Baby Roma: Gästkrönika
Natten till fredagen den 14 mars låg jag länge i sängen och funderade över Manchester Uniteds öde i Champions League. Den spontana tanke som slog mig var att vi garanterat får, liksom i fjol, möta Roma.
Natten till fredagen den 14 mars låg jag länge i sängen och funderade över Manchester Uniteds öde i Champions League. Den spontana tanke som slog mig var att vi garanterat får, liksom i fjol, möta Roma. Efter att ha analyserat sönder den tänkbara motståndaren (Roma) klockan två på natten kunde jag med säkerhet konstatera att Man United går vidare. Och med säkerhet menar jag inte enkelt. För den människa som lever i det förgångna kommer att, oavsett sammanhang, förr eller senare duka under.
Med facit i hand ska man som Man United supporter vara relativ nöjd med lottningen. Vi slapp möta de fyra stora (Barcelona, Chelsea, Liverpool, Arsenal) och vi slapp åka den långa vägen ner till Bosporen. Sedan att Roma uttrycker sig som de gör inför mötet med Man United är inget annat än ett psykologiskt spel. Spelar man kvartsfinal i Champions League kan man helt enkelt inte frukta sin motståndare. Det Roma försöker göra är att lägga all press på Man United för att således kunna slå underifrån. Men Sir Alex Ferguson är efter sina 22 år i klubben alldeles för erfaren för att köpa sånt trams. Det finns inga lätta matcher i Champions League och begrepp som underskattning existerar inte för ”The Red Devils”.
Luzhniki Stadium
Den som såg hur Roma slog ut Real Madrid i åttondelen kan inte kalla Roms stolthet för ”babyroma” längre. Romas spel är uppbyggt kring lagkaptenen Francesco Totti, även kallad Kejsaren av Rom (och han gör skäl för sitt namn). Tottis bollbehandling, lugn eller nonchalans - kalla det vad ni vill - är verkligen en fröjd att se. Mancini på kanten kan, om han har en bra dag, ställa till det ordentligt. Aquilanis högerbössa skall man likväl akta sig för. Dock kan det svänga snabbt i Roma. Lyckas Man United göra mål tidigt i matchen finns det risk för frustration och nervositet bland Roma spelarna och detta ska Sir Alex & Co utnyttja till max. Samma nervositet som gjorde sig märkbar efter Real Madrids kvittering i åttondelen.
Jag vill minnas att det var många Manchester United supportrar som blev väldigt besvikna efter det snöpliga slutet i semifinalen mot Milan förra året. Sir Alex Fergusons manskap hade nämligen ambitioner att gå hela vägen. I år torde dessa ambitioner vara lika stora och Roma är andra hindret (räknat efter gruppspelet) på vägen. Sedan kan vi supportrar skrika oss hesa hur mycket vi vill men i slutändan är det upp till spelarna själva ifall de vill lyfta Champions League bucklan på Luzhniki Stadium i Moskva den 21 maj 2008.
Med dessa ord önskar jag alla United supportrar på Svenskafans en god Champions League fortsättning.
// Sargon Maraha