UNITED ROAD - TAKE ME HOME
Vägen når snart sitt mål. För Manchester United har månaden mars precis fått den inledning man så gärna önskat. Och vi tittar hela tiden framåt, ser vad som väntar och spekulerar i allt från motstånd till startelvor till poäng och tappar begreppet i det liv vi lever i. Den här tiden är underbar. Den fångar oss totalt.
Det här är vad som väntar. Det är det här allt handlar om, ingenting annat är av betydelse utan bara ett enda spelprogram är vad som styr verkligheten. Vill du vinna, vill du dina mål - då är det det här du måste övervinna. Har du kommit så här långt vill du ingenting annat än att nå ända fram. Varje match blir en ny tröskel att gå över, ett hinder att riva och ett motstånd att besegra.
Vi känner i kroppen att det är någonting speciellt som väntar där senare i maj. Dit vill du nå, mot högre höjder och en härlig röd himmel. Det är vår tid. Igen. Så känns det och därför är varje dag en ny dag med underbara mål att uppfylla, barriärer som ska bräckas och vi blir bara färre och färre som får vara med på resan. Vi vill vara med till slutet, vi håller handen så länge det går och vi gör det krampaktigt. Det är få förunnat att alltid få vara med men när vi kan det, när vi får tillåtelse, så är det en känsla som man aldrig vill släppa.
Man känner sig oövervinnerlig och hoppas att spelarna känner likadant. Trots allt slåss vi tillsammans med ändå på olika sidor. De gör sitt på det gröna fältet medan vi håller ställningarna runt och ramar in den med känslor, stämning och kärlek. Det är ett gemensamt krig vi för tillsammans och det är vi mot världen. Så har det alltid varit, så är det och så kommer det att förbli. One United - One Love.
Det är nästan en panikartad känsla man har den här tidpunkten på säsongen. Det gör ont. Ett slutligt race som står mellan oss - det goda - och de andra - de onda. Läser du en saga för dina barn så vinner alltid det goda, så ska sagor sluta. Men innan man kommer till den där sista sidan så måsta man bädda ner sig, hamna i rätt stämning och humör och bygga upp sin historia på rätt sätt. Har du någon gång läst en bok som fängslar dig så vet du vad det handlar om. Själv har jag ett 50-tal Stephen King-böcker i bokhyllan om skräck, fantasi och allt det du inte kan tänka dig finns i verkligheten. Ger du dig in i en sån bok så stänger du ute världen.
Precis den känslan får man nu under våren när allt ska avgöras. Den där boken är Manchester United. Problemet är att man inte kan vända och ta fram den sista sidan och se hur allt slutar. Sånt är irriterande. Och gör att det pirrar än mer. Vi kan inte ens bläddra fram till det sista kapitlet eftersom den skrivs just allt eftersom. Hur skulle en sådan bok se ut i verkligheten? Det skulle bli succe´. Ändrade förutsättningar om vartannat, en triller och en nagelbitare blandat med romantik. Släng dig i väggen Stephen King, vill du ha en författare så tar jag Sir Alex Ferguson 99 dagar av 100. På en dag ska man ju vila också.
Men det spelar ingen roll idag. Idag är en sån där dag då du måste vara utan din bok. Du måste ut. Ut och ta luft och samla dina tankar. Få begrepp om vad som händer och vad som väntar. I morgon är en annan ny dag. En ny sida att läsa och jag kan knappt bärga mig. Snälla Gud, vad gör du med oss? Det här är inte mänskligt. Det kanske är en Stephen King-bok ändå? Det sägs att fotbollen är större än religionen. Jag bara instämmer. Och jag tror att oavsett färg på tröjan så är det en delad känsla. Det är större än allt. Utom familjen.
UNITED WE STAND
