Krönika: The wake up call
Innan säsongen drog igång var Manchester United favoriter nummer ett till att vinna ligan. Nu, tre månader senare ligger man på fjärde plats, och frågan vi ställer oss är, varför?
Innan säsongen började var Manchester United favoriter nummer ett till att vinna sitt tredje raka ligaguld hos alla tipsbolag runt om i landet. Nu, ungefär tre månader senare, är det Chelsea som innehar ställningen som favoriter. United är på delad andra plats tillsammans med Liverpool, med oddset 4.00. Nu frågar vi oss, varför är situationen den? Var det inte ”Red Devils” som skulle dominera i år med sin breda och starka trupp? Ja, så var det, men någonting har gått snett.
När vi tog en titt på serieprogrammet då det blev officiellt lade vi märke till att United hade ett extremt tufft matchprogram ända fram till jul. Bortamatcher mot Portsmouth, Blackburn, Liverpool, Chelsea, Everton, Arsenal, Aston Villa, Manchester City och Tottenham skulle samtliga spelas medan de resterande tre topplagen hade på pappret ett mycket “lättare” program. Oavsett den på förhand sett svåra inledningen på årets Premier League så trodde inte många att vi inte skulle ligga på fjärde plats i ligan efter 12 omgångar, 8 poäng efter ledande Chelsea och Liverpool, men med en match mindre spelad. Säsongen är dock oerhört lång, det skall fortfarande spelas 26 matcher av vilka man kan i ultimata fall knappa in hela 78 poäng, vilket betyder att man skall vinna var enda en match. Detta är kanske aningen orealistiskt, men Sir Alex Ferguson spekulerade i att man måste ha mellan 80-85 poäng för att kunna kämpa om ligaguldet. Just nu ligger United på 21 poäng, efter 11 spelade matcher. Det är inte bra.
Som vi alla vet var säsongen 2007/08 på alla sätt lyckad. Den var närmare sagt fantastisk. Man tog hem ligaguldet efter en mycket spännande avslutning och dessutom vann man Champions League vid ett passande tillfälle, då Busby Babes hade vunnit samma turnering, då vi namn Europacupen, 40 år tidigare. Efter en imponerande resa till finalen efter att man slagit de franska mästarna Lyon, utklassat italienska toppklubben AS Roma, Paul Scholes sänkt Barcelona på Old Trafford, stod man slutligen som segrare på Luzniki Stadium i Moskva. Vi känner alla till John Terrys misslyckade straffspark som gjorde honom till en syndabock istället för en hjälte. Det var sedan en kontroversiell Nicolas Anelka, som för tillfället leder skytteligan i Premier League, som avgjorde finalen, till Uniteds fördel. En dåligt placerad straff till vänster om Van Der Sar som holländaren plockade relativt enkelt. United var mästare á la Champions League årsmodell 2008. Det är här som nedförsbacken börjar, då vi är tillfredsställda.
Efter den otroliga dubbeln säsongen innan flöt nu samtliga United-stjärnor på molnen. Wayne Rooney gifte sig med sin älskade Colleen McLoughlin, Rio Ferdinand kände sig som kung och Anderson dansade samba med flickorna i Brasilien. Det var inte bra. Spelarna var mätta, inte hungriga. Kämpaglöden finns inte där, man är tillfredsställd. Vem skulle inte vara då man precis vunnit Premier- och Champions League? Fransmannen Anelka, som missade den avgörande straffen i Moskva, leder skytteligan i Premier League. John Terry, som kunde ha avgjort finalen till Chelseas fördel, leder nu sitt älskade Chelsea på ett imponerande sett. De blåa leder ligan tillsammans med Liverpool, och med den grymma målskillnaden 29-4. Någon som undrar varför? Hungern, viljan att visa att man verkligen är bra. Finns den för tillfället i United-spelarna?
Vi skall självklart inte dumpa alla våra problem på att den s.k. hungern inte finns i spelarna, men visst är det en viktig sak i fotbollen. Att kämpa, att ge järnet i 90 minuter, att visa glöden. Det känns allt viktigare att vi verkligen börjar använda oss av viljan att vinna. Förlusten mot Arsenal tog mig på hjärta. Det sårade mig djupt inne. En potentiell uppvisning då vi skulle visa upp ett styrkebesked förvandlades till en mindre katastrof, även Ferguson själv sade det; ”It’s a title blow”. Hur allvarlig han än var är omöjligt att säga, men visst känns det pinsamt och rent ut sagt dåligt att ligga åtta (fem?) poäng efter täten då det endast är spelat 12 matcher. Samtidigt kan dock detta vara en positiv sak för United. För nu kan jakten börja. Den dåliga inledningen kan fungera som en ”Wake up call” för samtliga spelare och väcka dem ur drömmen de lever i. Det är inte med gamla meriter man vinner titlar. Hoppas de inser det så fort som möjligt. Annars kan det gå riktigt, riktigt dåligt.
Även om chansen finns där att vi skall åka efter allt mer då Chelsea för tillfället krossar allt och alla i deras väg, så finns det ingen orsak till panik. Chelsea har inte testats på allvar och förlusten mot Liverpool visade att inget lag är oslagbart. Dessutom tog man med nöd och näppe en poäng då United gästade Stamford Bridge i början av säsongen. Båda matcherna spelades i London, och ”The Blues” har svåra bortamatcher framför sig på bl.a. Anfield, Old Trafford och Emirates. Ingenting är avgjort än. Ligan kommer att leva in i det sista och framtiden får utvisa vem som kommer att koras ligamästare på våren 2009. Framtill dess kommer vi att förhoppningsvis se de röda djävlarna från Manchester bjuda upp på show och visa varför man verkligen är världens bästa klubblag.
Then raise United's banner high,
Beneath it's shade we'll live and die,
So keep the faith and never fear,
We'll keep the Red Flag flying here.
