Liverpool - Wolves
2 - 1

Liverpool – Wolves 2–1: ”… och andas. Ph(sju)u…”

En match där viktiga poäng stod på spel i toppen och botten. En match som betydde mer än vad det brukar i omgång 25, andrum eller oro? Efter 90 + tillägg…. Och andas. Sju poäng ner!

När Arsenal kryssade mot Aston Villa för en knapp månad sedan och Liverpool gick som tåget slog jag på den stora trumman och sa att titeln var i hamn, och även om läget fortsatt ser positivt ut så kan det gå fort, inte bara i hockey, utan även fotboll.

Ett horribelt uttåg i FA-cupen (på gott och ont) och ett sent poängtapp i derbyt på Goodison kan skapa en oro. Lägg därtill att snacket angående kontrakten hos framför allt Virgil van Dijk, Mohamed Salah och Trent Alexander-Arnold återigen blossar upp med en viss osäkerhet kring Ibrahima Konatés dito så bygger det en oro bland supportrar som också smittar av sig på planen.

Därav byggdes det upp ovanligt höga förväntningar på matchen mot Wolves. Visst är det ett lag som slåss för titeln och ett som slåss för överlevnad, men känslan var på förhand att denna match betydde mer än en normal match i omgång 25.

En överkörning för att cementera ett lugn, en ”skräpig” vinst för att ändå cementera titelambitionerna eller ett poängtapp som verkligen bjuder in närmast jagande, det är vad som stod på spel på Anfield denna kyliga söndagseftermiddag.

Ett sätt att förhindra den oron som kan byggas på desto längre en match lider är att starta på rätt fot och, förhoppningsvis, även få med sig ett tidigt mål. Att det var planen syntes även tydligt när Liverpool vaskade fram matchens första hörna efter bara ett par sekunder. Problemen med att förvalta dessa återkommande hörnor är dock ett fortsatt stort problem.

Liverpool dominerade matchbilden på sedvanligt manér, men Trent Alexander-Arnold och Alisson visade dock på slarv eller en viss oro (?) när det till synes onödigt vaskade fram en hörna till Wolverhampton. Men lika trubbiga som vi är på offensiva hörnor är vi vassa på de defensiva.

Det var ingen sprakande anfallsfotboll de första femton minuterna, men som en blixt från klar himmel dök lite briljans fram och matchens första mål var kommet. Diogo Jota vinner duellen mot Matt Doherty och hittar Luis Díaz, som inledde säsongen vasst men hamnat i en svacka, drev fram bollen längst vänsterkanten och fann Mohamed Salah på motsatt, och allt som egyptiern rör vid blir guld. Även så en taskig mottagning som blir en slafsig pass som hittade fram till ”Lucho” som med målet öppet kunde språngnic… jag menar språngbrösta in 1–0. Förlösande för laget och förlösande för colombianen.

Matchbilden förändrades inte nämnvärt efter målet. Liverpool kontrollerade bollen, och även om det stundtals var onödigt småmarginaler så var motståndet allt som oftast offside. Däremot var det inget flödande anfallsspel som hemmalaget bjöd på och närmast att utöka ledningen omgående var Dominik Szoboszlai som testade från distans när pressen aldrig uppstod.

Men trots att spelet inte stämde ut till 100 procent behövs det bara lite sydamerikansk kvalité så löser det mesta sig här i livet. Dryga halvtimmen in var det Alexis Mac Allister som stillastående fann en löpande Díaz och med huvudet på skaft visade colombianen sin närvaro i duellen med Emmanuel Agbadou och skapade sig ett friläge med halvdålig balans. Då kom hjärnan fram igen och en tå precis framför Jose Sa vilket fick portugisen att riva ner Díaz.

Straff. Mohamed Salah. Nättak. 2–0.

Ett helt annat lugn uppstod, åtminstone i min kropp, men Ibrahima Konaté ville ändå bjuda in till lite dramatik. Till bakgrunden undvek han ett tidigt, eventuellt, gult kort, men strax innan 2–0-målet skulle namnet in i anteckningsboken när han tog ett taktiskt gult och dessutom sparkade bort bollen. Kanske inte nog för att få två gula då signalen skedde precis innan, men inte till hans fördel i det långa loppet. Tillbaka till nutid och en dåligt tajmad duell lämnade Matheus Cunha sänkt efter en rejäl tryckare. Återigen kanske inte tillräckligt för ett andra gult, men tanken hann att slå mig att fransmannen inte riktigt är i balans.

Resterande del av den första halvleken blev ganska ryckig med bollar fram och tillbaka, samt upprepande frisparkar runt den mellersta delen av planen. Däremot inget mer av värde att rapportera och Liverpool gick till halvtidsvila med 2–0 i bagaget men kanske den minsta av varningsklockor i bakhuvudet.

Den andra halvleken inleddes med fingerspitzenegnfühl av Arne Slot. Ut gick Ibrahima Konaté som inte var i balans, och in kom Jarell Quansah. Lika rappt som Liverpool inledde den första halvleken inledde dock Wolves inbytta Munetsi och Bellegarde, men första halvlekens främsta spelare Mac Allister avvärjde en mardrömsstart i eget målområde.

Men om Slot visade fingertoppskänsla kanske Vitor Pereira slog honom på fingrarna. För Bellegarde skapade det första läget och innan fem minuter hann att gå rann Wolves genom och Munetsi kom fri efter passivt spel från alla röda lagdelar. Men den sista röda (svarta) lagdelen stod upp och räddade hemmalaget.

Direkt efter skulle Liverpool få nätkänning igen, men Trents magiska boll nådde Salah i en offsidestående position och flaggan kom upp direkt när bollen nått nät.

Intensiteten av inledningen av den andra halvleken avtog sedan strax efter det, åtminstone tillfälligt innan Simon Hooper blåste och pekade på straffpunkten efter att Ryan Gravenberch elegant älgat sig fram och frispelat Diogo Jota. Men reprisen visade snabbt att alla portugiser tyvärr har sina osympatiska drag, och även så Diogo Jota. Ett ganska skamligt försök till en filmning synades på videoskärmen och straffen dömdes rättfärdigat bort.

Strax efter skulle återigen lite slarv bjuda in Wolves till att komma närmare. Trent Alexander-Arnold slog en dumdristig pass, men Joao Gomes avslut lämnade mer att önska för vargarna och strax efter hade de två senaste svaga aktionerna lagt grund för att Trent och Jota lämnade planen för Conor Bradley och Darwin Núñez.

Men chansen skulle komma. Liverpool som slagit av på gasen helt bjöd in bortalaget gång på gång och när man inte får bort bollen straffar det sig. Den pigga inhopparen Bellegarde klackade fram bollen till Cunha utanför straffområdet och brasilianaren fintade bort så väl Gravenberch som Virgil van Dijk med en enkel men ack så elegant ”Cruijff-vändning” och kunde placera in bollen bakom sin landsman Alisson. Reducerat och darr på ribban återigen med dryga 25 minuter kvar.

Liverpool fick förlita sig på ytterligare defensiva byten när anfallsspelet helt gått i stöpet, och när Wataru Endo ersatte Luis Díaz blev det åtminstone lugnare spel på planen men med bara ett måls överläge och Everton-matchen i bakhuvudet var det en nervös avslutning att vänta.

Trots att det skiljer mer eller mindre en hel tabell och en hemmafördel skulle dock Wolves skapa det största trycket och i den 87:e minuten kom ett gyllene läge för en kvittering. Tommy Doyle fick bollen på högerkanten och hittade en framstöpande Munetsi men som en räddande ängel var Jarell Quansahs långa ben i vägen och höll ledningen intakt.

Pulsen och andningen ökade allt närmare slutsignalen, men en vilt kämpande Wataru Endo grisade hem tre poäng till sist. … och andas. Ph(sju)u säger vi och ser framemot en tuff vecka i början på upplösningen av säsongen.

Spelarbetyg

Alisson 7
Det har blivit lite av en vana att stå sysslolös för att sedan kastas in i hetluften. Återigen så i dagens match. Gör allt han ska i första halvlek och står för en strålande räddning i början av den andra. Lite känningar här och var för världens bästa och mest skadade målvakt, men förutom ett väl avvärjt avslut av Cunha står han pall.

Trent Alexander-Arnold 5 (ut 64’)
Ganska slarvig i passningsspelet. Känns inte alls som huvudet var påskruvat och det var mer ett alibi-lunk på planen snarare än kämparanda som utspelade sig. Testades inte överdrivet mycket men står för två riktiga misstag som kunde straffat sig mer än vad det gjordes.

Ibrahima Konaté 5 (ut 45’)
Är en aggressiv spelare i grunden, men det bjuder in till farligheter när man inte är i balans. Kämpar sig till ett gult och ligger kanske på gränsen till mer än så, får gå av i halvtid till följd av detta men har då (med alla medel) hållit nollan intakt.

Virgil van Dijk 6
Stabil i mittlåset som alltid, går lite lätt på skottfinten av Cunha innan målet men ska inte lastas allt för mycket i det stadiet. Gör allt annat på rätt sätt utan att prövas nämnvärt. Håller upp linjen och en av få där bak med stabila fötter.

Andrew Robertson 5
Benen är inte där och det tar mycket på hans spel. Svajig med fötterna och ganska usla beslut i sista tredjedelen, håller ihop det defensivt utan att skina. Nja, lite meh.

Ryan Gravenberch 6
Inte hans bästa insats men gnetar på i mitten och står för en elegant prestation innan Jotas filmning. Vi tar detta om detta anses var en okej-insats.

Alexis Mac Allister 8 MOTM
Styr och ställer på mitten och delaktig både offensivt som defensivt. Gör mycket arbete i skymundan men kanske den som håller ihop det mesta av alla. Elegant pass till Díaz innan straffen och en viktig räddning i eget målområde tidigt i andra. MOTM.

Mohamed Salah 7
Relativt osynlig men hans blotta närvaro i straffområdet orsakar (positivt) kaos. Involverad i 1–0 med en usel touch och sätter dit straffen som blir matchavgörande. En spelare för avgöranden oavsett hur det ser ut.

Dominik Szoboszlai 6
Springer och sliter, men relativt osynlig i spelet och har ett par svajiga beslut med fötterna. Likt många lite ”meh” men erbjuder lungor när det krävs. Gott så idag.

Luis Díaz 8 (ut 71’)
Bakom förspelet till sitt egna 1–0-mål och skapar straffen med två smarta ingripanden. Skönt att få lite islossning efter ett par svaga veckor, hör hemma mer på vänsterkanten och får kämpa rejält för att ta sig förbi lagets formstarkaste spelare i Gakpo. Men detta var ett steg i rätt riktning.

Diogo Jota 6 (ut 64’)
Står för en fin prestation innan 1–0-målet när han vinner duellen och vänder bort Doherty. Men bortsett från det var det mesta onödiga frisparkar och ett skamligt försök till filmning. Liverpools alla nummer nio har svårt att hitta rätt för tillfället.

Jarell Quansah 7 (in 45’)
Kommer in och räddar oss från ett rött? Står sedan för en matchavgörande brytning i slutet. Allt man kunde begära av Quansah idag.

Conor Bradley 6 (in 64’)
Kommer in med ett helt annat mindset än Trent och ska för det vara given mot så väl Villa som City. Kämpar och sliter på kanten och får av det med sig det allra mesta. Bra.

Darwin Núñez 5 (in 64’)
Helt osynlig. Till stor del på grund av matchbilden men borde använts mer som en Target för att döda tid, både på honom och matchplanen?

Wataru Endo 7 (in 71’)
Städgumman går in och gnetar hem tre poäng, precis enligt uppgiftsbeskrivningen. Ofantligt viktig spelare att ha när allt inte stämmer.