United straffade City
En chansfattig och långa stunder tråkig match gav tre viktiga poäng. Två straffsparkar blev matchens avgörande situationer i ett förvånansvärt svalt derby.
Hemmalaget City hade inte gjort mål på hemmaplan sedan nyårsdag, vilket innebar över sju raka matcher utan jubel för en tålmodig publik. Utan Richards, Corradi och en omskriven Barton startade City med en mycket defensiv uppställning som gjorde matchbilden intetsägande. United spelade ett långsamt anfallsspel och den riktiga hetsen kring ett derby infann sig aldrig. Vänsterbacken Michael Ball försökte redan efter en minut att märka Ronaldo med en ful stämpling i magen. Ronaldo skulle dock få sin revansch senare i halvleken. United hade båda delarna i sitt stabila mittförsvar tillbaka i form av Vidic och Ferdinand. Utan att ställas på några större prov under första halvlek såg deras samarbete ut att sitta i trots vikarierande partners för dem båda under en dryg månads tid.
Efter en högerhörna missbedömde Isaksson sitt ingripande och på bortre stolpen dök Ferdinand upp och nickade bollen via ribban till Isakssons händer. Efter ett par djupledsförsök via luftbollar som rann ut i sanden lyckades Giggs sticka in bollen längs gräset i en fin yta bakom Citys mittfält efter en dryg halvtimme. Rooney valde att spela ut bollen till Smith som efter ett par tillslag slog en fin kross till Ronaldo. Från sin högerkant utmanade han Ball som blev tvungen att fälla honom. Straffen slogs in av Ronaldo nära den vänstra stolpen, samtidigt som Isaksson gick åt fel håll. Minuterna mellan målet och pausvilan blev väldigt avvaktande från båda lagen.
47244 åskådare kunde se Stuart Pearce ersätta tyske Dietmar Hamann med Sun Jihai när andra halvlek tog sin början. Inledningsvis såg matchen ut precis som i första, med skillnaden att Vassell allt oftare sökte sig in från sin högerkant för att samarbeta med Mpenza. Unga löftet Onuoha tog allt fler offensiva initiativ från sin position som högerback. United spelade disciplinerat, men lyckades inte skapa några farliga målchanser. Alan Smith kändes något orörlig och lyckades sällan hålla i bollen så att mittfältet kunde fylla på. Paul Scholes lyckades hela tiden ligga i rätt yta för att samla upp andrabollar och fördela dem till medspelare som fick lite extra tid på sig. Försvarsspelet kändes samtidigt oerhört samlat efter några darriga insatser med låg kontinuitet i de olika positionerna.
I matchminut 80 bröstade Ball med sig bollen och en meter in i straffområdet lyckades han falla på Browns högerben. Domaren Rob Styles pekade utan någon tvekan på straffpunkten. Vassell hann nog fundera både en och två gånger hur mycket hemmapubliken längtade efter ett mål innan han slog en hård straff mitt i målet. Van der Saar kastade sig åt höger men lyckades hålla kvar sina långa ben i mitten och avstyra med sitt högra knä. En mycket skicklig räddning när den behövdes som allra mest och efter diverse tidsfördröjande händelser i matchens slutskede kunde Ferguson få bjuda på ett nytt härligt jubel som på något sätt lät som ett vrål efter ligatiteln.
Spelmässigt kommer dagens match aldrig att kommas ihåg som en sprudlande tillställning med vackra prestationer och publikfriande fotboll. Stämningen och intensiteten kommer inte heller att klassas som den bästa om man jämför alla derby i staden Manchester över tid. Vad som däremot kan vara väldigt speciellt med lördagen den 5 maj 2007 är att ligatiteln möjligtvis kan ha fixats genom segern mot lokalkonkurrenten City. Visst behövs hjälp från Arsenal imorgon, och visst är det också så att ligan inte är säkrad i detta nu. Men runt klockan sju imorgon kan Ferguson vråla på riktigt och då kommer det nog att höras över hela Manchester.
Matchen som kan säkra titeln följs imorgon på Canal + Sport 1 med start 17.00 då Arsenal tar emot Chelsea på Emirates Stadium.
