Tankar efter matchen mot Milan
Manchester United lyckades inte ta sig vidare till final i årets Champions League, och därmed gick drömmen om en trippel i kras.
Idag skulle Manchester United ta sig vidare till final i Champions League. Det blev inte riktigt så... Och det värsta var att det var inte ens nära.
Nej, United var inte alls sig likt ikväll på San Siro. Första halvlek påminde mer hur det ser ut när ett topplag tar emot en avsågad jumbo eller något i den stilen. United kom inte ens upp i närheten av sin kvalité. Milan var hetare och hade helt enkelt bestämt sig för att vinna matchen.
Det blev en aning påfrestande att höra dessa evigt två tjatande, Mr Hysén och Strömblad, ständigt poängtera om Paul Scholes passitivitet. Scholes var sig inte lik, men sanningen är snarare att han bara var en elftedel av förlusten då han inte var sämre än någon annan. Okej då, det vore väl kanske synd att lasta Van der Saar för målen. Han gjorde en mycket bra insats i målet på den svårspelade planen.
Att Hysén dessutom ansér att United inte har några vidare bra offensiva ytterbackar även när man har skadefritrupp får mig lite att undra. Eller ska väl kanske omformulera mig lite och säga att hade det varit någon annan som sagt det hade det fått mig att undra.
Men, men ska inte kommentera dessa två herrars uttalanden mer för då lär jag få dela upp den här artikeln i åtminstonde 3 delar.
I första halvlek hände det inte mycket framåt för United. Giggs skott var väl det enda och det var inte speciellt farligt. United hade en period under andra halvlek, då både Scholes och Carrick vann en hel del boll på mittfältet och man skapade ett visst tryck. Ronaldo försökte men fick inte ut så mycket som man kanske hade hoppats. Rooney var osynlig i stora delar av matchen, men under den bra perioden(okej den inte lika dåliga perioden i alla fall) man hade i andra halvlek såg man honom i bild i alla fall. Han var bland annat inblandad i en straffsitution, då han under ett cykelsparksförsök får en knuff i ryggen och totalt tappar balansen. Döm själva om det är straff, men en sak som är säker är att domaren garanterat blåst frispark om det varit utanför straffområdet. Med andra ord kanske det skulle varit straff och det hade kunna gett United en rejäl dos tändvätska i jakt på ett avgörande mål. Marginalerna kan vara små ibland.
Sir Alex Ferguson väntade länge med att byta in någon offensiv spelare. Först i den 77:e minuten kom bytet, då han plockade ut O´Shea och slängde in Saha. Jag hade hellre sett en vilt kämpade Alan Smith, som kanske kunnat få fart på det stela anfallsspelet.
United var helt enkelt inte nog bra den här kvällen. Inte ens nästan nog bra. Milan var bättre på alla positioner(backlinjen var grym), och vann rättvist. United saknade framför allt aggressiviteten, då man inte vann speciellt många närkamper. Framför allt inte under den första halvleken. Milan visade att de är enormt revanschsugna från finalförlusten mot Liverpool för två år sedan. Bara att gratulera Milan, deras fans, Marcus Birro o.s.v och önska dem lycka till i finalen.
För United gäller det att ladda om batterierna till derbyt mot City. En match där vi åtminstonde kan säkra ett efterlängtat ligaguld. COME ON MAN U!
