Resedagbok: Man Utd - Tottenham
På Old Traffords läktare fanns 22 svenskar från MUSS och ytterliggare 119 personer från den skandinaviska supporterklubben när United spelade 1-1 mot Tottenham i lördags. Jag var en av dem som var där och det här är min högst subjektiva resedagbok från en (trots resultatet) härlig weekend i Manchester.
Fredag 21/10, del 1 - Gäsp, flygplansyoghurt och skräpmat
Väckarklockan ringer 04.30. Kul, fyra timmars sömn... Jag får iofs skylla mig själv eftersom jag klockan 21.00 på torsdagen fick för mig att hyra och se Sin City. Bra film, snygg som fan. Gäsp!
Lillebror snarkar fortfarande. Jag väcker honom genom att skrika lite osammanhängande ord och läten. Hans blonda kallufs rör sig och därefter masar han sig upp, lika trött som vanligt. Lika trött som i vaket tillstånd. Gäsp!
Efter en lam frukost (torrt bröd utan pålägg och fil), tunnelbana och flygbuss är vi på Arlanda. Lillebror är fortfarande lika trött. Konstigt, det är ju första gången han reser utomlands utan tjatiga föräldrar. Kanske är jag lika tjatig... Hrmmm...
Planet till Manchester lyfter på utsatt tid (08.15). Kaptenen heter något finsk och pratar finska. Jaha...
Till frukost serveras en folielåda innehållandes en slemmig omelett och två potatisbullar. Omeletten är helt okej, men jag fullständigt hatar potatisbullar. Det har jag alltid gjort, oavsett form och storlek. Jag hugger in på hallonyoghurten. Den fungerar, skönt!
På tal om yoghurt, bredvid lillebror sitter en tjock engelsman i rosa skjorta och sover i en oerhört konstig ställning vänd mot fönstret med ansiktet instoppat i högra armhålan. Skvätt, skvätt... Plötsligt har engelsmannen små ljusrosa prickar (i en annan nyans än skjortan) utspridda över ryggen. Lillebror har öppnat sin yoghurt.
Vi skrattar högt och pekar på engelsmannens rygg i en dryg kvart. Nu luktar han lite mindre svett och lite mer hallon.
Istället för att plugga resterande tid i luften så somnar jag till tonerna av Josh Ritter. Vaknar gör jag när det är dags för landning. Engelsmannen sover fortfarande i samma ställning. Yoghurtprickarna har torkat.
Vi är framme!
När jag och brorsan kliver av tåget, som har tagit oss från flygplatsen till Manchester, stöter vi ihop med fler MUSS-resenärer, bl.a. "reselederana" Coach och Kent Yxell. När de väljer Burger King som första måltid i England väljer jag och lillebror ett mer hälsosamt alternativ, nämligen buffé på Pizza Hut.
Fredag 21/10, del 2 - Hatters Hostel, öl och Old Trafford
På rum 401, Hatters Hostel bor jag, lillebror och sex andra svenskar, varav en (Paul) är engelsman. Ingen är över 25, tror jag... Följande bor med mig och lillebror:
* Claes - f.d. Svenska Fans, nu på MUSS.se
* Alex - matchrapportör Svenska Fans
* Pontus a.k.a. Porre
* Olle a.k.a. Dr. Död
* Viktor - lillebror till Porre
* Paul "Watford" Kemeny
I övrigt består rummet av fyra våningssängar och en papperskorg. Ljudet från några pratglada kinesiska tjejer i rummet intill vägrar ge med sig. Vi fattar ingenting.
Dags för öl tydligen, äntligen! Klockan är ju redan 15.00! Mmmmm... Mellanmål. Puben bredvid får duga!
Klockan är strax över 17.00. Jag befinner mig, för första gången i hela mitt liv utanför Old Trafford! Mäktigt! Som jag har längtat hit! Gaaahhhh... Kom igen, nu shoppar vi loss på Manchester United Megastore!
Jag kan inte hjälpa det, men souvernirvaruhuset gör mig besviken. Det är inte speciellt stort och utbudet är långt mycket sämre än det på Internet. Hela sortimentet känns övervägande barnsligt. Synd! Min inköpslista stannar på två t-shirts, en grön med Ruud van Nistelrooy och en vit med Roy Keane. Summa £20...
Coach shoppar loss ordentligt. Allt från nallebjörnar till bilmattor. Lillebror köper en tröja med Wayne Rooney i barnstorlek. Gäsp!
Innan bussen hem går vi ett varv runt Old Trafford för att kolla på utbyggnaderna mellan North Stand och East Stand samt mellan North Stand och West Stand. Det ser väl bra ut... Jag är iofs inte i position att avgöra det, men... Jaja...
Fredag 21/10, del 3 - Prickiga string och Skamgrepp
Öl på rummet. Lägerstämning. Fislukt och stillstående kvalmig luft. Rum 401, trevligast på Hatters. Fuktiga handdukar hänger på sängarna och söndertrampade chips ligger på golvet. Vi sitter alla åtta på golvet snackar skit över några bärs.
Diskussionsämnena handlar mestadels om fotboll, men ibland glider konversationen över till annat viktigt. Mode t.ex. och... [CENSUR]...
Hur skulle egentligen David Beckham se ut i rosaprickiga stringtrosor?
Stämningen är på topp när Dr. Död spiller ut en hel öl på golvet. För att ställa oredan till rätta kastar han enstaka pappersrutor från en toarulle över pölen. Yeah, right! Dags att gå vidare kanske... Vissa verkar ha lagt ribban högre än andra.
Efter att ha nekat en inträdesavgift på £10 (kom igen, vi bor inte på Hatters för att vi är rika) hamnar vi på en rockklubb, inträde £3. Överkomligt.
Nästan direkt får Claes napp. På dansgolvet rör sig en mogen kvinna (35+) vingligt till musiken, helt ensam. Hon är klädd i svart och halsar med jämna mellanrum ur en vinflaska (vitt vin). Varför hon väljer just Claes vet jag inte, men han är väl söt...
Kvinnan stegar så erotiskt utmanande hon bara kan fram till Claes och vänder sig med ryggen mot honom. Hennes ena hand glider sakta neråt med sikte på Claes känsligare delar.
Claes hjärta står still, stel av skräck. Ett djupt andetag... 1... 2... 3... Räddad... Pust!
Synd, det kanske kunde ha blivit något. Familj, radhus, bil, hund... Eller?
God natt! Imorgon gäller det!
Lördag 22/10 - Matchday
Frukost på Starbucks. Jag, lillebror och Claes.
Lillebror dricker en söt kaffedrink, som han hatar. Gäsp!
Jag dricker vanligt svart kaffe, som vanligt, och äter en mozzarellamacka.
Klockan 11.30 åker vi ut till Old Trafford. Spårvagnsresan dit präglas av nervositet och förväntan. Snart ska jag få se mitt favoritlag spela live för första gången i hela mitt liv. Vinst, snällaaaaaaaaa!!!
Jag har, innan vi åkte hit, tippat 3-0 till United. Hoppas det går vägen. Dr. Död och Porre har tippat 1-1. Tragiskt, men sant! Vinst, snällaaaaaaaa!!!
Lillebror köper en flagga utanför Old Trafford och jag köper en svettig burgare med flottig lök och plastig ost. Mums! Lillebror äter fish and chips.
Toalett?! Jag måste nervöspissa! Kom igen, toalett?!
Skönt, det var tredje gången jag tömde mina "nerver" sedan vi kom ut till Old Trafford...
I fickan har jag ett säsongskort till platsen jag ska sitta på. Vad händer om jag tappar bort det? Kan jag rymma? Är det värt det? Nej... Bäst att vara ärlig... Shit, var är det? Där, skönt...
Vi åtta som bor på Hatters har alla fått platser på North bredvid varandra. Kul! Det är ett härligt gäng! Vi sitter så högt upp det bara går. Eller, vänta, det finns en rad högre upp. Vi sitter dock så högt upp och så långt under tak att vi inte ens ser publiken på andra sidan.
Men vad fan gör det! Vi ser planen och äntligen, äntligen är jag på Old Trafford. Det tog bara två säsonger att spara ihop pengarna!
Uppvärmningen är fascinerande. Startelvan kör friskis och svettis i en ring medan Ronaldo trollar med bollen för sig själv.
Exempel på hur Ronaldo jonglerar:
Axel, axel, axel, axel, axel (han har inte ens tittat på bollen än), högt upp med axel, han låser fast bollen mellan bredsida och vad (nej, bollen har inte nuddat marken än), kick, kick, knä, knä, knä högt upp i luften, han låser fast billen mellan hals och bröst, lägger bollen på nacken, axel, axel, axel o.s.v.
Sjukt!
Matchen börjar bra. 1-0 tidigt och jublet är mäktigt. Stämningen är, trots våra platser, hög och ljudlig. Det kan vi delvis tacka Porre för. Han skriker ta mig fan konstant.
Jag hoppar upp ur min stoll och vrålar rakt ut, helt okontrollerbart. Smith har precis tacklat Davids för första gången! Vilken jävla tackling! Alan Smith, Alan Smith, Alan Smith! Jag vet att han kommer att resa sig igen!
Andra halvlek är frustrerande rent spelmässigt. Matchen slutar också 1-1. Fan! United tappar två poäng igen och Dr. Död samt Porre har träffat tipset med ett negativt tips. Dr. Död vinner pengarna, £16, p.g.a. rätt tippat halvtidsresultat.
Vad fort matchen gick förresten? Redan slut! Revansch! Jag vill se mer!
Kön till spåvagnen hem är lång. Jag och lillebror hamnar bakom en stilig herre i svart långrock, som tydligen inte skäms över hur risig han är i magen. Ljudligare fläskpruttar var det länge sedan jag hörde.
Matchens lirare: Alan Smith
Bubblare: Wayne Rooney
Matchens besvikelse: Darren Fletcher (totalt sopslut)
Återigen på Hatters. Powernap!
Öl!
Gäsp!
Söndag 23/10, del 1 - Morgonpanik
Klockan är väldigt tidigt på morgonen (egentligen fortfarande natt). Jag, lillebror, Claes och Alexander vaknar av att en något överförfriskad Dr. Död kommer hem. Han svamlar om att någon har slagit ner honom och något om att en snäll rik norrman bjöd på drinkar. Jag tror dessutom att han berättar om en öl han har spillt på sig själv, men jag är inte säker.
Ingen förstår Dr. Död.
Gäsp igen, tror vi... Men Dr. Död vill annat. Han har panik... Eller något...
Dr. Död vägrar att sluta prassla med en prasslig plastpåse. Varför undrar jag (och säkert ni också), men inget vet med säkerhet. Dr. Död mumlar dock något om att han packar eftersom han kanske blir tvungen att rymma ifall det blir bråk igen...
Panik!
Gäsp!
Söndag 23/10, del 2 - Shopping och honung
Frukost på Starbucks. Lillebror köper inte den söta kaffedrinken, men han ser extremt trött ut.
Gäsp!
Jag köper en tenniströja och en skiva som jag redan har men har tappat bort. Lillebror köper kalsonger och ett par jeans.
Jag är också trött!
Kaptenen på flygplanet hem heter Marko och pratar finska.
-Honung, utbrister lillebror någonstans över Göteborg. Varför vet jag inte!
Gäsp!
Jag längtar tillbaka! Sluter mina ögon och drömmer om nästa resa. I lurarna hörs musik av Tiger Lou.
