Aston Villa - West Ham
1 - 1

KRYSS MOT WEST HAM

En optimistisk och framåtlutad inledning på matchen förvandlades till en skräckslagen och deprimerande prestation efter att Tyrone Mings lämnat planen i tårar och skadad på nytt. Trots att 70 minuter var undermåliga så lyckades Aston Villa att knipa en poäng.

STARTELVAN

Vi var ett gäng supportrar som trodde och hoppades på en debut från start för nyförvärvet från Borussia Dortmund, Donyell Malen. Men Unai Emery är fast beslutsam; Leon Bailey ska spelas i form och fick därför starten. Välförtjänt? Kanske inte. Men Emery är övertygad om potentialen som Bailey besitter.

I mål var det inga överraskningar; Emiliano Martinez, The Worlds Number One!

I försvarslinjen ställde Emery upp med en fyrbackslinje innehållandes (från höger till vänster) Matty Cash, Ezri Konsa, Tyrone Mings och Lucas Digne.

En defensiv mittfältsduo i Boubacar Kamara och Youri Tielemans skulle gå en tuff kamp till mötes mot aggressiva och tunga West Ham. Framför den defensiva mittfältsduon mönstrade Aston Villa utöver den tidigare nämnda Leon Bailey även Morgan Rogers i en "nummer 10"-position/roll och Jacob Ramsey ut till vänster. Längst fram fann vi Ollie Watkins.

På bänken kunde vi finna nyförvärvet från Levante UD, Andrés Garcìa samt reservmålvakterna Robin Olsen och Oliwier Zych och försvararna Lamare Bogarde och Ian Maatsen. På bänken fanns även alternativen John McGinn, Emi Buendìa, Donyell Malen och den beryktade anfallaren Jhon Duran.

En relativt odramatisk och ospännande startelvan som Aston Villa ställde upp med. Med Emery på läktaren så vilade ett tungt ansvar på resten av ledarstaben att försöka förmedla ut instruktioner.

MATCHEN

Aston Villa inledde första halvlek i en rasande takt och radade upp både målchanser, mål och (korrekt) bortdömda mål. Det var framåtlutat. Det var aggressivt. Det var engagerat. Tre ingredienser som betecknas som framgångsrika i en kontext där det handlar om att vinna en fotbollsmatch. Redan efter 8 minuter så rullade Jacob Ramsey in ledningsmålet för Aston Villa, assisterad av Ollie Watkins som nu har skrapat ihop 100 poäng, eller goal involvements, i Premier League på 169 fighter. Respekt!

Efter ledningsmålet fortsatte Aston Villa att vinna boll högt upp i planen och utmanövrera skickliga spelare som Mohammed Kudus och Lucas Paqueta. En djupledsboll in i straffområdet av Leon Bailey hämtades upp av Ollie Watkins som kyligt inväntade målvakten och övriga lagkamrater innan han med en skottpassning kunde finna Morgan Rogers som rullade in bollen i mål genom att bara "sätta dit foten". Men tyvärr så var Ollie Watkins offside när djupledsbollen spelades. Men intentionen var mycket god och i soffan upplevdes det som att Aston Villa hade full kontroll på händelserna.

Sedan hände det som inte fick hända: Tyrone Mings sjönk ihop efter en närkamp med Mohammed Kudus och tog sig för knät. Knä, tänker ni. Det känner vi igen. Den tidigare engelska landslagsbacken missade hela fjolårssäsongen efter att ha åkt på en svår knäskada i samband med en närkamp med den svenska anfallaren Alexander Isak under fjolårssäsongens premiärmatch. Skulle detta vara ytterligare en knäskada som spolierade resten av säsongen? Eller kanske rentav karriären? Hela Villa Park höll andan och stämningen som byggts upp under inledningen av matchen var nu som försvunnen. Mings ut och istället fick Lucas Digne agera mittback och Ian Maatsen bytas in och försöka skapa kaos på sin vänsterkant.

Inga fler mål eller särskilt heta målchanser under resterande del av första halvlek, men en fin ledning att försöka förvalta och bibehålla.

Andra halvlek? Oj oj, en tung sådan. West Ham kom ut och dominerade under matchens andra halvlek och borde kanske till och med avgått med segern och samtliga 3 poäng. Man radade upp inlägg mot bortre stolpen där ytterbacken Emerson dök upp gång på gång. Ytterbacken Wan-Bissaka flyttades in mer centralt i planen och hade stundtals lekstuga på sin kant mot försvarande spelare som Maatsen och Buendía (som byttes in i 72:a minuten). Det var bara en tidsfråga innan West Ham skulle kvittera. Mycket riktigt; i minut 70 lastade Edson Alvarez in ett inlägg som mycket vackert nickades in av, ni vet vem, Emerson. West Ham fick luft under sina vingar och var det spelförande laget under resterande del av matchen.

Trots att tränarstaben försökte att väcka laget med att slänga in en debuterande Donyell Malen, Emi Buendía och en välkomnande återkomst av John McGinn så blev det i princip en effekt som visade tvärtom. Malen försökte och hade ett skott på mål. Men inhoppen av Buendía och McGinn lämnade mycket att önska. West Ham kändes tyngre och tyngre för varje minut och särskilt långt borta var det inte att West Ham vände på steken. Tidigare Villaspelaren Danny Ings hade ett läge i straffområdet som smet strax utanför stolpen och Soucek spelade fram Paqueta som rullade in bollen retfullt enkelt i mål, men dessvärre (som tur var) avblåst för offside.

Siffror från andra halvlek (Siffror från första 45 inom parantes)

ASTON VILLA WEST HAM
Skott på mål: 1 (3) 4 (0)
Skott mot mål: 6 (8) 9 (5)
Bollinnehav: 47% (43%) 53% (57%)
Målvaktsräddningar: 3 (0) 1 (2)
xG (Expected Goals): 0,27 (0,52) 1,06 (0,33)

Uppenbart och tydligt att West Ham var en nivå bättre än Aston Villa i den andra halvleken.

REFLEKTION

I vilken utsträckning var den här poängen bra och nyttig? Alla poäng är bättre än noll, logiskt sett. Men jag misstänker att Emery och laget i stort önskade samtliga poäng för att kunna sätta sig i en ännu mer gynnsam position än tidigare. Nedan följer tre punkter av reflektion:

MINGS SKADA

Hela Villafamiljen, nationellt som internationellt, höll andan när Mings klev av skadad med tårarna rinnande. Var detta ett karriärsavslutande ögonblick vi fick uppleva? Det fick bara inte vara sant. Många spelare som tappade initiativförmåga och auran av självklarhet som man utstrålat under matchens första halvtimme försvann när Mings klev av. Säga vad man vill om att Tyrone Mings möjligtvis inte är lika skicklig i spelet med boll som sin konkurrent Pau Torres, men detta är en informell ledare som guidar övriga spelare på ett föredömligt sätt som ingen annan i laget gör. Hans aura och närvaro är viktigare än vad man tror, hävdar jag bestämt. Med Mings skadad och osäker för spel framöver så kommer sportchefen Monchi att få arbeta mer än 8 timmar om dagen de närmsta dagarna då en mittbackslösning behöver värvas in.

BOUBACAR KAMARA

Steven Gerrard hade inte många rätt som manager för Aston Villa under sin period. Men värvningen av Boubacar Kamara var tämligen klockren. Har ett lugn med boll som få besitter, spelar tufft, aggressivt och vinner tillbaka bollen och således bollinnehavet sanslöst ofta. Råder inga större tveksamheter kring att han var matchens bästa spelare. Igen. På samma vis som jag anser att det är ett styrkebesked från "Bouba" att han presterar på en hög nivå trots att han missade stora delar av fjolårssäsongen och inledningen av nuvarande säsong så är det på samma vis en varningssignal. Är det rimligt att han ska vara den som presterar bäst match efter match efter att, relativt nyligen, kommit tillbaka till laget? Jag vet inte riktigt. Jag förväntar mig mer av spelare att kliva fram och leverera liknande prestationer som det franska mittfältsgeniet. Spelare som Rogers, Bailey, McGinn och Ramsey måste och bör ta ett större ansvar och försöka "hänga på" Kamara och hans insatser. Låt han vara föredömet som fler följer efter.

FÖRSVARSHAVERI

Mings byttes ut mot Ian Maatsen. Trots att Lamare Bogarde verkade göra sig redo för spel. Bytet kändes inte helt logiskt - hur tänker tränarstaben nu? Jo, Lucas Digne skulle tjänstgöra på mittbacken från minut 38 och framåt. Även om Digne säkerligen är lojal och spelar på den positionen han blir tillsagd att spela på, så är inte mittbacksplatsen hans kors, eller rättare sagt position, att bära. Det var uppenbart och tydligt att han inte är bekväm och samspelet mellan honom och Maatsen fungerade knappast friktionsfritt. Dignes styrkor som försvarare, 1vs1-situationer och löpstyrka, fick stå åt sidan för att axla Mings roll på mittbacksplatsen bredvid Ezri Konsa. När en spelare spelar på en ovan position innebär det att den "trygga punkten", i detta fall Ezri Konsa, tenderar att "överarbeta" situationer för att rädda upp och täcka upp ytor som vanligtvis hade täckts upp av ordinarie mittback som i sin tur innebär att hans egna roll och positionsspel såras och försämras. Utifrån mitt sätt att se på fotboll så hade jag hellre låtit Boubacar Kamara spela mittback tillsammans med Konsa och istället byta in McGinn som centralt skulle få duellera och kampera ihop med Tielemans. Även Bogarde skulle kunna kliva in centralt bredvid Tielemans, då den unga nederländska spelaren född 2004 stod för en imponerande insats på Emirates Stadium mot Arsenal för inte särskilt länge sedan. Kan man göra en god insats på Emirates så kan man nog axla en roll på det defensiva mittfältet även på Villa Park. På så vis anser jag att tränarstaben stod för ett strategiskt misstag att låta Digne spela mittback för att få in Ian Maatsen, som under sitt inhopp inte gjorde någon i publiken lyckligare.

Framöver? Nu väntar Celtic hemma på Villa Park i den avslutande grundserieomgången av Champions League på onsdag. Vinst där och möjligheten till direktkvalificering till topp-8 och åttondelsfinal är hög. Med Emery tillbaka på tränarbänken så kan vi endast hålla tummarna för att han hittar ett strategiskt och taktiskt bra upplägg för att täcka upp spelarförlusten av Tyrone Mings i startelvan. Förhoppningsvis behöver inte Lucas Digne tjänstgöra som mittback igen.