Lovén Calling- Om kontroll.
Det här med kontroll är en konstig sak. Vi tror ofta att vi har kontroll när själva begreppet innebär ekvationen att göra som planerat är lika med att vinna. Avvikelser finns inte eftersom det står i direkt konflikt med konceptet kontroll.
Men likväl försöker vi människor oss på att ta kontroll av den lilla utmätta tid vi har här på jorden i ett tafatt försök att bemästra det som inte egentligen inte låter sig bemästras.
När jag såg på matchen mot Hull igår slog det mig att JM verkligen försöker inpränta i sina spelare att ta kommandot i matchen och därmed kontrollera flödet.
Vi har onekligen materialet för ett sådant tankesätt. En halvbra insats av Eden Hazard brukar vara tillräckligt för att avgöra matcher och det säger ganska mycket om hur bra den spelaren är.
Längst fram har vi Costa som tar kontrollen från motståndarbackarna. Det är han som för, han som spränger, springer, luckrar upp, offrar sig . Ibland mindre snyggt men man vet att det är på den tunna linjen han trivs bäst och han förmodligen inte kan spela på ett annat sätt eftersom det skulle kväva honom.
Men så är det här med avikelsen. Den som står i konflikt med kontrollen.
Vi ser vad som händer när den tränger sig in i ekvationen och hur flyktig tanken om kontroll egentligen är.
Ramires gräver upp Ferreiras gamla träben i tron att reliker ska hjälpa honom tillbaka i form och det är då Ivanovic går från att vara en urkraft till att vara en säkerhetsrisk och Courtois får för sig att han kontroll över vart han har motståndarspelarna.
Och vem hade kunnat tänka sig ett scenario där Willian får spela varenda match hur han vill eftersom det inte finns en Schürrle att byta in ?
Det ska nämnas. Att det var en kollektiv kollaps av flödeskontroll igår och att vi faktiskt vann igår.
Men tendenserna är tydliga. Det finns ett problem och det sitter i huvudet. Jag tar för givet att karma inte är lika förlåtande i framtiden om motståndet är av annat slag.
Mot Southampton och PSG kändes det som det var inställningen det var fel på. I PSG matchen hade vi dessutom en domare som för en gångs skull dömde i våran favör men det lyckades vi kasta bort.
Nu sörjer jag inte för vårt uttåg i CL. Det var välförtjänt och spelar man sådär så har man inte i en kvartsfinal att göra.
Men. JM har uttalat sina ambitioner för denna säsong. Vi är ett mästarlag.
Så varför spelar vi inte som ett?
Och varför sviktar försvaret när det är den del som ska vara starkast i ett Mourinholag? Och varför misslyckas laget att ta kontroll över matcher där vi är det starkare laget. Att det är PL är ingen förklaring jag nöjer mig med. Att laget en längre tid ser ut att vara slitet och slutkört är heller ingen fullvärdig förklaring.
Problemet är inte fysiskt.( Eller så är det just det) Problemet verkar finnas i huvudet på de elva spelare som stiger in på en plan och redan vunnit matchen innan den blåsts igång.
Just den lilla detaljen kan vara avgörande för hur fokuserad man är när man ska ta en löpning eller placera sig i rätt position för att avvärja en motståndarforward. Eller titta upp och se vart man har sina lagkamrater.
Det kan tyckas vara ett I-landsproblem att klaga när man leder ligan med 6 poäng och det håller jag med om. Jag brukar inte göra det men när laget agerar som om de har kontroll över glappet så är vi farligt nära att tappa det.
***
En annan sak som JM gärna kontrollerar är mediaflödet. Han gör det medvetet för att stärka laget genom att stå i skottlinjen istället för dem. Det är ett gammalt trick för att avleda och det är behjärtansvärt att han gör det år efter år.
Efter en serie av felbeslut började han prata om konspirationen. Bland domare och FA. Som om den hade en fysik form och det är lätt att falla in det om man ser till vilka som sitter där och den historia de har..eller lag rättare sagt.
Jag tror helt och fullt på att det finns ett hat mot Chelsea i dessa kretsar och som backas upp av vissa i det engelska mediadrevet. Brian Reade på Mirror som är en av få nyanserade engelska sportjournalister förklarade det på ett enkelt sätt.
” Liverpool har flest engelska spelare. Det verkar som om vissa blandar ihop deras väl med hela Englands väl.”
Varken Chelsea eller Mourinho passar in deras värld där England ska resa sig igen och dominera såväl som världshav som Europafotboll så kanske kanske ligger det något i både Reades och Mourinho´s sätt att se saken.
I ett mediaklimat som det Engelska där ordvrängning och utelämnade av hela historier är vardagsmat så är det inte så konstigt att vissa managers har en mer avig inställning och väljer att distansera sig. Som ett verktyg att kontrollera den verklighet de lever i.
Vi fans har det lättare. Vi har ingen presskonferens där vi måste kontrollera våra känslor och ord. Vi kan sjunga ” Fuck ´em all.!!” Och mena det utan att det får några ödesdigra konsekvenser.
***
Självklart kommer jag posta mer LC i framtiden. Men skrivlusten är inget jag kontrollerar.
Carefree.
