Lovén Calling- En tillbakablick.
Denna hittade jag i dropbox när jag gick igenom True blue& yellow för sista gången. Den blev aldrig publicerad så jag postar den nu av nostalgiska skäl.
.Det ser inte ut så mycket för världen när man kommer från parkeringen. En liten kvarterskrog med en standard uteservering i trä bredvid en konsumbutik i ett område som för tankarna till vilken förort som helst och inte platsen för Chelsea-Sveriges huvudstad.
Jag är här för att se Chelsea spela Champions Leauge final. Jag var här förra gången och för mig är det självklart att jag ska vara här när matchbiljetterna är en lyx reserverad för några få.
”Det är här vi har de trognaste Chelseafansen i landet ” Tänker jag för mig själv medans jag närmar mig uteserveringen och det ena välkända ansiktet efter det andra träder ur anonymiteten och ler välkomnande åt mitt håll.
Vi hälsar och jag tar med mig en kvartett till en mer avskild plats i restaurangen. Harri, Mattias, Tony och Mats är legender inom den blå världen. Mats och Harri följde Chelsea innan jag själv var född och har följt med på resan hela vägen. Mattias, även känd som Tippen och Tony är ett återkommande inslag på Chelseas matcher över hela europa.Tillsammans är de en del av kärnan i CSS-Västerås och för oss som redan träffat dem behövs ingen närmre presentation.
Jag sätter mig ner med dem för att få en liten pratstund med dem.
-Vad är skillnaden med att följa Chelsea nu om man jämför med hur det var för 10-15 år sen.
”Ryan air och internet är den stora skillnaden” Svarar Harri snabbt. ”Det har blivit betydligt enklare att åka över och undrar man något så är man inte många minuter från ett svar”
”Och billigare ” Fyller Tippen in.
” Det har blivit enklare men samtidigt dyrare, eftersom den moderna fotbollen har blivit underhållning så är priserna därefter ” Lägger Harri till lite melankolisk när han får tänka en stund.
Den här frågan är oundviklig. Med nya tider kommer nya fans, speciellt efter Roman köpte klubben. Känner ni att det finns en attitydsskillnad mellan er och dem?
Alla fyra tänker en stund innan Harri bryter åter tystnaden och svarar.
-Ja. Det är klart. De var ju inte med vid degraderingen till gamla division 2. Med Bates vanvård och annan skit. De nya fansen är vana med framgångar och att Chelsea alltid ska vara med i försnacket om varje medalj som går att vinna.
-De är mer krävande än vi är. Säger Tippen. Vi har ju levt med Chelsea Heaven Chelsea Hell i många år.
-Ja.Säger Harri. Till skillnad från dem så vet vi vad det uttrycket innebär på riktigt.
Så de är mer bortskämda?
-Inte bortskämda.Fortsätter Harri.Men mer vana att vinna än vi är. Visst det går bra nu men vi äldre fans kommer inte riktigt bort från känslan att det när som helst kan gå åt skogen. De yngre har det lättare eftersom de är tar för givet att Chelsea alltid ska finnas med i toppen.
-Men. Säger Harri med samma eftertanke som han svarat med innan. Samtidigt som det kanske blir svårare för dem när vi förlorar.
Jag tänker att han har helt rätt. Jag kan njuta av en förlust om det är en bra match och kan inte riktigt förstå dem som inte ser matchen på samma sätt som jag.
Men hur tänker ni när Chelsea förlorar. Som mot Liverpool häromveckan( 1-4) för att spara sig till en CL semi ställde DiMatteo över många nyckelspelare. Kan ni förstå de taktiska valen av våran tränare och släppa att det är Liverpool vi möter?s
Tippen reagerar instinktivt på min fråga.
-Både ja och nej. fast mest Nej. Jag vill att Chelsea ska vinna varenda match. Speciellt för dom supportrar som betalat för att åka till en bortamatch för att se dem spela fotboll. Det är ju för dem de spelar. De kan förlora, det är jag ok med. Men inte att vika ner sig som de gjorde i den matchen.
-Jag håller med. Säger Harri. Förluster gör mig inte så mycket. Det är en del av spelet. Men det är hur man förlorar som bestämmer hur jag reagerar. Vissa förluster rinner av mig. Andra är oacceptabla och när det händer är jag inte rolig att vara med.
Ölen fylls på. Andra saker diskuteras och annat folk kommer förbi , hälsar och säger några ord innan de går vidare. Det som slår mig är att allt är så hemtamt på Skallis. Det verkar inte finnas utrymme för något annat än öppna famnar till de som kommer. På ett sätt inte helt olikt den gemenskap som vänner får när de umgåtts en längre tid. Jag tror inte att de själva är medvetna om denna sak.
Vi sätter oss igen. Det är några timmar kvar till avspark och jag har ett par frågor kvar innan jag tänker släppa dem till förfesten.
Alla dessa män som sitter framför mig har visat genom åren att de delar mer än bara kärleken till laget. De har hjälpt folk inom CSS med ekonomin när de velat åka över men ekonomin inte tillåtit. De har med glädje hjälpt dem som tappat pengar i London eller på annat sätt fått problem. De har aldrig behövt att göra det men likväl har de gjort det i egenskap av” fellow bluesbrothers ” och medmänniskor och det är knappt att de tar emot ett tack. I min värld ska sådant uppmärksammas. Jag brottas med formuleringen av nästa fråga för att närma mig ämnet eftersom en direkt fråga kanske inte skulle ge mig det svar jag är ute efter.
Under alla dessa år ni följt Chelsea. Känner ni att någon gång längs vägen fått försaka något annat i livet och skulle ni göra saker annorlunda om ni fick en andra chans?
-Försakat.? Svarar Tony med ett frågetecken skrivet över hela ansiktet. Tvärtom. Chelsea har gett mig ett rikare liv. Kanske jag skulle ha kunnat resa lite mer på solsemester om jag lagt pengarna på det. Men det slår aldrig en resa till europa för att se Chelsea med likasinnade. Det går inte att jämföra.
Det finns inga tveksamheter i Tonys svar.
-Tack vare Chelsea har man fått vänner för livet.Våra fans kommer från alla skikt i samhället så man kan säga att vi är ett tvärsnitt av befolkningen. Fyller Mats i.
-Ja. Det är sånt som är så underbart. Säger Harri. På lördagen lägger vi våra jobbtitlar hemma och beger oss hit för att umgås med folk som älskar samma lag som en själv. Utan att överdriva så kan jag säga att mina Chelsea vänner har blivit som en bonusfamilj jag gärna umgås med även när det inte är match. Så svaret på din fråga måste bli nej. Chelsea har snarare berikat mitt liv.
Resten av sällskapet nickar samstämmigt och håller med.
-Givetvis hjälper det att vi har skallis. Säger Tippen. Det är vårt ställe. Folk som är intresserade av Chelsea här i Västerås vet vart de kan hitta oss. Sen har vi en väldigt bra relation med ägaren som låter oss härja och leva om på och som förstår att man inte kan vara tyst under matchen. Det är otroligt skönt.
Slutligen. Hur är det med återväxten här i Västerås? Känner ni att det finns en ny generation Chelseafans som tar över efter er?
-Det är ungefär samma gamla ålderstigna gäng. Svarar Harri. De fåtal nya yngre som dyker upp för det mesta barn till de som redan frekventerar Skallis. Dessvärre är det lite svårt med nyrekryteringen. Många av de yngre Chelsea fansen jag möter utanför Skallisvärlden sitter med sina polare hemma och kollar. Tråkigt, men det är svårt och få dem att bryta sina invanda rutiner kring fotbollen.”
Det är inte riktigt det intryck jag får idag. Om skallis första intryck var förortspub med en trogen kärna som kom varje gång det är match så är det en helt annan sak nu. När intervjun är slut har det redan börjat fyllas på med folk. Det sjungs från ett hörn, det skrattas från ett annat. Stämningen är god och folket är blandat. Kanske är Champions Leauge finalen anledningen till att det är sån bra uppslutning.Det är hur som helst en riktig skön stämning.
Jag vänder in mot det inre rummet som förvånar mig med publikanpassande storbildskärm. Kanske är det ett resultat av den goda relation som finns mellan CSS Västerås och ägaren som de talade om innan som fått ägaren att satsa på detta.
Jag avundas dem lite. Önskar att CSS Stockholm en dag ska kunna stoltsera med ett ställe som vi till 100% kan kalla för vårt. Här känns det, på ett väldigt påtagligt sätt vart lojaliteterna ligger.
Några timmar senare när Drogba satt sin sista straff som betyder att vi är Champions of Europé brister det för många. Det dansans, skjortor åker av, alla 140 kramas skrattar och fäller glädjetårar Det är karneval i lycka och stolthet. Det rycks i varenda tråd för att få till en fest efter Skallis för ingen vill att den ska sluta såhär tidigt. Jag får prova på hur det är att vara Thesslunds jonglerboll innan vakterna tycker att jag fått för mycket i mig och vänligt pekar mot utgången.
Två dagar senare. När spillrorna av Chelsea Stockholm stiger på 07.10 tåget tillbaka har efterfesten precis slutat. Vi är slitna men lyckliga. Mottagandet från Västeråsarna har varit toppklass och vi skrattar hjärtligt när vi går igenom helgen och alla sköna människor vi träffat.
Och skallis då?
Här finns hjärta, lojalitet och passion idess renaste form på en plats där levande legender vandrar omkring och delar sin kärlek till klubben och blåbröder som kommer i deras väg. Jag tänker att vi kan vara lycklig över att de alla kan samlas under ett och samma tak och förhoppningsvis överlämnar denna anda vidare till en ny generation Chelsea fans.
-
