Lagbanner
Everton – Manchester United 0-1 (0-0)

Everton – Manchester United 0-1 (0-0)

Efter en tveksam inledning på säsongen har Manchester United, efter tre raka uddamålssegrar, hamnat på rätt köl igen. Lördagens match mot Everton såg länge ut att sluta mållös innan Nemanja Vidic nickade in matchens enda mål bakom debuterande Wessels i Evertons mål.

Klockan 12.55 igår ökade ljudnivån på ett fullsatt Goodison Park. Manchester United och Everton, eller kanske mest de rödklädda, klev in med förra årets möte fräscht i minnet. Då, för ungefär fyra månader sedan, bjöds vi på en dramatisk tillställning, där Manchester United vände ett tvåmålsunderläge till seger och i praktiken bärgade ligaguldet. 
     För att inte sväva iväg går vi tillbaka till gårdagens mer aktuella händelser. Den första halvleken bjöd inte på mer än några halvchanser från vardera håll och ett spel som tog oss tillbaka till verkligheten. 
     Spelet var precis så statiskt som det har varit sedan José Mourinho stal vår spelglädje på Wembley i maj. United ägde i sedvanlig ordning bollen och försökte långsamt borra sig igenom Evertons centrallinje. 
     De blåklädda hemmaspelarna var mer intresserade av att hålla bollen så högt över marken som möjligt, där Andrew Johnson och Yakubu var ett ständigt problem för Uniteds fyrbackslinje. För en stund var jag helt säker att Yakubu skulle sänka United med en fjärde klubb. 

När klockan så närmade sig halvtid började plötsligt Mickael Silvestre liggandes att skrika i plågor, inte på grund av Cristiano Ronaldos prestationer men till en följd av att ha trampat snett. Han kommer att vara borta en lång tid framöver efter att ha burits ut på bår. 
     Allt var inte negativt med Silvestres skada. Paul Scholes, som precis hade fått en varning för spelförstörande, och sekunder efter kapat Leon Osman och sitt IQ på samma gång, fick chansen att andas ut.

Matchen hölls kvar i dödläge under den andra halvleken. Fina anfall och kombinationer presterades från båda lagen, men gnistan i anfallen saknades. Hade jag haft en hundring hade jag satt den på 0-0.
     När Evra fick med sig en hörna till vänster tre minuter före full tid väntade jag mig allt annat än ett mål. Nani klev ut, och skruvade, likt innan Sahas mål mot Sunderland, stenhårt bollen in vid den första stolpen. Den här gången hette hjälten Nemanja Vidic.
     Efter målet fick Everton sin bästa chans i matchen. McFadden sköt ett skott som van der Sar styrde rakt ut till en stormande Everton-spelare, men Rio Ferdinand räddade sin målvakt med en blockering.
     Jag hävdar fortfarande att vi inte har sett Manchester United den här säsongen. Färre gjorda mål än spelade matcher är inte Manchester United, oavsett poängskörd. 
     Den här eftermiddagen skämdes jag, olikt andra den här säsongen, inte för vad vi presterade. Men jag var långt från nöjd.

Everton: Wessels – Hibbert, Yobo, Lescott, Baines – Osman (Pienaar 72), P Neville (McFadden 84), Jagielka, Arteta – Johnson, Yakubu (Anichebe 72)

Manchester United: van der Sar – Brown, Ferdinand, Vidic, Silvestre (Nani 40, Pique 84) – Ronaldo, Carrick, Scholes, Evra – Giggs (Saha 62), Tevez

PS. Matchrapporten blev lite kortare än ni är vana vid. Det beror på att jag fick täcka för Patrick Flanagan, som var tvungen att gå i andra viktiga ärenden, och därav inte hade så mycket tid till mitt förfogande.

Johan Cederqvist2007-09-16 00:54:00

Fler artiklar om Manchester U

MUWomen’s Barmy Army: Marinbiologen som räddar allt
Tre tankar och spelarbetyg efter segern mot Manchester City
Inför: Manchester City – Manchester United