Tankar efter fiaskot i Manchester
Igår var det derbydags på City of Manchester Stadium. Sven-Göran Erikssons rekordsnabba lagbygge ställdes mot världens största klubb. 90 minuter senare skulle det visa sig att världens största klubb är 7 poäng efter lokalkonkurrenten, 3 omgångar in på årets Premier League. Vad är det som har gått fel?
Gårdagens match visade verkligen vad fotboll går ut på. Att göra mål. United dominerade hela matchen utom den cirka kvart som var mellan Citys mål och halvtidsvilan. Klasskillnaden var enorm mellan lagen, men de röda hade förtvivlat svårt att få in bollen.
I somras slantade Alex Ferguson upp stora summor för Anderson, Hargreaves och Nani. Hargreaves var en spelartyp United länge saknat och lär bli en stor tillgång. Något han inte minst visade i debuten mot Manchester City. I Anderson och Nanis fall handlade det mer om värvningar för framtiden. Helt klart intressanta värvningar, och jag tror de båda går en lysande framtid till mötes. Det var dock en grej Ferguson glömde. Att vi skulle vinna Premier League säsongen 07/08 med. Ett av de stora problemen förra säsongen var att det var alldeles för tunt framåt. Henrik Larsson värvades in efter jul och han blev ovärderlig för United framåt. När han försvann såg det sämre ut igen. Med alla spelare friska har United en anfallsbesättning av världsklass, men alla vet ju tyvärr att både Saha och Solskjaer alltid är borta en för stor del av varje säsong. Det liksom bara är så.
Ferguson använder ofta Giggs lite bakom sin anfallare. Något som fungerar någon match som nödlösning, men jag ser hellre Giggs ute på sin vänsterkant. Det är där han är som bäst. Därför tyckte jag innan silly season startade att United borde ha värvat minst en ny anfallare av absolut toppklass. Kanske till och med två, eftersom det förutom ligan är Champions League, FA-cupen och Carling Cup.
Låt oss säga att man värvat en anfallare. Då hade vi haft: Rooney, Saha, Smith, Solskjaer och den nya då vem det nu hade varit. En rätt bra uppsättninge, även om en till inte gjort något.
I juli började det ryktas om Carlos Tevez. Yes! Äntligen en anfallare av stor klass på ingång! Så småningom blev Tevez klar. Men då såldes istället Alan Smith. Enligt mig en helt galen försäljning! Smith kom tillbaka efter skada i våras, och gjorde en helt godkänd vår. Efter att ha använts som innermittfältare under lång tid tyckte jag det var kul att få se Smith som anfallare igen. Jag hade stora förhoppningar inför årets säsong att han skulle leverera åt United då han fått försäsongsträning med laget samt perfekt uppladdning inför den nya säsongen. Men då säljs han. Jag fattar inte riktigt hur Ferguson tänker. Han trodde väl inte vi skulle gå skadefria genom säsongen? Nej, med facit i hand ser man att Smith hade behövts redan i den första omgången då Rooney blev skadad. Men då hade vi ju John O’Shea att kasta in i anfallet…
I matcherna mot Portsmouth och City valde Ferguson att ställa upp med en helt matchotränad Carlos Tevez ensam på topp. Eller valde och valde han var snarare tvungen då det inte fanns några andra anfallsalternativ att tillgå. Problemet är att Tevez inte kan göra sig själv rättvisa i den positionen, och framför allt inte när det är hans debut. Tevez gjorde i matchen mot Portsmouth ändå en fullt godkänd insats med tanke på omständigheterna. United kändes dock rätt ofarligt framåt som lag. Mot City spelade Tevez återigen ensam på topp. Han slet hårt mot Citys superba backlinje och jag ger honom godkänt även i den matchen. Men återigen hade United stora problem att komma med mycket folk då Tevez var alldeles för ensam. Spelar man med en ensam anfallare tvingas Giggs och Scholes att ta ett alldeles för stort ansvar att vaska fram målchanser. Och det blir lite för lättläst och tämligen enkelt att försvara sig mot. Så med tanke på den speldominans United hade så skapade man egentligen rätt få målchanser.
Ferguson får skylla sig själv lite då han gjorde sig av med Smith. United behöver en anfallare. Det är dags att man öppnar plånboken illa kvickt. Givetvis kommer United att avancera i tabellen. Jag är inte orolig att lag som City, Newcastle eller Tottenham ska ligga före United i tabellen när vi sammanfattar säsongen i vår. Jag är inte heller speciellt orolig över att United ska missa någon av de fyra första placeringarna, som innebär spel i Champions League. Däremot är att jag orolig över att Chelsea och kanske också Liverpool ska hamna före i ligan, och för United är det bara ligaseger som gäller. Allt annat är ett misslyckade. Det finns inget annat. Det kommer förmodligen alltid vara så. Ferguson har att välja på nu att antingen vänta in de enormt matchotränade Saha och Solskjaer, och så småningom Rooney. Då ger man de andra topplagen en gratis chans att dra ifrån i toppen, för United kommer att tappa massa poäng under den tiden. Eller också så öppnar han plånboken och värvar en anfallare av klass. En spelare som Anelka skull passa perfekt.
För att avsluta med lite positiva reflektioner från derby-fiaskot. Ja, defensivt såg det stabilt ut. Vidic och Evra gör båda mycket bra insatser. På mittfältet dominerade Carrick och Hargreaves totalt. Dom fullständigt smulade sönder Citys så kallade innermittfält.
På söndag tar United emot Tottenham på Old Trafford. Ligan är inte avgjord än, även om United inte direkt ser ut som några blivande mästare. En vinst i matchen på söndag är så viktig att det gör ont att föreställa sig motsatsen.
Come on Man U!