Leicester-West Ham 3–1: Han måste bort
Jag struntar i ifall det handlade om flera individuella misstag. Jag struntar i ifall vi var det bättre laget. Julen Lopetegui måste ha gjort sin sista match som tränare för West Ham, annars kan vi lägga ner.
Ja... Då var vi här. West Ham har precis förlorat mot nykomlingen Leicester, som varit chanslösa mot de flesta de stött på tidigare under säsongen. Och dessutom utan att ha gjort ett enda mål. På laget som släppt in näst flest mål av alla den här säsongen.
När jag sitter här en sen tisdagskväll är jag relativt mållös och i ärlighetens namn tom. Jag kan inte förstå hur vi har hamnat här. Men den här truppen. Efter att ha spenderat så mycket. På så bra och etablerade spelade. Jag sitter verkligen här som ett enda stort frågetecken.
För att inte grotta ner mig allt för långt i min frustration ska jag pliktskyldigt försöka beskriva det som hände på King Power Stadium i Leicester under tisdagskvällen.
En klassiskt midweek-roterad elva ställdes ut, där spelare som Danny Ings och Vladimir Coufal fick chansen, medan spelare som Lucas Paqueta, Jean-Clair Todibo och Michail Antonio vilades. Däremot var Mohammed Kudus tillbaka från avstängning, vilket innebar att Crysencio Summerville fick ge plats åt ghananen.
Matchen inleddes på klassiskt West Ham-vis, där Leicester fick spräcka nollan redan i den andra minuten. Att de aldrig kan lära sig att en match är 90 minuter lång, och att det i bland kan vara bra att koppla på redan från första stund.
Därefter var det spel mot ett mål. West Ham var totalt överlägsna, men fick inte in bolluslingen. Ett mönster som ofta brukar kunna leda till en klassisk kalldusch.
Och precis så blev det. När West Ham var ineffektiva, var Leicester raka motsatsen. Efter dryga timmen kom 2–0, och luften gick ur. West Ham fortsatte försöka och försöka, men utan framgång. I stället kunde Leicester punktera med 3–0 i den sista minuten. Visst blev det ett litet miniryck uppåt i mungiporna när Niclas Fullkrüg fick göra comeback och på tilläggstid göra sitt första mål i West Ham-tröjan, men det var en klen tröst i det hela.
Det slutade 3–1. Till nykomlingen Leicester. Mot West Ham, som för 18 månader sedan tog hem en europeisk titel. Jag struntar fullständigt i att West Ham var bättre matchen igenom. Jag bryr mig noll om att Leicester hade ny tränare och således ny energi. West Ham ska inte vara så här dåliga. Aldrig ska vi behöva acceptera det här.
Om inte det här var spiken i kistan för Julen Lopetegui, så kan vi lägga ner. Då har Sullivan och gänget uppe i styrelserummet klart och tydligt visat, en gång för alla, att det verkligen inte finns någon som helst ambition till att föra den här klubben framåt. Om inte Steidten, Noble eller någon annan slår näven i bordet och ställer krav på ägarna att sparka tränaren med omedelbar verkan, då kan vi stänga igen kiosken för gott.
Ersättarna står på rad i väntan på att det ska hända. Vare sig det är Edin Terzic, Sergio Conceição, Graham Potter eller någon annan. De finns där. Ta valfri tränare. För så här får det aldrig, verkligen aldrig, se ut. Han måste bort, och det är nu.
