Lagbanner

Linds krönika

Så var det dags för Lindh att delge oss en ny krönika.

Året är 2007 och dagen är, som man skulle kunna säga i Manchester, ”past Henrik”. Henrik Larsson har lämnat Manchester United och har, till mångas i efterhand stora förvåning, lämnat ett gigantiskt hål efter sig. Många trodde väl att Sir Alex fått i sig någon sorts hallucinogen drog eller att det var dags för pension för den gamle tränaren då han i december år 2006 presenterade den 35-årige Henrik Larsson som förstärkning i United bakom sina storstjärnor. Detta i en tid då Premier League och Champions League varje år går in i ett alltid lika kritiskt skede – januari till mars.

Hur gick det då för Henrik och för Manchester United under denna tid? Var det galenskap eller ett genidrag av Sir Alex? Det ska jag återkomma till.

Först måste jag se på det som hänt ur två perspektiv, nämligen huvudpersonernas: Henrik Larssons och Sir Alex Fergusons.

Henriks meritlista är otroligt imponerande för en svensk fotbollspelare:

* Han har som svensk landslagsspelare spelat tre VM-turneringar och vunnit en bronsmedalj.
* Han har spelat EM-turneringar två gånger.
* Han har som klubblagsspelare vunnit holländska ligan och holländska cupen med Feyenoord.
* Han har vunnit skotska cupen, skotska ligan och spelat Uefacupfinal för Celtic.
* Han har vunnit La liga, spanska cupen och Champions League med Barcelona.
* Han har vunnit svenska cupen med Helsingborg.
* Han har fått guldskon, guldbollen och tidernas guldboll.

Vad fattas då i denna meritlista som gör att Henrik fortsätter att spela fotboll?

En anledning till fortsatt proffsliv kan vara pengar. Henrik är 35 år, gift och tvåbarnspappa med en nyköpt (!?) villa i Helsingborg. Han är redo att slå ner sina rötter efter drygt 13 år som ”fotbollsnomad” och tänka mer på sin familj. Då ringer Sir Alex och frågar om han kan tänka sig att spela i Manchester United ett par månader för ett antal miljoner kronor. Visst lockar pengarna, men ärligt talat, var pengar verkligen ett stort bekymmer för Henrik Larsson anno 2006 efter framgångsrika år i Skottland, Spanien etc? Svaret är troligtvis ett rungande, NEJ! 13 år som proffs i Europa har inte gjort Henrik fattig på pengar och hade han som enda anledning till fortsatt spelande velat bygga pengahöghus kunde han ha tackat ja till amerikanska ligan som han också fick förfrågan ifrån under 2006. Men se det gjorde han inte.

Det som istället fattas i Henriks meritlista och som jag tror betyder mer än pengar för honom är att på något sätt kunna betala tillbaka för all sin framgång. Betala tillbaka till den klubb som trodde på honom under hans utvecklingsår inom fotbollen och som bidragit till den framgång han nu har fått uppleva. Att få vinna SM-guld med Helsingborg! Det är bara det som fattas honom. Henrik verkar vara en rättskaffens och genomsnäll man och han vill troligtvis försöka ge Helsingborg något tillbaka och det gör ju inget om han själv får komplettera sin meritlista med den sista pusselbiten i sin makalösa karriär i samma veva. Efter detta kanske han också kompletterar med en säsong i Högaborg för att hedra sin moderklubb och visa sin uppskattning för grunden dom lade till hans stora framgångar? Den som lever får se.

Under 2006 gjorde Henrik allt han kunde för att SM-drömmen skulle slå in och nådde nästan hela vägen fram då Helsingborgs IF placerade sig som fyra i allsvenskan. Nu väntade Royal League och Henrik var inte sen att gå ut och kalla turneringen för ”fjantig” - och jag förstår honom. Fotboll under vintertid i Skandinavien? Nej Tack!

I denna veva ringde Sir Alex.

Som jag ser det var det två saker som Henrik troligtvis funderade över och vägde mot varandra i detta ögonblick, nämligen på vilken av dessa två platser han skulle placera sig under sin försäsongsträning till Allsvenskan. Alltså Royal League med HIF eller Premier League, FA cupen och Champions League med Man United? “This was an offer he could´nt resist”, som Gudfadern skulle ha sagt. För inbäddat i detta erbjudande fanns det en chans att som 35-åring få chansen att spela i en till av världens största klubbar. Ytterligare en chans att göra sig odödlig och legendarisk. Det var troligtvis som Henrik själv sade i en intervju då pappren blivit påskrivna. ”Många erbjudanden har kommit in, men detta är ju trots allt Manchester United.” Ja United är ju United!!!

Hur tänkte då Sir Alex? Han hade tillsammans med sina medarbetare under hösten troligtvis kommit fram till att Solskjaer och Saha inte kommer att hålla sig skadefria under hela säsongen. Alan Smith var på väg tillbaka, men skulle han hålla? Fungerar våra orutinerade anfallare ännu? Rooney håller säkert, men vad händer om han inte kan spela? Hur som helst blev svaret att det var dags att värva någon under december månad. Som vanligt låg Sydamerika vidöppet, resten av Europa var övertalbart med många pund och så vidare, och så vidare. Men Sir Alex visste vem han ville ha.

Hur gick det då för klubben under Henriks tid? Var det genialiskt eller galenskap? Henrik gjorde under tiden i United endast tre (!?) mål vilket kan ses som ett litet misslyckande. En anfallare vill alltid göra mål vad som än sägs. Men laginsatsen var oerhört bra och United gick riktigt bra under denna tid. Champions League gick vi vidare i, Ligaguldet ligger i våra händer och endast ett lag, det där blå laget från huvudstaden, kan ta det ifrån oss. I FA-cupen gäller detsamma.

Vad laget och Sir Alex tyckte om att ha haft Henrik i laget märktes tydligt. Samtliga spelare som uttalade sig under och efter hans tid i United öste beröm över honom. Vad Sir Alex tyckte framgick tydligt på presskonferensen efter herr Larssons sista match. Jag har personligen aldrig sett Sir Alex så nedstämd på en presskonferens tidigare.

”It has been an absolute delight having him here, seeing him train and play matches. Here´s a guy that´s 35 and still wants to learn stuff, thats amazing. But he has to go back”.

Ungefär så sa Sir Alex med en tydlig klump i halsen. Detta var troligtvis också en av få gånger i hans tränarkarriär som han känt sig TOTALT maktlös.

Summa summarum: Laget Manchester United var under Henriks tid i klubben tokigt stabilt och han själv gjorde sitt jobb med bravur och får av mig 5 röda djävlar av 5 möjliga. Och nej Henrik, det var inte bara OK som du själv skulle ha sagt. Dessutom var det inte många av de så kallade experterna som öppnade munnen efter Henriks hemfärd och pratade om att det är negativt att vara 35 år, ”föredetting”, att Sir Alex är tokig och så vidare. Det är lätt att vara efterklok men i mina ögon var det ett genidrag att värva Henrik Larsson.. Tänk dig dock in i hur Sir Alex måste tänka så här i efterhand. Han borde vara helt otroligt nöjd med sig själv där han sitter och lutar sig tillbaka på sitt kontor framför sin ”I come from Govin-skylt”. Hans Manchester United klarade av den tuffa tiden i januari till mars med hedern, de flesta spelarna och ”poängplockandekvot” i behåll. Framtiden ser ljus ut och titlarna har inte runnit ur händerna på honom som de så retligt gjorde förra säsongen. Allt detta kom sig inte enbart av värvningen av Henrik, inte på långa vägar, men Sir Alex, laget och Henrik fungerade så fantastiskt bra ihop att det så här i efterhand ligger nära till hands att kalla det för ett genidrag a´la Einstein, Bell eller Arkimedes. Och det var nog därför Sir Alex såg så otroligt maktlös ut då han var tvungen att tala om för fotbollsvärlden att Henrik, mot alla odds, skulle åka tillbaka till Helsingborg.

Vad vi kan hoppas på är att det betalar sig i slutändan ändå med en trippel, i stil med den som välsignade oss det magiska året 1999.

Det tror jag!

Christian Lindh2007-04-10 02:20:00
Author

Fler artiklar om Manchester U

MUWomen’s Barmy Army: Marinbiologen som räddar allt
Tre tankar och spelarbetyg efter segern mot Manchester City
Inför: Manchester City – Manchester United