egentligen inte spelar roll om vi vinner plastcupen Champions League. Det är ändå skönt att vakna upp igår, idag, imorgon och veta att Chelsea står kvar.
I morgondag väntar ett nytt Chelsea. Troligtvis med ny tränare, nya spelare, nya satsningar och nya ungdomar att hoppas på. Drogba, Anelka, Ferreira, Kalou och Bosingwa är alla spelare som väntas försvinna. Hur framtiden kommer jag alltid minnas dessa spelare med värme från en tid då Englands bästa klubblag bar kungsblått.
Det kommer aldrig någon kunna ta ifrån oss.
