Lovén Calling 30/1 " Att stånga utan horn mot ett sydengelskt berg"
Förra sommaren när jag reste omkring i Sarriland. Nytta och nöje i lycklig symbios för att möta våran nye tränare så trädde en person fram längs vägen av Napolifans och andra självutnämnda fotbollsexperter som Italien har ett överflöd av.
I Neapel, svältfödd på framgångar på och utanför plan söker man alltid en anledning att tona ner framgången men för fansen räckte det att bara utmana Juventus och elefanterna från norr om tronen för att det hoppet ska tändas och bringa lycka till miljontals fans i nödtorft.
Det söks efter samband, orsaker, verkan och det fanns egentligen inget som var för litet i Sarri´s omgivning värt en analys. Vad det åt, vilka regler de hade, hur de tränare. När jag letade efter analyser hittade jag hundratals artiklar som berörde dessa ämnen och då har jag inte räknat med matchanalyserna.
Något som var återkommande var Sarris relation med sina spelare. Insigne,Hamsik,Jorghinho men framförallt Higuain. Hur Sarri med lika delar hot som uppmuntran,utskällning och beröm för att blåsa liv i en egenkär diva som tog för givet att han skulle vara den största stjärnan när han kom från Real Madrid.
Det finns en välkänd annekdot om den tiden då Sarri mitt under en träning tagit Higuain åt sidan och istället för att ge råd avlossa en hagelstorm av svordomar om Argentinarens bristande inställning och att han hade två val. Att lämna in en transferbegäran eller Stanna kvar och lyssna på en tränare som skulle få honom att lyfta till en av världens bästa strikers.
Det sas nog andra saker den dagen för Higuain stirrade på sin tränare med en ilska som kunnat driva en ekologisk tomatodling. Sedan sparkade omkull vattenflaskor som stod i vägen och rusade ifrån planen och bort från Castel Volturno i en hög hastighet.
Sarri har i efterhand medgett att det lika bra kunnat käpprätt åt helvete den dagen. Men Higuain kom tillbaka till träningen dagen efter och resten är en historia skrivet i guld. Higuain har vid ett flertal tillfällen prisat Sarri för dennes engagemang och att framgången varit omöjlig utan honom.
Inte ens när Juventus köpte honom yttrades ett enda ont ord(i alla fall som vi känner till) Och visst var han bra i Juventus men där var han en av många stjärnor, stora egon och rutinerade mästare. Det började snackas om att han inte kom överrens med vissa i laget och den målgöraren med den eldiga blicken hade förvandlats till en målgörare av rutin,
När Ronaldo kom till Juventus offrades han och skickades till Milan där han fortsatt sin vandring bort från den person och spelare som Sarri en gång uppmuntrade honom att vara och som han blev.
Så nu är han här. Murbräckan mot fiendemuren. Förlösaren av ett anfallspel som rullat tack vare gaffatejp stora delar av hösten. Han har tagit nr 9 trots dess historia så det finns en chans att han häver förbannelsen som kommer med den.
För Sarri var detta det självklara valet i ett januarifönster som är allt annat än lätt att frigöra kvalitet från andra klubbar. Han får en spelare och person som han känner och Higuain får en tränare och person som tror på honom.
Vad vi får, vad vi hoppas på är en spelare som är tillräckligt hungrig, motiverad och driven till att göra ett varv till för att bevisa att han duger på högsta nivån och mörda nr 9 spöken längs vägen.
-Välkommen Gonzalo.
Så vad fick vi ?
-Om fotboll var en sport var mål var att imitera långsam handboll. Då skulle dagens Chelsea vara dess stolthet och ledstjärna.
-Skulle Chelsea vara en person, skulle den vara en evigt pladdrande fjortis som sa ord i kvantitet men som aldrig kom till poängen.
Det tycks som om vi avsiktligt inte gör mål för att det kan kännas kränkande för motståndare i ett spel där det är viktigare att delta än att vinna
På sidlinjen står Zola. Från den tid då vi spelade en fotboll som betraktades som sexy football och verkar inte kunna göra något trots att han är gud.
Higuaín ska inte dömas efter denna match. Han försökte iallfall ett tag .Det kan man inte säga om majoriteten av Chelseaspelare idag och det känns som det är Gung-ho rakt ner i gyttjan.Murbräckan blev till häxpipa.
Vart är Sarris berömda man-to-man management !? Vart är bytena som ändrar speldbilden!? Och vart är spelarnas som spottar i näven ,kavlar upp armarna och kör slut på sig själva i jakt på poäng!?Den förväntan vi hade pös ut som luften ur en ballong på ett barnkalas.
Positivt i allt detta. Nobel har 11 kandidater i blått som förtjänar fredspriset efter denna insats på den engelska sydkusten.
Chelsea heaven -Chelsea Hell
Tack och godnatt
