Känslan inför FA-cupen
Drömmen om FA-cupen. En dröm som är bevarad över 100 år i den engelska historien och för alltid kommer att leva sitt speciella liv. För Sir Alex Ferguson har denna ljuvliga turnering gett Manchester United många goda minnen. Nu är det dock åter dags att få upprättelse – ”We want our trophy back!”
Det kan gå några säsonger innan man på allvar börjar längta efter en titel i FA-cupen. Är man bortskämd, som vi supportrar i Manchester United har varit de senaste 18 åren, så hamnar man lätt i denna enkelspåriga tanke. En vana som alla framgångsrika klubbar och supportrar (?) får dras med men det är ändå ett angenämt problem. På 1980-talet var det annorlunda, då var man överlycklig när Bryan Robson stegade fram och lyfte bucklan på Wembley både 1983 och 1985. Historien har sedan dess förändrat skepnad och Manchester United är den mest framgångsrika klubben i världens äldsta turnering kallad FA-cupen som föddes 1871. Och det är under Sir Alex Ferguson som man har sett till att titeln med jämna mellanrum hamnat i troféskåpet på Old Trafford. Sådant är magiskt. Men den magin har tyvärr de senaste åren förvandlats till en slags mardröm. De tre senaste säsongerna har inneburit krampaktiga förluster blandat med nervpåfrestningar. Det är inget man vill minnas tillbaks på utan denna årgång av Manchester United skall ge oss vad som tillhör oss, nämligen en 12:e titel i FA-cupen. ”Give us the silverware – it belongs to us!”
Inte bara en titel utan något som alltid berört
Historik och statistik är alltid något man tar med sig. Följer man Manchester United i FA-cupen så det absolut inget undantag. Nästan varje titel i FA-cupen har inneburit något speciellt, inte bara en ”statistik” att räkan in utan ett avstamp, ett besked eller en speciell bekräftelse för klubben och supportrarna.
För nästan exakt 100 år sedan vann klubben sin första titel i denna turnering, säsongen var 1908/09 och Manchester United vara bara ”7 år gammal” (efter namnbyte 1902). Det var en målfattig titel som kantades av vinster med 1-0 men under manager Mangnall byggdes klubben till vad den är idag. En klubb med stora mål och före sin tid. På den tiden firades också klubben enkelt när man med häst och vagn firades i Manchester och hyllades på gator och torg samt framför Town Hall. Snart får man inte fira alls.
För Sir Matt Busby var detta en turnering som gav honom den första titeln för klubben säsongen 1947/48, en titel av många under hans tid i Manchester United. Dessutom var det en liten tröst i historien då man kom tvåa i den engelska ligan fyra säsonger av fem i inledningen efter det andra världskriget… Klubbens tredje titel i FA-cupen skulle bli något som nästan berörde alla i England och övriga världen. Säsongen 1962/63 vann man sin första titel efter München-katastrofen 1958 och känslorna var alldeles omtumlande för bl.a. Sir Matt Busby och Bobby Charlton. Passion.
När den gyllene generationen från 1960-talet sakta pensionerades en efter en inpå nästa decennium så föll klubben dramatiskt. Sir Matt Busby avgick, George Best hade gjort sitt, Manchester United föll ner i andra-divisionen 19737/4, Dennis Law gick till Manchester City av alla lag och Doc´s Army föddes. Trots dessa många motgångar släppte aldrig supportrarna taget om sina hjältar utan Old Trafford var minst sagt levande. Och vad var det på 1970-talet som man vann som enda titel om inte just FA-cupen? En trippel säsonger skulle vända förhoppningarna och drömmarna åter mot FA-cupen för supportrarna. Säsongen 1975/76 föll man oväntat i finalen på Wembley inför 100,000 åskådare mot Southampton med 0-1. Revansch, med stora bokstäver, kom säsongen därefter när man besegrade Liverpool med 2-1 i FA-cupens final efter mål av Jimmy Greenhoff och Stuart Pearson. Lyckan befann sig åter i klubben, man fick stå i rampljusets centrum och fira som mästare – äntligen. Säsongen 1978/79 var man åter snubblande nära att vinna FA-cupen men till min egen personliga sorg räckte inte vändningen till 2-2 där min hjälte Gordon McQueen gjort ett av målen. Arsenal satte glädjesångerna i halsen och vann med 3-2.
Om 1970-talet var omtumlande så var det ändå bara förnamnet för 1980-talet. Den mäktiga klubben Manchester United fortsatte söka sina vägar mot framgång och det enda man sökte var en titel i den engelska ligan. Vad man fick? Två vinster i FA-cupen. Surprise anyone? Man var nära i ligan , man var nära i Europa men nära kära vänner är något som man inte vinner något på. Att vara nära är något som svider oerhört. Därför kändes den tröstande FA-cupen som något underbart för generationerna med bl.a. Kevin Moran, Norman Whiteside, Jesper Olsen, Gordon Strachan, Paul McGrath, Gary Bailey, Arnold Muhren och Ray Wilkins för något var de verkligen värda dessa krigande hjältar. Det borde blitt något större av dessa men ”stolpe ut” får nog beteckna 1980-talet lika mycket som 1970-talet.
Under 1990 kom sedan vändningen och kanske den avgörande hjälpen för en viss manager. 1989/90 vann Manchester United för sjunde gången och det var den första titeln för Alex Ferguson i klubben. En titel, och en säsong, som kanske räddade hans skotska skinn från att skickas hem igen till de skotska högländerna. Men FA-cupen skulle också bli något av hans signum, likt att vinna Premier League och precis lika vanligt som att framgång stavas just Sir Alex Ferguson.
Manchester United vann ”The Double” säsongerna 1993/94 och 1995/96 samt vann ”The Treble” som första engelska lag säsongen 1998/99. FA-cupen under 1990-talet var en återvändande gränd, en kär gammal vän som hälsade på och alla öppnade sina famnar för denna romantiska pokal med sin säregna historia. Senast vi fick bekanta oss med denna gestalt var säsongen 2003/04 och sedan ett tag tillbaks var Manchester United också den klubb som hade flest titlar av alla. Den titeln blev dock ett slags stopp i historien, en paus från den framgångsrika period som klubben haft sedan 14 år tillbaks.
Titeln som skall hem…
Nu vill den hem. Titeln har sökt men famlat precis som ett spöke och de värsta konkurrenterna har orsakat vår saknad. Vi har varit värda titeln lika mycket i finalerna som både Arsenal (2005) och Chelsea (2007) men lyckan har inte lett mot oss. Mellan dessa känslomässigt jobbiga förluster har även Liverpool besegrat oss. Och nu är de flesta odds mot oss igen där ”lottningen” ger oss det ena provet efter det andra till skillnad mot andra lag som får en mer anmärkningsvärd och avslappnad miljö att ta sig fram i.
Men FA-cupen är ändå på gång. Det känns i hela kroppen och det känns härligt, som om våren redan tittat fram och de första värmande strålarna börjar ge hoppet tillbaks igen efter ännu en grå, tråkig vinter. Matchen mot Tottenham Hotspur på söndag kan bli riktigt intressant, den får inte svika oss utan ta oss ett steg närmre Wembley och en ny titel. Vi vill så gärna känna på den och truppen i år har inte bara en titel att försvara utan de har en titel att ta tillbaks. Den ska till Old Trafford och Manchester United anno 2007/08 har vad som krävs, det har vi redan sett under hösten och fått känna under vintern. ”We want our trophy back!”