Er man i Dublin
Rapport från Er man i Dublin
Er man i Dublin kan rapportera om en vecka som over here har dominerats av Uniteds skadeläge och ”Kalabaliken i Emiraten” eller vad vi nu ska kalla skriverierna om Arsenal. Våra ovänner i London lämnar jag därhän och låter någon annan spekulera i, men ett litet elakt leende kan man ju kosta på sig.
Vårat eget skadeläge ser ju bättre ut igen. Nyheten om att Vidic kanske är åter redan nästa vecka fyller åtminstone mig med hopp igen. Att killar som Brown, Fletcher och Richardson har klivit in och gjort jobbet understryker återigen hur oerhört viktigt det är att ha sådana här spelare i truppen. Tar vi hem titeln så är äran till lika stor deras som våra spektakulära stjärnors. Manchester United har, historiskt sett, alltid handlat om laget först och främst. Det är på det sättet vi vinner på, och det är på det sättet jag vill se mitt United.
Annars funderar vi mest här borta på Footballer of the Year. Vinnaren presenteras som bekant på söndag. Att vinnaren presenteras innan säsongen kan man förstås ha sina synpunkter på. Insatser i finaler och ligaavslutning borde ju ha sin del i det hela, men nu får man istället göra sin bedömning på säsongen som helhet hitintills. Cristiano Ronaldo är förstås storfavorit, och han får nog min röst om jag hade haft någon. Jag om någon har varit skeptisk till Ronaldos ekvilibrism på planen. Mycket för ögonen, men effektiviteten har det ju tidigare varit sådär med. Men, jag bockar och bugar, och erkänner gladeligen att han bevisat mig fel i år. Cristiano Ronaldo är årets spelare. Ingen tvekan. Antalet motståndare som uttalat sig om att man måste skada honom borde ju vara bevis nog.
För övrigt. Att FA inte gjorde någonting åt Boatengs hotfulla uttalanden tidigare på säsongen är bara ytterligare ett bevis på deras inkompetens. Jag skulle inte ens anförtro dem min smutstvätt.
När man ändå är är inne på hyllningar, så måste jag notera med Thierry Henry och Kevin Nolan, som både uttalat sin beundran för Paul Scholes säsong. Scholesy har ju alltid varit på min favoritlista, men frågan är om jag någonsin sett honom bättre. Jag påstår att han är världens bästa passningsspelare, och utan honom hade vi inte haft den säsong vi har. Opta-stats säger att Scolesy har lyckats med 91% av sina passningar. Nittioen procent! Har aldrig sett en liknande siffra. Varje match jag sett denna säsong så har jag suttit och njutit av att se vår lille Gingermans bollbehandling, blick och passningsspel. Vid något tillfälle blev jag så exalterad att jag frenetiskt började sms:a vänner i Sverige om honom. Scholesy, fortsätter du så här resten av säsongen så blir jag en fattig man. Men, det kan jag bjuda på.
Mitt lokala lag här, St.Pats, har börjat säsongen som en ångvält med 4 vinster och 1 oavgjord. Som tippat mittenlag så har de chockat alla. 0-0 i derbyt mot Bohemians var en liten missräkning, men man kan inte klaga när man toppar tabellen.
Förresten. När man ändå har nämnt Ronaldo och Scholes. Hedersomnämnande till Ryan Giggs. Kan någon tro att den mannen spelat 709 matcher i den röda tröjan? Han ser ju lika fräsch utan som när han var 17. Det han tappat i snabbhet väger han mer än väl upp i spelintelligens.
Här på den gröna ön har jag ett mål, att prova öns alla whiskysorter. Det uppdraget framskrider alldeles utmärkt och den som vill ha en komplett guide till irländsk Whisky kan maila mig i slutet av året.
Ikväll firar min flickvän sin födelsedag, och hon har valt att göra det på puben The Gingerman. Ett synnerligen bra val. Jag kommer att beställa ett glas Midleton Very Rare och tänka en tanke eller två på vår egen lille Gingerman. Jag rekommenderar er att göra detsamma.
Nu fokuserar vi på att avsluta den här säsongen. United we stand!
/Henrik
- Always look on the bright side of life -
