United - Barcelona 1-0
Utan senaste säsongernas minst sagt lyckade värvningar i form av Nemanja Vidic och Wayne Rooney disponibla för spel fick en trotjänare fixa biljetten till Moskva genom ett mäktigt skott. Paul Scholes missade finalen 1999 på grund av avstängning men tog nu saken i egna händer för att vara säker på att nio års personlig väntan skulle vara över.
Om första matchen mellan United och Barcelona ska betraktas som tillknäppt och taktisk bör nog kvällens sprudlande tillställning värderas annorlunda. Båda lagen öppnade upp sig från första avspark och Scholes mål tvingade Barcelona att gå framåt. Det var i den fjortonde minuten som Zambrotta halkade och gav Ronaldo ett par meters försprång i en kontring. Ronaldos löpning med bollen blev fördröjd av övriga bortaspelare men Zambrottas försök till revansch genom att konstruktivt spela sig ut situationen misslyckades. Scholes tog emot och lade bollen till rätta med sitt första tillslag och träffade bollen mjukt och vackert med det andra. Det var ett tag sedan den rödlätte mittfältsveteranen skickade raketer omkring sig från dryga 30 meter men tillfället var väl utvalt och Old Trafford exploderade i samma sekund som bollen passerade en chanslös Valdes. Det var annars ett försiktigt och nervöst uppträdande United som inte fick grepp om Messi och fick se Barcelona föra spelet under den inledande kvarten. Målet följdes dock upp av flera bra anfallsförsök från Park, Nani och Ronaldo. Deco hade först halvleks sista målchanser men båda hans skottförsök gick utanför målramen.
Under andra halvlek sjönk United lägre och lägre för att försvara ledningen. Ett aggressivt pressande mittfält och en i det närmaste felfri backlinje gjorde dock att Barcelonas farliga målchanser uteblev. Eto och Iniesta plockades av plan för att bereda plats för Bojan och Henry. Bytena gav ingen större effekt men Messi fortsatte att oroa med sin fantastiska bollbehandling. Från att ha utmanat från högerkanten tog argentinaren emot fler och fler bollar centralt och gångerna som Uniteds spelare i dueller en mot en lyckades stoppa Messi blev lätträknade. Giggs ersatte Nani och Fletcher tog Scholes plats centralt på mittfältet under slutkvarten. Spanjorerna passerade 500 lyckade passningar under slutminuterna men övergick allt mer till lyftningar in mot straffområdet när klockan tickade upp emot 90 minuter. Evra blev liggande efter en nickduell och Silvestre fick ersätta under övertiden. När Ferdinand på nytt nickade iväg en inläggsfrispark hade Rijkaard förmodligen gjort sin sista match i Champions League med sitt Barcelona och Sir Alex Ferguson kunde stolt konstatera att han ytterliggare en gång ska få leda Manchester United i en stor final.
0-0 och 1-0 kan kännas tråkigt och defensivt. Men att inte släppa in mål på 180 minuters fotboll mot Barcelona måste tyda på en stark defensiv. Höga betyg bör givetvis delas ut till spelarna i backlinjen, men faktum är att den kollektiva organisationen med understöd och samspel vid fasta situationer fungerat fläckfritt över två matcher. Individuella hyllningar efter en festkväll som denna delas mest ut för att förstärka bilden av segerglädje. Carrick kändes aningen formsvag inför matchen men bildade på nytt ett utmärkt defensivt mittfält med Scholes. Park och Tevez mäter knappt 170 centimeter över marken men deras vilja att löpa såväl framåt som bakåt gör att United hela tiden kan hålla press på bollhållaren. Rooney har visat sig vara lojal och ansvarstagande i defensiven både på Nou Camp och Olimpico och i en kommande final är han en av nyckelspelarna. Kvällen går dock till spelaren som nog längtar lite extra efter att få beträda gräsmattan i Moskva den 21 maj, Paul Scholes.
Innan United spelar final på Luzhniki Stadion mot antingen Chelsea eller Liverpool väntar avgörandet i ligan. West Ham på hemmaplan är nästa uppgift för de nyblivna finalsterna. Tre raka vinster behövs antagligen för att säkra en dubbel.
