Veckans United
Efter veckans två genomförda matcher på Old Trafford i Premier League behåller Manchester United sin ligaledning med tre poäng. Läget är med andra ord oförändrat och de återstående fyra matcherna blir ett prov utan dess like för Sir Alex Ferguson och hans ”Tio små negerpojkar”. För att inte tala om Champions League...
Vad ska man säga? Eller, vad finns det att säga? Den här thriller-liknande utgåvan anno 2006/07 drar till sig den största uppmärksamheten på länge i engelsk (och europeisk) fotboll. De två giganterna, Manchester United och Chelsea, skriver nya kapitel vecka ut och vecka in. Ingen logik eller vetenskap kan förutsäga hur varje omgång ska berättas. Det är ett mysterium och det är enormt påfrestande att följa som supporter (oavsett lag).
Vi vet att de båda lagen möts den 9 maj på Stamford Bridge i en sedan länge spekulerad ligamatch om titeln (?) i England, de möter varandra i FA-cupfinalen på nybyggda Wembley den 19 maj och de båda kan mötas i Champions League-finalen i Athen (Grekland) den 23 maj. Jag vill inte tjata men det känns märkligt....
För Manchester United´s del verkar tiden efter nyår ha varit en enda lång cupfinal. Sir Alex Ferguson har i en intervju sagt att det är nu i slutet som varje match är en cupfinal. Men jag tror faktiskt att våra cupfinaler inleddes mycket tidigare den här säsongen. Det var när man i januari började inse att The Red Devils faktiskt på allvar var inblandad i jakten på ligatiteln.
Vi minns med glädje den insats som Henrik Larsson svarade för efter nyår och en bit in i mars för Manchester United. Och kanske är det så att vi har honom att tacka för mer än vad vi tror. Hans professionella attityd, rutin, törst efter träning och match samt känsla för kamratskap och vilja gav många spelare i omklädningsrummet precis det som saknades just då. Hans facit var mer än godkänt både resultat- och spelmässigt men utanför planen tror jag att han gav truppen något som var betydligt viktigare och mer värdefullt för framtiden.
När vi saknade Louis Saha (som under hösten varit bedårande) och Ole-Gunnar Solskjaer (som vi alltid annars kan lita på) så blommade Wayne Rooney och Cristiano Ronaldo ut under Larsson´s vingar. Vi gick vidare i FA-cupen och Champions League och höll motståndarna bakom oss i tabellen. Vi hade fått en ny ledare som gett oss tro och hopp och hans namn var Henrik Larsson. Och när hans tid var förbi så var Saha, Solskjaer och även Smith tillbaks precis som man vänder ett blad och börjar ett nytt kapitel. Kanske låter en smula överdrivet men med tanke på de lovord som spelare i Manchester United har gett Henrik Larsson under hans tid i klubben så tror jag att det stämmer.
Nu vet vi att om vi ansåg att just den skräckfyllda skadeperioden var nervös att överleva, som vi ändå klarade med bravur, så väntade betydligt värre tider. En efter en försvann de och likt Agatha Christie´s ”10 små negerpojkar” så kunde vi räkna bort spelare som Neville, Evra, Silvestre, Vidic, Smith (igen) och Park under längre perioder. När dessutom Ferdinand och O´Shea saknades och vi fick spela med Fletcher-Brown-Heinze-Richardsson som försvarslinje mot Sheffield United i tisdags så var det nästan svårt att mönstra en bänk.
Och det fasansfulla är att mardrömmen inte är över. I lördags fick Rio Ferdinand utgå mot Middlesbrough och även Kieran Richardsson hade problem och spelade inte vidare. Den tilltänkte reserven från akademin blott 18-årige Craig Cathcart som nyligen Ferguson tagit upp i A-truppen blir även han borta resten av säsongen.
Det som återstår nu är enligt Sir Alex Ferguson endast 12 spelare. Och dessa önskar nu vår manager skall göra underverk i säsongens avslutande matcher. Han vill att de ska ta fram vad vår klubb står för och se historien som ett stöd. Jag tror även att många tänker på Henrik Larsson och vad han hade för inställning.
Efter veckan som gick så är trots allt situationen ändå oförändrad (poängmässigt) i Premier League. Manchester United vann i tisdags på Old Trafford mot Sheffield United med 2-0. Ett tidigt ledningsmål av Michael Carrick följdes upp av 2-0 från Wayne Rooney i inledningen av andra halvlek. Gästerna gjorde ingen dålig match men de tre poängen var viktigare än skönlir, hårda närkamper och total ansträngning.
I lördags var det åter match på Old Trafford och denna gång var motståndet Middlesbrough. Kieran Richardsson slog tidigt in 1-0 och allt var frid och fröjd. Men precis som tidigare matcher under säsongen mot M´brough så skulle det bli en tät kamp. Viduka nickade in kvitteringen precis innan halvtid och det resultatet stod sig matchen ut.
Och eftersom även Chelsea inkasserade totalt fyra poäng under veckan så har fortfarande Manchester United tre poäng tillgodo plus en bättre målskillnad. För Ferguson återstår nu tre bortamatcher på rad i Premier League. Vi möter Everton, Manchester City och Chelsea innan det är dags för West Ham. För Mourinho väntar spel mot Bolton, Arsenal, Manchester United och Everton. Törs någon tippa?
Fyra matcher kvar och totalt tolv poäng kvar att spela om. Efter varje omgång nya förutsättningar och för oss supportrar väntar sömnlösa nätter, krampaktiga ”LIVE”-bilder och analyser av alla de slag. Hur kan man ens utsätta oss i denna situation?
Men det finns ändå något magiskt över Manchester United i år. Vi har sett en Cristiano Ronaldo i världsklass, en vinnare i Wayne Rooney och en Michael Carrick som bara blir bättre. Scholes, Giggs och Neville (innan skada) som rutinerade pådrivare och ett av ligans bästa mittbackspar i Vidic/Ferdinand. Franska duon Saha och Evra som under hösten visade sin klass och trotjänare som Brown/O´Shea (som alltid behövs). För att bara nämna några...
Men närmast väntar spel i Champions League. Italienska AC Milan gästar Theatre of Dreams redan på tisdag och det man mest funderar över är vilka som skall spela...å andra sidan har Ferguson inte så många att välja på så det är ett problem mindre.
UNITED WE STAND
