Lovén Calling " In every dreamhome a heart ache"
Det känns som ” Drömmarnas fält” ( Filmen där en man får instruktioner att bygga en basebollplan på gården för att se gamla legender spela) Lampard, Cech,Morris tillbaka i vår klubb.
Vår gyllene generation av spelare som vann allt. Som reste sig så många gånger och bevisade att de hade mer att ge trots att en enig omvärld dömt ut dem.Att leva i en tid där man får se dem komma tillbaka för att leda klubben från sidan efter att ha sett dem leda på plan. Det slår ” Drömmarnas fält” Tusen gånger både som synops och idé.
Om det här var Granovskaia´s eftergift för att ena supportrarna och i ett drag för att motverka splittring eller om det var en pragmatisk åtgärd som inte skulle kosta så mycket pengar om det inte slog väl ut låter jag vara osagt.
Med ett förväntat transferban och en armé av återvändande talanger minskar pressen på Lampard om kampen om ligatiteln skulle utebli. Han får en säsong att pröva talanger och finslipa sina ledaregenskaper och föra tränarstaben och truppen närmare varandra. En egenskap som inte ska underskattas i en tid då spelare köps för fantasibelopp som en tvåbent reklamintäktsgladiator i syfte att vinna sponsorsandelar.
Använder Lampard nästa säsong väl med att skapa ett Chelsea med lagmoral och kampvilja kommer den välkomna restprodukten bli att nya spelare träder fram som ledare skapade av en naturlig nödvändighet av att lag behöver ledare, pådrivare på plan och folk som enar och håller ihop gruppen utanför.
Kanske tycker några att anställningen av Lampard som tränare är för tidigt i hans karriär. Att gapet mellan att leda Derby i Championship och ett Chelsea i behov av generationsväxling är för stort. Jag kan förstå dem som tänker så men å andra sidan. Ledningen har anställt tränare av olika slag med olika filosofier för att göra fotbollen attraktiv och slagkraftigt men det har ändå slutat i med att de testat Romans tålamod för mycket så han till slut släppt hundarna på dem.
I Lampard får han något annat. En älskad legend vars status inte går att ifrågasätta, vars namn kommer att ärvas av generationer av Chelseafans.
Ingen kommer någonsin kunna ifrågasätta hans insatser som spelare. Ingen skandal under hans karriär som smutsat ner hans namn. I Lampard får vi ett brinnande Chelseahjärta med en kärlek som han uttryckt så många gånger och som returneras tusenfalt av oss fans. Han är Mr Chelsea, en av de störste vi fått eller någonsin kommer att få se spela i vår klubb. Så kanske är det fel att ifrågasätta anställningen av honom. Att ledningen vet vad de gör och att det egentligen är genialt i sin enkelhet.
Förutsatt att C A S avslår klubbens överklagan och tvingar laget att använda de spelare som står till förfogande så är jag inte orolig. Värvningsförbudet i sig är i stort sett inget som oroar mig överhuvudtaget. Vi behöver denna paus från felställda förväntningar som när den inte infrias får hela förenade vinnarskallar att vädra sitt missnöje på varje tillgänglig plattform.
Klubben,Laget.Lampard och hans stab får gå in en säsong utan krav på titlar. De får det lugn som ingen annan tränare fått innan och de får en hel säsong att bli varma i kläderna. Lära känna de delar av klubben som var obekanta för dem som spelare.
Sett ur ett sådant perspektiv finns det omöjligt ett bättre tillfälle att anställa Lampard som huvudtränare.Jag tvekar inte när jag påstår att han kan bli Super-Frankie Lampard och känslan av att han kommer att anta utmaningen med samma professionalism ,ambition och ödmjukhet som han gjorde som spelare.
Så nu är det upp till ledningen att visa tålamod där inte visat något innan och ha tilltro till beslut som de själva har fattat. Det måste vara en gigantisk utmaning för dem att hålla hundarna kopplade om resultaten inte går vår väg.
Roman har aldrig känt längre ifrån klubben som förra säsongen. Klubben kändes som den mer eller mindre överlämnats till Granovskaia som kan siffror men vars sinne lämnats oberörd när det kommer till vad ett lag behöver. Hon verkar vara en av Romans untouchable eftersom hon får sitta kvar även om hon bär ett ansvar för värvningar som misslyckats eller som inte varit tillräckligt bra.
Om hon menar allvar när hon säger att anställningen av Lampard är ett steg mot långsiktighet så har hon allt att förlora om de faller tillbaka i sedvanlig ambivalens för Lampards namn eller rykte kan aldrig solkas eller dras i smutsen.
Så när Roxy Musik sjunger ” In every dreamhome a heart ache” Menar de att varje hem har ett hjärta som älskat och lidit för det.
Där är jag nu. Mitt i en sanndröm. Med ett Chelseahjärta som lider över allt som kan gå fel och på samma gång njuter av stunden när Frank kom hem igen och med allt vad det innebär av förhoppningar.
Carefree.
