Arsenal - Lincoln City FC
Inför Man Utd-Milan
Det har nu gått tre veckor sedan United bröt den taskiga trenden, sett till resultatet mot Milan i Champions League. Tre mål borta på San Siro! Trots Seedorfs snöpliga reducering i slutminuterna, om än inte oförtjänt, blev det seger och den har gett laget ett mycket bra utgångsläge inför morgondagens returmöte på Old Trafford.
Trots bortaplan spelar Milan med kniven mot strupen. Första mötet bjöd inte på allt, men på väldigt mycket. Det var väl straff och utvisning som fattades, men själv blev jag nog aldrig riktigt klok på vad som hände den kvällen. Att göra tre mål borta på Milan, vem hade inte köpt det på förhand?
På ett sätt kändes det som att United kunde ha stängt matchen på ett bättre sätt och avgått med en större seger, samtidigt som det lika gärna kunde ha slutat oavgjort eller med en något orättvis hemmaseger.
Inför returen känns det nu som att Milan måste vinna med minst två bollar för att ta sig vidare, då jag har svårt att se att United släpper in tre mål och riskerar en förlängning.
Kan Milan göra tre mål? Kanske, men samtidigt kan jag inte se att Devils själva släpper in tre mål hemma på Theatre Of Dreams. Kan United göra mål? Självklart!
Då talar väl allt för att avancemanget till kvarten ska bli verklighet.
Kanske är det just att allt känns stabilt, som gör att jag känner mig hypernervös inför matchen.
Man Utd:
Laget har spelat fyra matcher sedan matchen mot Milan och föreställningarna har varierat från match till match. Först var det bortamatch mot Everton där det blev en tung förlust, sedan hemmalagets ynglingar avgjort matchen.
Sedan blev det en snabb revansch och en tremålsseger togs hemma mot West Ham, innan det var dags att ta säsongens första titel. Rooney avgjorde finalen i Carling Cup med ett nytt nickmål. I helgen spelades ett svårt bortamöte mot Wolverhampton. Det blev seger med uddamålet men spelet lämnade en del att önska. Mycket av lagets fokus fanns säkert redan på matchen mot Milan och kan förklara till vissa delar.
Skadeläget känns som det brukar. Det har knappt varit bra någon gång under säsongen och det känns lite som ”tio små...”, även om vissa av dem i det här fallet kommer tillbaka. Det har väl i ärlighetens namn också varit fler än tio som fallit bort också.
Anderson och Owen är långtidsskadade. Brown klev av mot Wolverhampton med, vad som visade sig vara ett brutet ben i foten. Det rapporteras om att han blir borta fyra-sex veckor och kan därför missa stora delar av vad som är kvar av säsongen. Hargreaves rapporteras ska spela reservlagsmatchen mot City nu på torsdag.
Sedan tidigare är också Macheda och Giggs borta och kommer inte att medverka på något sätt. Macheda har börjat med lätt träning, men har ytterligare någon vecka kvar. Ferguson meddelade också att Evans medverkan är väldigt osäker. Lägg där till Carrick, som saknas på grund av avstängning.
Mer glädjande är då att Rooney ska vara tillbaka och redo för spel. Jag kan i min vildaste fantasi inte se annat än att han står längs fram när matchen sparkas igång. Vad han har bredvid och bakom sig återstår att se.
Van Der Sar står i mål. Inget snack om saken. Backlinjen känns också ganska given med Evra, Vidic, Ferdinand och Rafael. Jag kan inte se att Ferguson väljer rutin och Neville framför fart och Rafael. Det blir väl ändå Ronaldinho det ska tampas med och där kommer Neville till korta.
Om det blir fyra eller fem man på mitten känns väldigt osäkert. Jag vet inte alls hur skotten tänker formera de offensiva krafterna. Jag tror att det står mellan en mer defensiv uppställning där jag kan se Gibson från start och en mer offensiv där Berbatov spelar på hans bekostnad.
Några andra alternativ kan jag inte se då både Anderson och Carrick saknas. På mittfältet lär vi med största säkerhet få se Scholes och Fletcher i centrala positioner och Valencia och Park på kanterna, då jag tror Nani bänkas eftersom United inte behöver tokanfalla. Väljer Ferguson att starta med både Rooney och Berbatov, tror jag att den först nämnde får en mer defensiv roll.
Här följer truppen som genomförde förmiddagens träning, även om Diouf inte deltog hela tiden.
Van der Sar, Kuszczak; De Laet, Evans, Rafael, Vidic, Evra, Ferdinand, Neville; Park, Scholes, Carrick, Obertan, Gibson, Valencia, Nani, Fletcher; Rooney, Berbatov, Diouf.
Trolig startelva:
Van Der Sar
Rafael - Vidic - Ferdinand - Evra
Valencia - Scholes - Fletcher - Park
Berbatov - Rooney
Milan:
Milan, Milan, Milan… om de kan jag inget. Och det är jag nästan stolt över.
Det fanns en tid då jag intresserade mig för italiensk fotboll. Det började 1982 med Zoff, Conti, Rossi, Tardelli, Cabrini och de andra i gänget. Där efter gick det med Rossi via Juventus några år.
Intresset dalade men ökade på nytt i och med intåget av Italienska Stryktipset. 13 rätt första helgen och vägen till rikedom låg utstakad likt en upplyst autostrada. Något hände. Både med tippandet och intresset.
Det jag kan om ”dagens” Milan har jag lärt mig via fem matcher mot United i Champions League. Så stort är mitt intresse för italiensk fotboll idag. Nada.
Efter en poäng på fyra matcher och 0-10 i målskillnad, kom trendbrottet. Tre mål på San Siro och seger i första mötet. Nu ska det väl ändå hålla. Inte ens Inzaghi oroar mig, eller?
Brassen, och nye tränaren, Leonardo har fått många lovord från många olika håll för sin säsong med Milan. Det pratas om en filosofi med offensiva ytterbackar likt det brassarna visade upp i Spanien-VM 1982. Låt hoppas att det slutar på samma sätt. Respass mot ett mer taktiskt Italien och en hysterisk Rossi. Jag ser gärna United som det taktiska och Rooney som det hysteriska.
Sedan hemmamatchen mot United har laget visat upp ett stabilt och bra spel samt fina resultat i ligaspelet. Bortasegrar mot Bari och Fiorentina och en hemmaseger mot Atalanta. Nu senast blev det mållöst borta mot Roma i toppmötet och rapporterna säger att Milan imponerade mest och var värda segern.
Trots poängtappet är man fortfarande fyra poäng efter Inter, som också kryssade senast. Milan ligger på andra plats i ligan och är i sin tur tre poäng för Roma, som närmast jagar.
Mot United kommer laget, trots bortaplan, att spela med kniven mot strupen. Att de kan göra mål, har de redan visat. Lik väl som att försvaret kan agera som ett durkslag med hål stora som pingisbollar. Nästan allt kan ta sig igenom.
Jag kan inte se något annat än en offensiv uppställning med tanke på utgångsläget. Frågan är väl bara hur offensiv kommer den att bli?
Leonardo har avbräck i form av backarna Oddo och Kaladze samt yttern Mancini, som inte fanns med i den ursprungliga truppen till CL. Fixstjärnan Pato och Seedorf missade båda mötet mot Roma men ses ha stora möjligheter att bli friska i tid för att vara tillgängliga för spel från start.
Under en artikel om tränaren Leonardo på Milan hemsida på SF, finns ett inlägg från Miladinho89, som spekulerar i två möjliga startelvor, beroende på om Pato spelar eller inte. Han harr fått mycket beröm och fina ord kring sina tankar och jag inte se varför jag ska ställa till med någon hel-amatörmässig-kommer-ändå-inte-att-stämma-vad-vet-jag-uppställning, så jag skriver bara upp hans där Pato finns med från start, eftersom jag tror att han spelar.
Han var osäker på om Flamini eller Beckham spelar från start. På ett sätt hoppas jag självklart på Beckham och visst behöver de hans inlägg, men jag tror ändå att det blir Flamini som får starta eftersom Pato kommer att finnas med.
Trolig startelva:
Abbiati
Abate - Nesta - Silva - Antonini
Flamini - Pirlo - Ambrosini
Pato - Boriello - Ronaldinho
Inbördes möten:
Det är inte många möten genom åren lagen emellan, trots att båda varit med länge i världsfotbollen och har en fin historia att falla tillbaka på.
Endast nio möten har spelats och det har aldrig slutat oavgjort. United har fyra segrar mot Milans fem. Fem av mötena har kommit tidigare i Champions League genom åren, där United enda seger kom nu för tre veckor sedan.
Man Utd-AC Milan
Old Trafford
Domare: Massimo Busacca
Tid: 20.45 (svensk tid)
Tips: 2-1 (Park, Berbatov)
Matchen sänds på ViasatFotboll (sändningsstart 20.00) samt Viasat Sport HD med start 20.45.
C´MON UNITED!
